söndag 25 juni 2017

Hobbyodling på medelhavskusten

Jag har alltid varit intresserad av djur och växtliv. Det kanske är en konsekvens av att växa upp med en hund som familjemedlem i ett hus med stor trädgård.
Som student och under de första åren med jobb, bodde jag i små lägenheter med begränsade möjligheter att ha annat än krukväxter. Men efter flytten till Spanien bodde jag ganska länge i en fantastisk takvåning (ático) med en stor terrass, där jag så smått började få utlopp för mitt intresse för exotiska växter. Då jag reste mycket, blev det framför allt tåliga växter (såsom palmer och krassus-växter), som tål både sol och torka. Jag installerade snart också ett bevattningssystem för att säkerställa tillgången på vatten.
Idag bor jag sedan drygt 10 år i ett radhus, med en takterrass och ett garage på markplan, båda lämpliga för odling. Av våra grannar finns det två, tre stycken som också har stort intresse för växter och stora mängder med plantor. Här i Spanien verkar man ha ett binärt förhållningssätt till växter, antingen har man inga alls eller så har man mängder. Att ha trädgårdar med gräsmatta och träd är för övrigt en stor lyx här nere, och inte bara på grund av huspriserna. All växtlighet kräver ju nämligen vatten, som är en bristvara här.

Lite om klimatet

Klimatet på medelhavskusten är generellt sett varmt med högsta dagstemperatur under sommaren på uppemot 35-40º och lägsta temperatur under natten som ofta inte understiger 25º. Motsvarande temperaturer på vintern är 10-15º på dagtid och 0-5º under natten. Nederbörden är begränsad, och när det regnar är det ofta närmast på tropiskt vis med häftiga skurar.
Klimatet lämpar sig väl för apelsinodling nära kusten (därav namnet). Grönsaker som tomater och pepparfrukter, liksom pumpor, meloner och liknande går utmärkt att odla med stora skördar, men konstbevattning är ett måste. Potatis och lök kan man skörda flera gånger om året. Lite längre inåt landet är det vanligare med och oliv- och mandelodling, då klimatet där är torrare, och dessa träd trivs utmärkt.
Jorden är rödfärgad, leraktig och blir väldigt kompakt och hård då den är torr.

Min odling

Min odling består av ett hundratal olika större och mindre stora sorters växter står uteslutande i krukor av olika storlek, och de allra flesta utomhus. Jag har numera ett 20-tal olika palmsorter, de flesta uppdrivna från frön/kärnor. Fördelen med att driva upp växter från frö är att de anpassar sig till jord, bevattning och ljusförhållanden redan från start. Palmer älskar generellt sett både sol och vatten, vilket gör att de trivs bra på sommaren, men faktum är att det egentligen bara finns en naturlig palmsort på den iberiska halvön (europeisk dvärgpalm, chamaerops humilis), och flera av de importerade palmerna är känsliga mot kyla (de bör skyddas mot frost under vintern, eftersom temperaturen brukar gå ned under nollan under några nätter).
Kottepalm (cycas revoluta)
Kottepalm (cycas revoluta)

Min  fru har en växande samling hoyor, en växt som går bra att odla inomhus hemma i Sverige. Hoyorna tillhör de mer exotiska plantorna och det är på gränsen att de överlever vintern mitt garage.
Chili och andra pepparfrukter går också bra att odla i krukor, och efter flera misslyckanden har mina tabascopepparfrukter (guindillas) överlevt vintern och det är nu tredje året som de ger skörd.
Bland andra växter i odlingen kan nämnas passionfrukt, fikon (breva, en tidig variant), olivträd, magnolia grandiflora, jacaranda, bougainvillea, alocasia, fikusar och naturligtvis finns även några citrusträd representerade av ett citronträd och en suckatcitron, även känd som buddhas hand (mano de buda).
Afrikas lilja (agapanthus praecox/africanus albus)
Afrikas lilja (agapanthus praecox/africanus albus)


Allteftersom växterna utvecklas och årstiderna växlar kommer det fler mer specifika inlägg om växterna.

