De lokala myndigheterna har i helgen utfärdat varning för effekterna av la gota freda. Gota freda är valenciano (det lokala språket här i den autonoma regionen Valencia) för gota fría, som översatt till svenska blir kall droppe. Begreppet avser ett meteorologiskt fenomen som är resultatet av en kallfront inkommande norrifrån som rör sig på hög höjd (5.000-10.000 m) och som då den krockar med varmare luft i medelhavsområdet skapar kraftiga regnoväder.
Så här uppstår la gota fría. Kallt möter varmt.
Den vanligaste säsongen för la gota fría är under månaderna oktober och november, men i år har det fenomenet inträffat i januari, med kraftig nederbörd som följd.
Promenad på översvämmad gata.
I Spanien brukar man använda enheten liter per kvadratmeter (dm³/m²) när man mäter mängden nederbörd, och den motsvarar direkt enheten millimeter (mm), som ju brukar användas i Sverige. För att ge er en idé om hur mycket det kan regna, är det spanska rekordet 817 mm, som föll under 24 timmar i Oliva (söder om Valencia) den 3:e november 1987. Vi pratar alltså om nästan en meter vatten.
Riskbenägen? Aktiehandel är ett annat alternativ.
När jag skriver är det söndag den 28:e januari och regnet formligen vräker ned utanför fönstret. Enligt det meteorologiska instituten kan vi räkna med cirka 100 mm under 12 timmar, med maximal nederbörd på motsvarande 20-30 mm per timme, alltså långt ifrån historiska rekordnivåer, men tillräckligt för att skapa trafikproblem.
Utmärkt marknad för undervattensbilar?
Det är i alla fall ganska skönt att sitta inomhus och kunna titta ut på eländet. Och för er som inte har förmånen att njuta av fenomenet på plats, finns det många videor att beskåda på Youtube - nedan en som visar en populär turistort under förhållanden som de flesta inte känner till.
Efter att i de tre inledande avsnitten ha gått igenom de mest grundläggande koncepten för att bli en framgångrik bilförare i den spanska trafiken, kommer vi i det fjärde avsnittet lära oss hur man bör bete sig för att smälta in i trafiken och kunna tas för vilken infödd trafikfara som helst.
I likhet med det sydeuropeiska kropps- och verbala språket, som kännetecknas av gestikulerande med armarna, fysisk närhet till den man pratar med samt en allmänt hög ljudnivå som grundinställning, bör vi alltså inta en yvig körstil (exempelvis med snabba och oväntade körfältsbyten) samt inse att vi måste göra väsen av oss för att inte sticka ut ur mängden (här kan vi lämpligen använda signalhornet, som till skillnad från körfältsvisaren, bör användas frekvent för att försäkra sig om att den inte slutat fungera eller har minskat sin signalstyrka).
Lär dig läsa situationen! Föraren har intagit beredskap att vid behov använda signalhornet.
Jag ämnar förklara vad jag menar med några korta exempel.
Föraren i bilen framför dig har inte uppmärksammat att trafikljuset slått om till grönt. Lämpligt beteende: tuta irriterat.
Du närmar dig i skarp kurva med dålig sikt på en smal landsväg. Lämpligt beteende: använd signalhornet för att markera att du ska genom kurvan (oavsett hur låg sannolikheten är att andra fordon kan höra dig).
Fotgängaren har utan tanke på sitt eget liv börjat gå över gatan på övergångsstället och tvingat dig att stanna. Lämpligt beteende: gestikulera irriterat eller använd lämpligt okvädesord.
Du har stannat vid ett trafikljus, och då du är inbegripen i ett samtal med medpassageraren, märker du inte att trafikljuset slått om till grönt, och bilisten bakom tutar på dig. Lämpligt beteende: vifta i luften med armarna och om tutandet inte upphör, kan det vara i sin ordning att tuta tillbaka.
Exemplen ovan är baserade på 17 års praktisk erfarenhet av spansk trafik, och även om jag varken kan eller vill utge mig för att vara auktoriserad bilskolelärare, betraktar jag ändå 17 år utan allvarligare incidenter som en mindre bedrift.
Ett tidsenligt sätt att hantera klagomål utan att använda signalhornet.
Kan man och bör man tillämpa sådan på sig själv? Beteendevetenskap, alltså.
Jag ställer mig frågan efter att ha tittat på min historiska statistik över aktierelaterade transaktioner. Jag började handla med aktier 1995, och omfånget av handeln var till en början ganska blygsam. Min investeringsfilosofi handlade till stor del om att köpa och behålla aktierna under ganska långa tidsperioder, och resultatet var ganska tillfredsställande.
Under de senaste fyra åren har jag ökat aktiviteten kraftigt, framför allt på köpsidan men oroväckande nog även på säljsidan. Trots att min uttalade investeringsfilosofi handlar om långsiktighet, upplever jag att jag blivit mindre tålmodig med investeringar som inte utvecklar sig som jag tänkt tillräckligt fort, eller så påverkas jag alltför mycket av kortsiktiga externa influenser (börsens utveckling, analytikers rekommendationer och andra bloggare).
