Beteendevetenskap

Kan man och bör man tillämpa sådan på sig själv? Beteendevetenskap, alltså.
Jag ställer mig frågan efter att ha tittat på min historiska statistik över aktierelaterade transaktioner. Jag började handla med aktier 1995, och omfånget av handeln var till en början ganska blygsam. Min investeringsfilosofi handlade till stor del om att köpa och behålla aktierna under ganska långa tidsperioder, och resultatet var ganska tillfredsställande.
Under de senaste fyra åren har jag ökat aktiviteten kraftigt, framför allt på köpsidan men oroväckande nog även på säljsidan. Trots att min uttalade investeringsfilosofi handlar om långsiktighet, upplever jag att jag blivit mindre tålmodig med investeringar som inte utvecklar sig som jag tänkt tillräckligt fort, eller så påverkas jag alltför mycket av kortsiktiga externa influenser (börsens utveckling, analytikers rekommendationer och andra bloggare).

Antal köp- och säljtransaktioner per år 1995-2017

Jag misstänker att min målsättning om att uppnå bli ekonomiskt oberoende senaste 2020 påverkar mitt beteende, och förmodligen negativt, i den mening att den skapar onödig stress och kortsiktighet samt en underliggande omedveten drift mot att ta högre risk för att snabbare nå målet. Och vid några gånger när jag tagit en högre risk har jag inte varit beredd att löpa linan ut (på grund av rädsla att göra förlust) och ge investeringen chansen att utvecklas (mitt bästa exempel på detta är en större post Nordic Leisure med GAV på 5,60 kr som något halvår senare stigit till närmare 30 kr).

Taskig timing?

En av målsättningarna under 2018 kommer därför att bli att minska min egen volatibilitet när det gäller aktieportföljen.