lördag 24 juni 2017

Lördag löpdag


Om lördagarna brukar jag ge mig ut på veckans löppass. En gång i veckan är egentligen för lite, men å andra sidan är dessa pass närmast heliga, och rundorna brukar bli ganska långa, så jag kan inte klaga. På vinterhalvåret springer jag mot inlandets kuperade terräng och på sommarhalvåret åt havet, med med närmast obefintlig nivåskillnad.
Jag gillar löpning, eftersom tempot är tillräckligt lågt för att man ska hinna ta in och njuta av omgivningen (vid cykling går det för fort), men tillräckligt högt för få lite avstånd från utgångspunkten och få omväxling under rundan (vid vandring går det för långsamt). Dessutom erbjuder löpningen i mitt fall ett stunds enskildhet, vilket är bra för att gå igenom veckans händelser.
Idag blev det 13 km i stekande sol och en temperatur runt 30ºC vid tiotiden på förmiddagen. Det är helt nödvändigt att ha med sig vattenflaska för att få vätska på vägen, och mina löprundor väljer jag så att jag kan fylla på flaskan ungefär halvvägs. Min kropp är inte gjord för det här klimatet, men det är bara att gilla läget...
Bilden nedan visar hur stranden såg ut i förmiddags.
Goda förutsättningar för att steka fläsket. Det är gott om folk redan vid elvatiden, och det är fortfarande bara juni.

fredag 23 juni 2017

San Juan

Jag upptäckte att det är midsommarafton idag. Jag tappar ibland kontakten med svenska helgdagar eftersom de inte nödvändigtvis sammanfaller med de spanska. Och om de gör det har de inte alltid samma betydelse, exempelvis firas påsk relativt sett mer i Spanien.
Men idag är det alltså midsommarafton, och den spanska motsvarigheten heter San Juan. Juan är ju den spanska motsvarigheten till Johan eller Johannes, så det är alltså helgonet Johannes Döparen som ger namnet till dagen, som alltså är vanlig arbetsdag.
I Spanien dansar man inte kring midsommarstången, och man äter inte heller färskpotatis med sill. Vid kusten firar man genom att åka till stranden på kvällen, och tända brasor (detta är dock numera förbjudet, i alla fall på blåflaggade stränder) och omgås fram till midnatt. Myten säger att om man hoppar över elden sju gånger (i Galicien nio gånger, det ska tydligt vara ett ojämnt nummer) får man beskydd under det kommande året. Vid tolvslaget ska man samlas vid vattenbrynet för att hoppa över sju vågor i rad och, utan att avslöja det för någon annan, önska sig något.
Bränn inte upp imorgon det ni kan bränna ned under midsommar.
Bränn inte upp imorgon det ni kan bränna ned under midsommar.

Spanska bilparken

Under mina 17 år i Spanien har jag kunnat se vissa trender, och en sådan trend är bilparken, som både föryngrats samtidigt som bilarna blir allt större. När jag flyttade år 2000 ner var små bilar som Ford Fiesta, Seat Panda, Peugeot 106 och Renault Clio väldigt vanliga, och en Volkswagen Golf betraktades som en mellanklassbil.
Nu är det trots föryngringen så att Spaniens bilpark fortfarande är en av de äldsta i Europa, men i likhet med de flesta industrialiserade länderna, växer bilarna på storleken för varje år som går. Går man längre tillbaka i tiden, till tidpunkten för tillkomsten av Spaniens inhemska tillverkare Seat, var bilarna få, små och hade som grundläggande syfte att tillfredställa ett behov av persontransport. Dessutom var de snygga och hade själ! Jag vet dock inte om jag skulle vara beredd att byta till veteranbil, bilarna har ju förutom att bli större även blivit säkrare och tillförlitligare.
Seats första modell 600, tillverkad på licens från Fiat. En liten, praktisk bil. Med betoning på liten.
Seats första modell 600, tillverkad på licens från Fiat. En liten, praktisk bil. Med betoning på liten.
Gammaldags spansk bilpark? Bilden är från Madrids centrala park El Retiro när biltrafik var tillåten där.
Gammaldags spansk bilpark? Bilden är från Madrids centrala park El Retiro när biltrafik var tillåten där.