Antal köp- och säljtransaktioner per år 1995-2017
Jag misstänker att min målsättning om att uppnå bli ekonomiskt oberoende senaste 2020 påverkar mitt beteende, och förmodligen negativt, i den mening att den skapar onödig stress och kortsiktighet samt en underliggande omedveten drift mot att ta högre risk för att snabbare nå målet. Och vid några gånger när jag tagit en högre risk har jag inte varit beredd att löpa linan ut (på grund av rädsla att göra förlust) och ge investeringen chansen att utvecklas (mitt bästa exempel på detta är en större post Nordic Leisure med GAV på 5,60 kr som något halvår senare stigit till närmare 30 kr).
Taskig timing?
En av målsättningarna under 2018 kommer därför att bli att minska min egen volatibilitet när det gäller aktieportföljen.
Vid min regelbundna genomgång av min ekonomiska situation, konstaterade jag att jag under kommande vecka 4 inte kommer att erhålla någon utdelning, till skillnad från årets inledande tre veckor och större delen av av fjolårets veckor.
Faktum är att jag under fjolåret inkassade utdelningar under alla veckor utom sju. Jag erkänner att jag älskar täta utdelningsbombmattor och kontinuerligt kassaflöde, men veckovisa utdelningar är ändå inget jag i sig eftersträvat.
Olivträd. Ger årlig utdelning.
Då jag investerar en stor del av min portfölj i svenska aktier, vars
utdelningssäsong är som hetast under under första halvan av året,
erhåller jag största delen av mina utdelningar under april
och maj.
Tabellen nedan visar vilka aktier som betalat utdelning i respektive vecka under 2017.
Vecka
Utdelande bolag
2017-01
-
2017-02
Global X Superdividend ETF, Klövern pref
2017-03
Realty Income
2017-04
Prospect Capital Corp
2017-05
-
2017-06
Eolus Vind b, PIMCO Corporate & Income Strategy Fund,
YieldShares High Income ETF
2017-07
Akelius pref, Global X Superdividend ETF, SAS pref
2017-08
Prospect Capital Corp, Realty Income
2017-09
-
2017-10
PIMCO Corporate & Income Strategy Fund, YieldShares High
Income ETF
2017-11
Global X Superdividend ETF, Philly Shipyard
2017-12
Johnson & Johnson, Realty Income
2017-13
Prospect Capital Corp
2017-14
Castellum, Electrolux b, Lucara Diamond Corp, YieldShares High
Income ETF
2017-15
Klövern pref, PIMCO Corporate & Income Strategy Fund
2017-16
Global X Superdividend ETF, Vestas Wind Systems
2017-17
Realty Income
2017-18
Unlimited Travel Group, YieldShares High Income ETF
2017-19
AT&T, BME
2017-20
Akelius pref, Global X Superdividend ETF, SAS pref, Swedish
Match
2017-21
Realty Income
2017-22
Rottneros
2017-23
YieldShares High Income ETF
2017-24
-
2017-25
Björn Borg, Global X Superdividend ETF, Realty Income
Jag har, som nämns här på bloggen, varit bosatt på Apelsinblomskusten sedan år 2000, och det bör betraktas som närmast omöjligt att undvika det stora antal festligheter (fiestas) som tilldrar sig för att fira i stort sett vad som helst, var som helst och när som helst (och helst ofta). En av de större fiestas tilldrar sig årligen i Valencia, nämligen Fallas (som numera räknas som världsarv). Fallas tjuvstartar redan i början av mars, men de viktigaste datumen är 15-19 mars då de stora fallasstatyerna, som konstruerats under året, monteras och sedan bränns ned.
Detta är för övrigt en text som jag skrev år 2001, som jag i sparsamhetens tecken alltså återanvänder här (med några smärre uppdateringar).
Fiestan Fallas
Fallas är tveklöst den viktigaste fiestan i Valencia. Namnet kommer sig av de stora statyer som man varje år konstruerar och sedan bränner upp (eller ned). Fiestan äger rum i början av mars och varar två veckor, varav de sista dagarna är de viktigaste. Den 15:e mars börjar statyerna monteras upp och den 19:e bränns alltihop ned. Det bör tilläggas att den själva nedbränningen alltid genomförs den 19:e mars, oberoende av vilken veckodag den infaller på.
Fallan på la Plaza de Ayuntamiento 2001 (som utkast)
Fallan på la Plaza de Ayuntamiento 2001 (färdig version)
Vad är Fallas?
Fallas är stora konstverk - som jättelika statyer - med en trästruktur och en yta av gips målad i klara färger. Varje falla har sitt eget tema och konstnärerna försöker överträffa de andras fantasi. Det finns föreningar i kvarteren som enbart ägnar sig åt att skapa fallas. Under året säljer de s k falleros lotter och sparar pengar för att konstruera den snyggaste fallan. Totalt finns det ungefär 75 större fallas och bland dessa några som kostat mer än 200.000 euro (närmare 2 miljoner kronor) att göra. Varje falla har sina falleras och falleros - personer klädda i en traditionella dräkter.
