fredag 28 februari 2020

Återställare

Så kom den där återställaren på världens börser till slut, och vad som krävdes var ett aggresivt influensavirus. Jag är fortfarande sjukskriven efter min knäoperation och sitter och följer hur mina investeringars värderingar rasar i takt med hur viruset sprider sig. Vad gäller själva viruset verkar det närma sig en pandemi, men börserna ligger som vanligt ett steg före och har redan diskonterat en eländig utveckling. Och här i Spanien är utvecklingen krisartad, man talar om att ställa in fotbollsmatcher.
Inandningsluften luktar friskt i alla fall.
Inandningsluften luktar friskt i alla fall.
Hur ser virusutvecklingen ut på Apelsinblomskusten då? Igår beskräftades sex nya fall, varav fyra hade varit i Italien och tittat på fotboll. Det är vad jag alltid har sagt, fotboll är inte hälsosamt... Går viruset att stoppa då? Personligen tvivlar jag, det hela har redan spridit sig alltför mycket. Så vi får nog ta det lugnt, mänskligheten klarar nog av den här krisen också.

onsdag 26 februari 2020

Mitt liv som mekanisk turk

Nåja, egentligen är det inte riktigt sant, jag har inte förvandlats till en mekanisk turk, däremot har jag i mitt sökande efter arbetsuppgifter som kan utföras hemifrån via datorn utvärderat Amazons marknadsplats Mechanical Turk, där mänskliga arbetare utför arbetsuppgifter som dedöms vara svåra för en dator att utföra. Det handlar om artificiell artificell intelligens.
För varje godkänd arbetsuppgift utbetalas 0,01$ till 15$ (jag vet inte riktigt var taket är, men den högsta ersättningen jag tagit emot var på 7,50$), och de allra flesta ligger mellan 0,01-0,05$. Timlönen blir därför låg, och de allra flesta arbetarna verkar komma från traditionella låglöneländer. Efter att ha genomfört 330 uppgifter har jag skrapat ihop hela 46$, vilket har gett en uppskattad timlön på cirka 2$/timme.
En turkisk mekaniker är ej detsamma som en mekanisk turk
En turkisk mekaniker är ej detsamma som en mekanisk turk

Ett icke trivialt problem gäller själva utbetalningen av den intjänade ersättningen. När jag först testade Mechanical Turk under 2018, kunde endast amerikanska medborgare föra över ersättningen till sitt lokala bankkonto och den enda alternativet för utländska arbetare var att föra över beloppet till ett presentkort på amerikanska amazon.com. Då det knappast är lönsamt att importera varor från USA, har jag därför fortfarande 18$ tillgodo i presentkort från 2018.
Ifjol beslöt sig Amazon att erbjuda utvalda arbetare möjligheten att föra över pengarna till ett utländskt konto via tjänster som Hypervallet. Kruxet är ordet utvalda - i mitt fall är jag inte bland de utvalda, och Amazon har inte (offentligt) berättat vilka kriterier som används i urvalsprocessen. Som ett resultat har jag just nu 28$ innestående, och enda alternativet är att för över även detta belopp till ett presentkort på amazon.com. Jag väljer att avvakta och hoppas på att jag snart når himmelriket och blir en av de utvalda.
Den ursprungliga schackspelande mekaniska turken
Den ursprungliga schackspelande mekaniska turken

För övrigt kommer begreppet mekanisk turk från en mekanisk schackrobot i turkisk dräkt, som kunde röra huvud och ögon och flytta schackpjäserna med sin arm. Roboten konstruerades 1770 av Wolfgang von Kempelen, och uförde sin uppgift så framgångsrikt att den vann mot välkända personer som Napoleon och Benjamin Franklin (de kanske var bättre på andra saker än att spela schack). Trots att roboten till synes kontrollerades av ett finmekaniskt underverk, handlade det dock inte om ett tidigt genombrott i artificiell intelligens, utan i själva verket styrdes roboten av en duktig (och småväxt?) schackspelare gömd inne i apparaten.