Tyvärr har inte storleken på parkeringsplatserna ökat i samma takt som bilarna växer. Jag tyckte att de var små redan för 17 år sedan, det har definitivt inte blivit bättre för de de spanska parkingsplatserna är tydligen minst i Europa...
-Vår bil står i alla fall i skuggan, Gerd.
-Vår bil står i alla fall i skuggan, Gerd.

torsdag 22 juni 2017

Ekonomisk frihet del 3: Resan

Det här är tredje delen av fyra om Apelsinblomskustens syn på, mål med och resa mot ekonomisk frihet, samt hur jag ser på livet efteråt.
 
Vid det här laget hade jag alltså förberett mig kunskapsmässigt för att kunna definiera min målsättning i min resa mot ekonomiskt frihet.
Resan började egentligen för många år sedan, men på den tiden handlade det mer om en ganska ofullständigt definierad och relativt verklighetsfrämmande dröm om att komma ur ekorrhjulet.

De tidiga åren

Mina år efter studierna fram tills det att jag flyttade ned till Spanien 2000 kan, ur ekonomisk synpunkt, sammanfattas så här.
Mina första aktieaffärer gjorde jag i slutskedet av mina studier (det var Ericsson och Volvo någon gång under 1995).
Jag började arbeta 1996. Från att ha snålat som student, var det en stor skillnad att kunna disponera sin egen inkomst (detta är ju en ökad grad av ekonomiskt handlingsutrymme, men långt från att vara fri). Mitt intresse för olika typer av aktierelaterade investeringar ökade, liksom mitt kapital.
Under några år med konstant stigande börs, trodde jag att det skulle bli mycket enkelt att dra in tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobba. Efter att ha gjort några riktigt stora enskilda förluster (främst i olika sorts warranter), lärde jag mig den hårda vägen sambandet mellan potentiell avkastning och risk samt nödvändigheten att begränsa nedsidan.

Spanien 2000-2012

Jag flyttade till Spanien i tjänstens vägnar, som det heter. Efter fyra år lades min arbetsgivares verksamhet i Spanien ned och jag blev erbjuden en tjänst i Sverige. Jag tackade dock nej, och snart fick jag anställning på det lokala företag där jag fortfarande arbetar.
2006 köpte vi radhuset vi bor i för närvarande. Året efter briserade den spanska bostadsbubblan, och detta blev inledningen till en långvarig strukturell kris, som landet i helhet ännu inte har kommit ur.
För egen del blev krisen startskottet även till vår egentliga resa mot ekonomisk frihet. Räntorna sjönk otroligt fort, jag gjorde några lyckade aktieaffärer och jag satte upp målet att bli skuldfri. Detta uppnåddes under 2012, och under efterföljande år formulerade jag målet om att bli ekonomiskt fri.

Spanien 2013-

Några av de viktigaste lärdomarna från mina studier av andra ekonomibloggar och böcker var dels betydelsen av långsiktighet, men kanske framför allt att förstå förhållandet mellan utgifter och behovet av kapital. För att bli ekonomiskt fri har det mycket störrre effekt att minimera levnadskostnaderna än att försöka maximera inkomsterna. Om man exempelvis kan leva på 0 euro i månaden är man ju redan fri, men om månadsutgifterna ligger på 3000 euro, kommer det ju förenklat att krävas 900.000 euro i arbetande kapital (enligt tumregeln om 4% säker uttagsnivå).
Sagt och gjort, jag inledde en optimering av utgifterna, dels för att öka sparandet (i utdelande aktier) men kanske framför allt för att vänja mig vid en långsiktig hållbar utgiftsnivå. Runt 2013 var sparkvoten runt 40% för att ha stigit till nuvarande cirka 70%.
För att skapa ytterliggare en säkerhetsbuffert och för att kunna hantera de stora månadsvisa skillnaderna på aktieutdelningarna, bestämde jag mig för att bygga upp ett så kallat wibblekonto, med ett belopp motsvarande utgifterna under ett år (tanken är att kontot ska vara fyllt då målet nås).
I samband med denna väsentliga omställning i våra liv, blev vi i takt med att vi minskade vår konsumtion samtidigt mer och mer medvetna om andra värden, som inte är montärt kvantifierbara. Man kan dock samla på dessa värden, och jag kommer att kalla detta kapital för humankapital.