En falla av modell 2000 - numera nedbränd
Man kan bara beundra fallas några få dagar eftersom man bränner nästan alla - den vackraste sist. Fastän det kan verka vara en underlig tradition att bränna ned hela rasket, är det ganska naturligt eftersom det inte finns möjligheter att spara alla dessa enorma statyer och om trafiken är en finne i arslet normalt sett kan du föreställa dig att behöva kryssa omkring mellan dinosaurier och överdimensionerade gubbar varje dag. Det är dessutom en tradition att kvinnorna - falleras - gråter medan fallasarna (heter det möjligen så i plural?) brinner. Jag har hört att det finns folk som kommer enbart för att se falleran gråta.
Huvudfalleran år 2001
Mascletà
Mascletà är ett sort fyrverkeri som man brassar av på dagen. Eftersom man inte kan se några färger på dagen koncentrerar sig mascletàn åt att skapa ljud (eller oljud ;). Det börjar med några kraftiga explosioner (i detta skede brukar fåglarna lämna platsen), fortsätter med mer oväsen (då brukar jag själv avlägsna mig från epicentrum) och slutet är som ett oavbrutet åskdån som kan göra vilken person som helst döv. En mascletà brukar vara mellan fem och tio minuter. De kraftigaste macletàs under fallas kan man avnjuta varje dag klockan två på la Plaza de Ayuntamiento. Men kom ihåg att komma i tid eftersom det varje dag kommer mer än 10 000 personer för att se (och höra) spektaklet. Många av dessa anländer på motorcykel och efteråt kan man se ett gatlopp som nästan är lika intressant som själva mascletàn.
Fjolårets mascletà den 19:e mars
El castillo
El castillo (slottet) kallas en sorts fyrverkeri, som använder en stort antal olika pyrotekniska produkter för att åstadkomma ett särskilt spektakulärt och effektfullt skådespel med ljud- och ljuseffekter på olika höjd och med olika form. Ett normalt castillo burkar vanligen vara en halvtimma och göra av med ungefär 500 kilo krut.
Det har varit lågtryck på Apelsinblomskusten, i varje fall vad gäller skrivande av nya inlägg på bloggen.
Micke på Sparo sammanfattade förresten på ett utmärkt sätt vad som gör en blogg bra. Jag kan bara konstatera att min uppdateringsfrekvens (ett av kriterierna i Mickes inlägg) efter en sprudlande början sjunkit till ett minimum. Det enda positiva med detta är väl att uppdateringarna åtminstone knappast kan bli mindre frekventa. Är då detta ett varsel, en föraning, om att inläggsfrekvensen kommer att återgå till en mer normal frekvens? Tja, vi får se vad som kan betraktas som normalt.
Så, vad har hänt på Apelsinblomskusten under dessa månader? Lite kortfattat kan man sammanfatta del hela så här:
Familjen Apelsinblomskusten beslutade under slutet av året att byta en av våra bilar (som fyllde 10 år).
Min Sony Vaio laptop började krångla och jag blev tvungen att skaffa ny dator. Detta tillsammans med bilbyte och en hel del andra oplanerade engångsutgifter bidrog till att årets utgifter blev väsentligt högre än önskat och planerat.
Jag fick på ett dyrköpt sätt erfara att även motionssporter kan ha sina risker. 2017 avslutades i två av varandra oberoende incidenter med en cykelvurpa, som nästan kostade mig ett öga, under nedfart samt ett snedvridet knä (en skada som i mitt fall statistiskt sett vanligtvis uppstår i kontorsmiljö).
Efter att summerat ihop 2017 kan jag konstatera att:
Mina utgifter har ökat betänkligt (en ökning med i snitt omkring 500€ i månadstakt). Trots ökade inkomster har sparkvoten på årsbasis sjunkit från 68% till 58%.
Nettoutdelningarna ökade med 68% och täckningsgraden för verkliga utgifter hamnade på årsbasis på 31% (täckningsgraden hade varit betydligt högre om jag hållit nere kostnaderna).
Min tidplan för att bli ekonomiskt oavhängig trots allt tuffar på enligt beräkningarna.
Nedanstående visas grafiskt utvecklingen av mina genomsnittliga månadskostnader per kostnadskategori - jag orkade inte översätta kategorier direkt i grafen, men nedifrån och upp är de: livsmedel, bostad, läkemedel etc, husdjur, fordon, kläder och hygien, kommunikation (telefon, internet m m), dator och hårdvara, nöje samt övrigt. Linjen med fyrkanter visar genomsnittlig momentan nettoutdelning baserat på aktuella innehav. Den kraftiga tillväxten i passiva inkomster hamnar tyvärr i skuggan av en ändå kraftigare ökning av kostnaderna.
Utveckling av genomsnittliga månadsutgifter per kategori.
Slutligen en bild från en promenad bland apelsinfälten. De flesta clementinerna och mandarinerna är nu plockade, men fram till april finns det fortfarande apelsiner (av sorterna navel, navelate, etc). Vid plockningen görs oftast en första grovgallring, och de bortsorterade frukterna kan vara lite omogna, ha insektsbett eller vara övermogna - men fullt ätbara och fantastiskt goda.