lördag 22 februari 2020

Konsten att äta paella


Bor man i Spanien och i synnerhet i valenciaregionen är det inte ovanligt att man under söndagarna helt plötsligt kommer på sig själv tillagande en paella. Mycket egendomligt fenomen!
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur själva tillagningen går till, men hur ska man egentligen bete sig när man äter paella, särskilt om det är första gången?
Det här är min egenhändiga översättning av ett Whatsapp-meddelande (ursprungligen på spanska), som på ett gemytligt och underhållande sätt beskriver konsten att äta en paella bland vänner.
Innan du börjar äta från paellapannan, bör du ha klart för dig att:
  • paellan bör betraktas som om den vore en cirkel uppdelad in cirkelsektorer.
  • deltagarna fördelas runt paellan på lika avstånd.
  • varje deltagare tilldelas cirkelsektorn rakt framför densamma.
  • det officiella verktyget för inmundigande är en trä- eller metallsked.
  • om en deltagare önskar pressa (färsk) citronjuice över sin del av paellan, bör denne begära verbal tillåtelse från de angränsande deltagarna. Skvättande av citronjuice över andra deltagare bör undvikas.
Detta foto styrker att Apelsinblomskusten vet hur man tillagar en hyfsad paella
Detta foto styrker att Apelsinblomskusten vet hur man tillagar en hyfsad paella

Spelet inleds när alfahannen i flocken (Apelsinblomskustens anmärkning: feminister får ursäkta, det står så i originaltexten) utbrister "¡Vinga que es gela l'arròs!" (översatt från Valenciano: "Sätt igång, riset kallnar!").
Om paellan är smaklig, bör kocken lovordas mellan var och varannan sked under hela måltiden.
Innehållet inom varje deltagares cirkelsektor betraktas som dennes egendom. Om någon del av innehållet ej är i deltagarens smak, skjuts den omsorgsfullt in i paellans mittpunkt, så att de övriga deltagarna kan avnjuta den.
Köttbitar bör inte återbördas till paellan om de en gång plockats upp, varken hela eller delar, inte heller eventuella ben.
Om någon invaderar en annan deltagares del av paellan utan föregående tillstånd, ska denne varnas, och om tilltaget upprepas bör denna bli tilltalad "eres un poc fill de puta" (fritt översatt från valenciano: "du är allt lite småjävlig") och får efteråt stå för carajillos (kaffe med with konjak, rom eller annan starksprit).
Det underförstås att om en deltagare avbryter genom att lägga skeden på paellans kant och utbrister "Estic fart, ja no puc més!" (översatt från valenciano: "Jag är proppmätt"), är det fritt fram för övriga deltagare att inta dennes plats.
Det är strängt förbjudet att vrida på paellan för att på så sätt få tillgång till någon del där det fortfarande finns ris kvar.
Om paellapannan inte står stadigt, bör någon grabba tag i handtaget för att på så vis stabilisera den. Den som gör detta får berömmande ord av de övriga, som dessutom ser till att dennes vinglas aldrig står tomt under resten av måltiden.
När skeden når pannans järn under paellaspelet slutskede, ger sig valencianerna in på det som kallas "socarrat" (på valenciano avser detta det karamelleriserade risskiktet på paellans botten), en verklig höjdpunkt som höjer blodtrycket till oanade nivåer. De som inte deltar i denna delen av spelet bör i stället vila och vänta på efterrätten.
Socarrat i botten på en paella
Socarrat i botten på en paella

Spelet avslutas då alla deltagare drar sig ur eller då inget är kvar i paellan, ett oemotsägligt bevis på att denna var utsökt eller att deltagarna var väldigt hungriga.
Och vinnaren är... Samtliga som avnjutit en trevlig måltid!

