lördag 10 november 2018

Med Jesús som chef

Ni läser alldeles rätt. Sedan en tid tillbaka leds jag av Jesús under en väsentlig del av mitt vakna liv. Jesús är expert på lean manufacturing och kommer för övrigt inte från Nasaret utan är en lokal förmåga från valenciaregionen.
Jag har alltså inte gått och blivit frälst på äldre dar (jag var det inte tidigare heller för den delen, vill jag påpeka) utan det handlar om en av de numerösa förändringar som pågår på min arbetsplats. Min arbetsgivare sedan ungefär 14 år bytte ägare strax före semestern, och de nya ägarna vill, som sig bör, sätta sin prägel på företaget. Det ska omstruktureras, rationaliseras, usla ekonomisystem ska ut, usla ekonomisystem ska implementeras, gamla trotjänare ska ut, de nya ägarnas högra händer ska börja peka hit och dit. Kort sagt, saker och ting ska ändras och det ska fattas beslut.

Men det ska det bli ändring på! Ja, inte de nya ägarnas förändringsarbete, det kan jag knappast råda över eller förändra ens om jag ville. Men från och med februari nästa år kommer jag inte att vara en del av denna jäsande, oformliga deg som så länge varit min arbetsplats. Jag tog steget och lämnade in min ansökan om tjänstledighet under två år från nämnda månad.
Mitt beslut är dock inte direkt beroende på de nya förhållandena på min arbetsplats. De nya ägarna är mycket seriösa och professionella i sitt arbete. Det är främst en långvarig, konstant ökande önskan att vilja göra något annat som tillsammans med andra händelser, som den blodpropp jag drabbades av samt den ökade stress på jobbet jag upplevt under det senaste halvåret, som blivit utlösande faktorer. Eller möjligtvis genomgår jag helt enkelt en 40-årskris (jag är 70-talist, så rent matematiskt är ju detta ett tänkbart scenario).
Oberoende av bakomliggande orsaker, skjuter jag nu alltså ut mig och kommer att landa i en ny, okänd situation. Jag hoppas att jag kommer att gilla den, och ta tillfället i akt att ladda upp batterierna samt fundera över vad jag ämnar göra när tjänstledigheten tar slut. Kanske kommer inläggsfrekvensen här på bloggen öka något - jag kommer i vilket fall som helst ge åtminstone sporadiska statusuppdateringar. I övrigt ändras mina planer inte alls.

8 kommentarer:

  1. Kan vara bra att ta en timeout och ladda batterierna. Har du någon tanke på vad du tänker göra? Som jag förstod det har du lämnat börsen, så några utdelningar du kan leva på trillar inte in?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snålgrisen och tack för din kommentar. Jo, jag ser verkligen fram emot en timeout. Min arbetsgivare skulle dock helst se att jag fortsatte arbeta, så det är inte omöjligt att tar tar några extraknäck för att få in lite extra inkomster. Annars tänker jag ägna mycket tid åt att renovera vårt nyligen inköpta hus, som så fort som möjligt ska övergå i att bli vårt förstaboende. Samt vila upp mig och komma i bättre form.
      Jag är fortfarande 90% investerad på börsen, så utdelningar kommer att täcka en del av de löpande utgifterna. Renoveringskostnader kommer att bekostas genom löpande aktieförsäljningar. När vi så småningom säljer vårt nuvarande boende, räknar jag kallt med att kunna leva på utdelningarna. Och vid det laget bör jag ha klart för mig vad jag vill göra framgent (vilket säkert blir fortsatt arbete på deltidsbasis).

      Radera
  2. Lycka till under tjänstledigheten. Om man får fråga: Hur kommer det sig att arbetgivaren medger två års tjäntsledighet istället för att "kräva" att du i denna situation antingen jobbar på eller säger upp dig?

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, tack samt ursäkta för det sena svaret. Enligt spansk arbetslagstiftning har en arbetare, som uppfyller vissa krav (t ex att varit anställd i minst ett år), rätt att att utan att ange något skäl begära tjänstledighet under en period från minst två månader upp till fem år (i mitt fall har jag begärt två). Företaget kan alltså inte neka eller avslå begäran, ej heller kan man kräva att arbetaren fortsätter (i så fall kan ju arbetaren alltid lämna in en avskedsansökan). Dock är det så att arbetaren, efter tjänstledigheten inte automatiskt har rätt att återgå till sin tjänst - man har bara företrädesrätt. Ifall tjänsten inte längre finns, har företaget ingen skyldighet att återsätta arbetaren i tjänst, och denne hamnar då i ett slags limbo, där man är fortsatt anställd, men utan tjänst och tillhörande lön.
      Så detta är risken jag väljer att ta, att den dag jag önskar återgå till arbetet så finns inte längre min tjänst. Det hela är inte okomplicerat - min arbetsgivare försöker övertala mig om att fortsätta, men mitt huvud svarar nej.

      Radera
    2. Aha, där ser man. Intressant. Jag önskar dig lycka till under din tjänstledighet och ber också att få tilllönska en god jul.

      Mvh

      Egon

      Radera
    3. Jag får önska detsamma, d v s en god jul, en bra avslutning på året samt en enastående inledning på det nya!

      Radera
  3. Härligt beslut. Just detta var ju målet för allt sparande. Med låga kostnader och högt sparande kan man bara gå när man inte trivs på jobbet längre. Jag gick i oktober.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är inte utan att jag har fjärilar i magen. Ska min långsiktiga budget hålla under en period utan inkomster och högre kostnader? Jag väljer att ta risken, jag tror att jag skulle ångra mig senare i livet om jag inte tog tillfället. Skönt att höra att jag inte är ensam om att ta detta uppenbarligen kontroversiella beslut. Får läsa din blogg lite oftare.

      Radera