Humankapital

Under resan mot ekonomiskt frihet, kommer jag att försöka följa några grundläggande ledstjärnor.
  • Förenkla livet. Ett enklare, okomplicerat liv med färre saker frigör både tid och pengar.
  • Vårda kropp och själ. Kroppen ska ju hålla hela livet, så det gäller att ta väl hand om den, både när det gäller diet, fysisk aktivitet och det själsliga.
  • Läsa mycket. Man blir aldrig för gammal för att lära sig nya saker och lära sig om och av andra. Och titta så lite på tv som möjligt.
  • Göra och reparera saker själv. Själv är bäste dräng. Detta sparar pengar och ger dessutom gott självförtroende när slutresultatet blir bra.
  • Att inte göra något halvdant. Om man ger sig in i leken, kan man lika gärna vinna. Sätta ambitiösa målsättningar och uppnå dem.
Bortsett från det strikt ekonomiska målet, som det ju är lätt att bedöma om det uppnåts, avser jag alltså under arbeta på att bli bättre och mer komplett som människa för att vara redo för att leva ett meningsfullt liv den dagen jag äger min tid.
Precis som med andra långsiktiga och karaktärsprövande föresatser, handlar det i botten om att ändra sin livsstil och sedan hålla fast vid den. Detta är egentligen mycket enkelt! Men samtidigt mycket krävande...
Resan är målet?
Resan är målet?

Vid tidpunkten för detta inlägg bedömer jag att jag kommit ungefär halvvägs mot målet rent ekonomiskt, i kalendertid kanske något längre. Den fortsatta resan, och (förhoppningsvis) ankomsten till målet kommer jag att beskriva i kommande inlägg. 

Sista inlägg i serien kommer att handlar om vad jag tror kommer hända den dag jag har nått målet att bli ekonomiskt fri.

onsdag 21 juni 2017

Snåltips: sluta dricka kaffe i baren

Detta nya snåltips tar vid ungefär där tipset om att ta med matlåda till jobbet slutade.
Här i Spanien är det mycket vanligt att man slinker in på baren på morgonen för jobbet eller på kvällen efter jobbet, för att ta en kaffe. De som kan sin spanska kaffe-ABC vet att kaffemängden är ganska liten i en typisk café solo (mer känt som expresso), så det blir ganska dyra droppar för priset av 0,90 euro i en representativ bar. Och påtår är bara att glömma, det påfundet existerar inte här.
Låt oss säga att man tar en café solo om dagen 200 dagar om året, så blir den årliga kostnaden 180 euro. Och tar man en café con leche (á 1,30 euro) blir kostnaden 260 euro. Och så vidare.
Själv har jag behållit denna besparingspotential, då jag tar en café con leche vid tiotiden. Visst är det bra att snåla, men man ska ju leva också...
Bara kaffepengar?
Bara kaffepengar?

tisdag 20 juni 2017

Att ta höjd

Jag tilltalas av bruket av analogier för åskådliggöra svårbegripliga begrepp och processer. När det gäller ekonomi finns det många analogier som kan kopplas till idrotten.
Till exempel kan man beskriva processen att uppnå ekonomisk frihet som ett maratonlopp. Det är ett långt lopp, som kräver god förberedelse, uthållighet och under loppet brukar man ha flera svackor, som det gäller att komma över, för att nå målet. Under loppet gäller det att vara konstant, det är ju till exempel ganska meningslöst att spurta vid 10 km för att senare tvingas lunka för att krafterna tryter.
Ett annat exempel som jag gillar, är begreppet att ta höjd, vilket kan jämföras med att spara. Tänk dig att du är på en cykeltur. Du har en lång uppförbacke framför dig, men där du är uppe vet du att du har tagit höjd, och kan njuta av en nerförsbacke utan ansträngning. Ekonomisk frihet är att ta höjd inför framtiden, tänk dig att du kommit upp på sån höjd att du kan åka nedförsbacke utan att behöva trampa under resten av livet! Det är klart att om du cyklar för fort nedför (gör åt för mycket pengar), kanske backen inte räcker till och du får cykla uppför på nytt. Och givetvis har du också möjlighet att välja att fortsätta att cykla uppför (inte för att du behöver, utan att för att du vill), kanske för att söka nya utmaningar eller omväxlingar.
Från cirka 800 meters höjd en disig dag. I bakgrunden syns medelhavet.
Från cirka 800 meters höjd på cykeltur disig dag. I bakgrunden syns Medelhavet.