torsdag 20 februari 2020

Husköp del 3: tankar kring boendet

Tankar kring olika boendeformer

Jag har personligen tidigare erfarenheter av att bo i fristående villa med tomt (föräldrarnas), lägenheter (hyresrätter - fyra olika i Sverige samt en i Spanien) samt radhus (nuvarande boende, som ägare). De olika boendeformerna har ju alla varierande kostnader samt olika för- och nackdelar, som bör tas i beaktning med avseende på arbets- och familjesituation, köpkraft och livsstil.
Mina första 19 år levde jag i föräldrarnas villa med stor tomt i en mindre ort i Småland. Här lärde jag mig uppskatta lugnet (i motsats till storstadens fart och brus), naturen och vilken oerhörd lyx det är att ha gott om plats.
Under och efter studierna bodde jag i flera, till en början mindre och sedermera allt större, hyreslägenheter (jag kan alltså inte uttala mig om bostadsrätter). Under nio år i lägenhet upplevde jag både för- och nackdelarna med denna sorts boende. Den största fördelen som boende i hyresrätt anser jag vara en stor handlingsfrihet då man relativt lätt kan byta bostad vid behov utan att binda upp kapital. En besvärande nackdel kan vara att man kan råka ut för problematiska grannar, och även om detta är sant även för andra typer av boende, blir det mer påtagligt ju närmare inpå man har grannarna. Min senaste erfarenhet av lägenhet var för övrigt en ganska stor takvåning i två plan med terrass och utsikt mot apelsinodlingarna, där jag tillbringade fem lyckliga år, och skulle jag på nytt välja en lägenhet på nytt skulle jag absolut vilja ha en likadan.
Utsikt från terrasen på min takvåning
Utsikt från terrasen på min takvåning
Vårt nuvarande boende är ett radhus, där vi tillbringat de senaste 12 (drygt) åren. Ett radhus är ju egentligen som en lägenhet, fast byggd på höjden (på egen mark, hur pass mycket det nu är värt), och i vårt fall har vi tre våningar samt en takterrass, så det blir en hel del trappträning. Sparo skrev i ett inlägg att ett radhus är det sämsta av två världar, och även om jag känner igen delar av hans beskrivning anser jag att det största problemet är något annat, nämligen att så pass mycket golvyta förloras i trappor och korridorer. I vårt fall är grannsämjan mycket god, det är i första hand vår önskan om att ha en egen bit mark i anslutning till huset som är den utlösande faktorn till det pågående byte till villa med tomt (en process som inleddes för ett och ett halvt år och som förhoppningsvis kommer vara klart inom ett halvår).

Tillbaka till rötterna

Vårt nya hus, som innebär en tillbakagång att barndomens boende i fristående villa, kommer att ha två kompletta badrum att jämföra med vårt nuvarande radhus som har tre kompletta badrum samt en toalett med handfat. Vad gäller sovrum och arbetsrum, kommer den effektiva totala boytan bli ungefär lika stor, trots att total golvyta är väsentligt mindre. De största skillnaderna blir att det nya huset är byggt i ett plan (nuvarande radhus har tre plan plus takterrass) samt tomten, som innebär dels innebär en stor ökning av yta avsedd för odling och som dessutom har trevlig utsikt över apelsinodling och övrigt landskap inemot landet.
Huset ligger en bit in i  landet, i en urbanización (fristående bostadsområde) på gränsen mellan kust och berg. Trots att huset bara är 15 km från är klimatet betydligt torrare, med ungefär lika varma dagar men med lite svalare och mindre fuktiga nätter.  Sist men inte minst, kostnaden för vårt nya boende kommer att vara något lägre än för vårt nuvarande boende i radhuset.
Utsikt mot inlandet under en decembermorgon
Utsikt mot inlandet under en decembermorgon

För familjen Apelsinblomskusten kommer det nya boendet ge oss precis allt det vi önskat oss. I takt med att vi flyttar in permanent kommer fler inlägg om boendet och vårt renoveringsprojekt.
Vad har du själv för tankar kring boendet?

