torsdag 8 mars 2018

Målstyrning

Även om min resa mot ekonomisk frihet inleddes tidigare, började jag blogga först i juni ifjol, och i ett inlägg i min miniserie om ekonomisk frihet formulerade jag följande mål:
Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.
Vi befinner oss nu i mars 2018, och med drygt två och ett halvt år kvar tänkte jag kika på om det är realisiskt att uppnå målet. Uppfyllelsen av målet bryts ned i tre huvudkomponenter: passiva inkomster, totala årsutgifter samt tidsfaktorn.
Jag brukar visualisera uppföljningen i olika diagram, som sammanställer större mängder data på ett överskådligt sätt. Nedan visas utvecklingen av mina utgifter samt förväntade utdelningar på månadsbasis.
Uppföljning av utgifter och passiva inkomster.
Uppföljning av utgifter och passiva inkomster.

Utgifter

Vad man direkt ser är en mycket kraftig ökning på utgiftssidan, efter att ha nått en låg nivå i mitten av 2017. Sedan dess har följande hänt:
  • Jag har bytt bil. Jag valde att finansiera hela köpesumman eftersom avkastningsnivån på mina investerade pengar är högre än skuldräntan. Dessa lån kommer att belasta utgiftssidan under cirka 3 år. För övrigt räknar jag att bilbytet blir neutralt för ekonomi (lägre underhållskostnader uppväger högre försäkring och högre bränslekostnad (bensin istället för diesel).
  • Diverse ej återkommande inköp för hemelektronik och hushållsapparater. Dessa påverkar uppföljningen under 12 månader.
Vad gäller bilen skulle jag kunna valt att betala den kontant, vilket varit positivt för utgifterna, men som hade grävt ett hål i balansräkningen. Ändå bättre skulle förstås varit att inte bytt bil överhuvudtaget, men jag är fortfarande beroende av bilen för att ta mig till arbetet, och underhållskostnaderna började skena under det sista året. Om/när familjen Apelsinblomskusten slutar förvärvsarbeta är vår avsikt att ha en bil (vi har för närvarande två), vilket reducerar den fula bruna ytan I grafen ovan.
Under de kommande året är målsättningen att nå 2017 års utgiftsnivå igen, exkluderat utgifterna relaterat för bilköpet. Sparkvoten kommer då fortlöpande att förbättras, då den under det senaste året minskat från närmare 70% till nuvarande 50%.

Passiva inkomster

De passiva inkomsterna har ökat kraftigt under de senaste året - jag har dels haft ett stort nettosparande och jag har dessutom medvetet sökt högavkastande aktier. Dippen för den senaste månaden är relaterad till en omstrukturering av min portfölj, där jag minskat i några av de mer högavkastande aktierna till förmån för säkrare tillväxtaktier. För närvarande täcker de förväntade passiva inkomster cirka 55% av de antagna långsiktiga utgifterna.

Tidsfaktorn

Tid är pengar och pengar är tid. Enligt mina antaganden ser det ut som min målsättning fortfarande är realistiskt uppnåelig, men samtidigt identifierar jag följande potentiella risker:
  • Den antagna utgiftsnivån är för låg. Det är mycket möjligt att det är så, men den är byggd på antagande och en längre uppföljning baserad på vår livsstil. Samtidigt tror jag att inkomstsidan kommer att vara högre än i antagandet - jag tror att vi kommer fortsätta att ha vissa inkomster från arbete under flera år.
  • Oförutsedda händelser. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av en blodpropp i benet, och vet ännu inte vilka konsekvenser detta kommer att få på kortare eller längre sikt.

Slutsatser

Skulle jag själv dra några slutsatser av vad jag skrivit ovan, skulle de vara:
  • Ha tålamod och ha ett långsiktigt tänkande.
  • Undvik att äga bil om du kan, de kostar mycket mer än man tror. 
  • Sköt om din hälsa, för psykisk och fysisk hälsa är viktigare än pengar.

måndag 5 mars 2018

Åkte på en propp

Den sitter i mitt vänstra ben och på medicinskt fackspråk refereras det till som DVT, djup ventrombos. På enkel svenska betyder det blodpropp i de djupa venerna, i mitt fall var den cirka ett par decimeter då den diagnostikerades, lokaliserad mellan övre delen av vaden upp till ungefär mitten av låret. Det började ungefär en vecka tidigare, med en lätt smärta på insidan av låret, vilket jag tolkade som en lättare muskelsträckning. Värken gick att leva med, dock blev jag i slutet av veckan tvungen att ta Ibuprofen för att kunna sova (kanske borde jag ha sökt läkare redan då, men jag hade tidigare erfarenheter av muskelbristningar och att få en blodpropp fanns helt enkelt inte på kartan). Förra måndagen försvann dock symptomen i låret, och värken fick ned i knät och vaden, som svullnade upp och värkte. Jag insåg att min egna diagnos var felaktig och åkte till akuten och sedan till regionssjukhuset, där jag efter flera timmar och undersökningar fick diagnosen DVT.
Chuck Norris vet hur hur du åker på en propp.
Chuck Norris vet hur hur du åker på en propp.

Detta är dessvärre min andra större erfarenhet på kort tid av det spanska allmänna sjukvårdssystemet (den första var en ordentlig cykelvurpa då jag landade på huvudet), och jag hoppas att den slutliga balansräkningen blir positiv även denna gång. Jag är sedan en vecka tillbaka sjukskriven och injicerar dagligen propplösande läkemedel. För närvarande vet jag inte hur prognosen ser ut, men som jag ser det existerar endast ett alternativ, att bli helt återställd så fort som möjligt.
Då min behandling föreskriver obegränsad vila och väsentligt begränsad aktivitet, har jag mycket tid till allehanda värdsliga och själsliga funderingar. Om hur oförutsedda händelser kan kullkasta, eller åtminstone få stor inverkan på, vår aktuella livssituation och planering för framtiden. Och om man bör ta med oförutsedda händelser i planeringen... (Troligen inte, det är väl därför de kallas oförutsedda.)
Just nu befinner jag mig i ett läge, där jag ännu inte känner till vilka effekter jag kan räkna med - varken ofrivilliga effekter, såsom sjukskrivningens längd eller resulterande behov av ändrad livsstil, eller frivilliga effekter, till exempel om jag önskar och bör ändra på något i mitt arbetsliv - så för tillfället fokuserar jag på att bli återställd så fort som möjligt och därefter kommer jag att fundera över vilka konsekvenser som den här händelsen bör och kommer att få på kortare och längre sikt.
I princip tror jag att mina planer inte kommer att ändras i det väsentliga, åtminstone inte på längre sikt, men jag får troligen anledning till att återkomma till detta i kommande inlägg.