söndag 16 februari 2020

Uppföljning av mål

I det andra inlägget om mina tankar om ekonomisk frihet, skrivet i juni 2017, formulerade jag familjen Apelsinblomskustens målsättning så här:
Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.
Nu befinner vi oss alltså redan i kalenderåret 2020, och som vän av ordning ställer jag mig frågan om hur det går med den där målsättningen.
Jag kan direkt konstatera att livet ju spelar sina spratt, och att allt inte alltid går som man planerat. När målet formulerades visste jag exempelvis inte att jag skulle få en blodpropp i benet i februari 2018, något som jag nu inser har påverkat mig mycket djupare och vidare än vad jag då anade. Bortsett från det rent fysiska, fick jag en annan syn på livet, med nya skrämmande insikter om hur snabbt en situation kan förändras utan att man kan gör något åt det.
Medan jag fortfarande var sjukskriven tog vi beslutet att förverkliga våra mångåriga drömmar om att bo i en villa med egen tomt, och i maj 2018 gjorde vi slag i saken efter en periods intensivt letande (läs mer här och här).   
På jobbet var jag inte utbränd, men kände mig utnyttjad och den största motivation att jobba kvar var att säkra inkomster för att nå ekonomisk frihet så snart som möjligt. Jag blev lättirriterad och cynisk. Efter att jag fått blodproppen bestämde jag mig för att ta en time-out och begärde två år tjänstledighet (efter sju månader var jag dock tillbaka i tjänst på heltid). Tjänstledigheten innebar dock ett inkomsttapp på en halv årslön.
Var kan man köpa en sådan t-shirt?
Var kan man köpa en sådan t-shirt?
Under större delen av 2019 ägnade familjen Apelsinblomskusten större delen av vår lediga tid åt vårt husrenoveringsprojekt. Detta gjorde gott både för min fysiska och psykiska hälsa, resulterade i mycket få inlägg här på bloggen samt grävde djupa hål i vår kassa. Det senaste kompenserades dock till stor del av att 2019 blev ett av de allra bästa åren vad gäller totalavkastning med en CAGR på 45%. Grafen nedan visar våra totala utgifter (släpande 12-månaders genomsnitt, där den gula ytgrafen visar renoveringskostnaderna).
Peak-renoveringskostnader har passerats som tur är
Peak-renoveringskostnader har passerats som tur är
Men för helvete människa, skippa rundsnacket, tala ur skägget och ut med språket, hur har det gått med målsättningen?
När året är slut har vi förhoppningsvis sålt radhuset och investerat köpeskillingen i aktier (vilket gör balansräkningen roligare att läsa). En hel del fasta och rörliga utgifter försvinner när huset säljs vilket gör att våra totala utgifter totalt sett kommer att vara något lägre än innan husköpet. Sammantaget räknar jag med att vi i slutet på året kommer att kunna ligga på 85-90% täckningsgrad för de totala årsutgifterna, så målet kommer nog inte att uppfyllas.
Tänker jag omformulera målet? Nej, inte än i alla fall, 2020 är ju inte slut och skulle jag mot förmodan upprepa jag en CAGR på 45% i år är allt möjligt...

fredag 14 februari 2020

Om livet ger dig citroner...

...gör lemonad! Så stod det på en t-shirt på baksidan av ett CD-album med Danielle Brisebois (Arrive All Over You, 1994), som jag köpte på den tiden då begreppet strömning användes i andra sammanhang, och jag gillar innebörden.
En lysande uppmaning... på omslaget till ett lysande album...
En lysande uppmaning... på omslaget till ett lysande album...
Det handlar ju om positivt tänkande, och jag kan erinra mig fler uttryck som betyder ungefär samma sak:
Gilla läget!
Man tager vad man haver.
I det dagliga livet handlar det om att försöka se sakerna från den soliga sidan när det är jobbigt. Se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Och så vidare.
Här i Spanien tar man inte saker på fullt så stort allvar som i Sverige, vilket är skönt. Utom när det gäller fotboll, förstås.
Bor du på Apelsinblomskusten får du även apelsiner, och då gör du lämpligen färskpressad apelsinjuice. Som inmundigas från ett helfullt glas.
Mmmmm, smaskens, mums fili bebba o s v!
Mmmmm, smaskens, mums fili bebba o s v!
Förresten, vill du förresten lyssna på albumet, finns det på Open Spotify (och nej, jag får inget betalt för att länka).

onsdag 12 februari 2020

Så kan det gå...

...samt hur det gick...
Mitt senaste inlägg på bloggen skrevs i februari 2019,  det vill säga ganska exakt för ett år så. Vid denna tidpunkt hade jag begärt tjänstledighet under två år, för att göra en nollställning av hjärnan - detta efter flera års svår leda på jobbet som kulminerade i samband med att jag fick en blodpropp i mitt vänstra ben.
Så vad hände sedan? Eftersom du läser det här inlägget kan du sluta dig till att jag i alla fall inte trillat av pinnen (även om det skulle kunna vara en spökskrivare som är i farten). Eftersom jag misstänker att ingen orkar läsa hela historien med alla dess detaljer, kommer här en skoningslöst nedbantad version.
Apelsinblomshund njuter under en solig februaripromenad
Apelsinblomshund njuter under en solig februaripromenad
Efter fem veckors tjänstledighet började jag, trots husrenoveringsprojektet, bli rastlös. Jag erbjöds en tjänst på halvtid i samma företagssfär och arbetade på distans hemifrån under 3 månader. Jag gick sedan upp till 60% och arbetade ifrån företagets lokaler under ytterligare 3 månader.
Efter 6 månader blev jag tvungen att välja mellan att avsluta tjänsten eller att den skulle övergå till heltidsanställning. Jag valde det förra och föreslog att jag skulle återgå i tjänst i det jobb jag varit tjänstledig ifrån. Så i slutet på september avslutade jag parentesen och återgick jag till min ordinare tjänst och har arbetat heltid sedan dess, trots att min chef är en papperstiger som till fullo anammat ledarstilen "management by Excel". Beslutet gick fullständigt i stäv med mina tidigare planer, men med lite perspektiv känns det som jag gjorde rätt, både vad gäller tjänstledigheten och att sedan återgå till jobbet. Framförallt har jag lärt mig att det går lättare än vad man tror att genomföra förändringar (även omfattande sådana), bara man har tillförsikt, tror på vad man gör och är envisa.
En spansk papperstiger
En spansk papperstiger
Företaget genomförde för övrigt i december sin andra flytt på 18 månader till nya lokaler, med påföljande effektivitetsminskning som automatisk påföljd. Här fattas genomtänkta beslut, skulle man kunna säga. Papperstigern har för övrigt sparkats ett snäpp nedåt, riktningen är rätt men sparken skulle kunna varit kraftigare.
Under perioden från februari förra året tills nu har jag under lediga timmar arbetat med vårt husrenoveringsprojekt - målet är inflyttning under första kvartalet 2020 varpå vårt radhus ska läggas ut till försäljning. Jag har samtidigt aktivt fortsatt att följa aktiemarknaden och min portfölj har haft en mycket bra utveckling under 2019, vilket har hjälp till att motverka de stora hål i plånboken vårt husrenoveringsprojekt har inneburit.
Vår trogna golden retrievertik Apelsinblomshund (som egentligen heter något annat) har diagnosticerats med artros i ryggraden, vilket påverkar bakbenen med förslitningar på menisk och ledband. Det handlar förmodligen om en medfödd defekt som drabbat henne vid enbart 5 års ålder och artros är dessvärre obotlig, och vi får inrikta oss på att ge henne så mycket livskvalitet som möjligt.
Apelsinblomshund är god vän med alla
Apelsinblomshund är god vän med alla
Vad gäller mitt problemknä har läkarkåren efter numerösa och grundliga undersökningar kommit fram till att yttre menisken i mitt vänsterknä är skadad, vilket orsakat de problem och troligen även blodproppen. I skrivande stund är jag nyopererad, sjukskriven och ägnar mesta tiden åt att följa börsen samt rehabilitering.
Och sedan då? Efter att initialt ha fått en liten nytändning på jobbet, påmindes jag snart om de orsaker som drev mig att begära tjänstledighet och vilken på lite sikt troligen kommer att driva mig till vansinne en ny förändring. Mer om detta i ett annat inlägg dock.