Självmål samt andra mål

En bra sak med att formulera mål och sätta dem på pränt är ju att man i efterhand kan gå tillbaka och kolla om man till vilket grad dessa har uppfyllts.

Målfoto är ej detsamma som foto på mål.

Jag skrev i den här bloggens begynnelse så här om min målsättning avseende ekonomisk frihet

Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.

Tiden flyger, som bekant, och då vi befinner oss i augusti 2021 kan jag konstatera att målet inte är uppfyllt. Med nuvarande passiva intäkter och rullande årsutgifter ligger täckningsgraden på ungefär 85%.

Har jag misslyckats? Var det målsättningen som var för ambitiöst formulerat eller var det i själva genomförandet som det brast?

Svaret är liksom livet inte trivialt, men följande händelser har definitivt påverkat:

• Mina antaganden om uthållig utgiftsnivå var något optimistisk. Baserat på fler års uppföljning och mer konservativa antaganden har jag sedermera reviderat upp den cirka 25%.
• Jag fick i mars 2018 en djup ventrombos (dvp), på ren svenska en blodpropp, i mitt vänstra ben. Detta ledde till att yttre menisken i samma ben opererades bort två år senarer vilket i sin tur fick till följd att jag fick avsluta min hobbylöparkarriär. På ett djupare plan satte det också sina spår och sådde visa tvivel om min egen odödlighet. Jag begärde tjänstledighet under två år, men redan efter tre månader jag jag tillbaka på deltid för att senare återgå i full tjänst.
  
• Som en positiv följdeffekt köpte vi i slutet av maj 2019 den villa som vi numera bor i. Renoveringsarbetet som följde kan ni läsa mer om här och i följande inlägg. Både husköpet och framför allt renoveringen satte djupa spår i balansräkningen.
  
• 2020 gick, som väl knappast ingen kan ha undgått att påverkas av, i coronavirusets tecken. Värdet på vår portfölj sjönk uppemot 40% men slutade året på minus 20%.
• Däremot har 2021 hittills varit ett mycket bra år. I mars tecknade vi dessutom avsiktsavtal om försäljning av vårt radhus och försäljningen slutfördes i maj. Jag har investerat en stor del av försäljningsbeloppet, men vi har fortfarande cirka 11% i kontanta medel i balansräkningen ifall skiten träffar fläkten på nytt.
• Framtidsutsikterna är mer oberäkneliga är vanligt. Vår portfölj innehåller till exempel ganska stora andelar svenska bankaktier, och det är för närvarande oklart hur mycket kapital som ska skiftas ut till aktieägarna samt tidpunkt för detta.

Så... Sammanfattningsvis är det nog rättvist att säga att jag brustit i både målformuleringen (som inte tagit höjd för oväntade händelser) och genomförandet (som har tagit sig andra vägar än i det ursprungliga antagandet).

Ett vanligt sätt att hantera sådana här avvikelser är att revidera målsättningen, och eftersom jag redan allokerat en felmarginal på fem procent på innehållet på bloggen tycker jag därför att det är helt rimligt att skjuta fram tidpunkten till 2022 utan att för den skull behöva förlora i trovärdighet :-). Den nya målformuleringen lyder sålunda:

Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2022.

Det handlar alltså om två års försening. Jämför man man med tunnelbygget genom Hallandsåsen, vilket jag gärna gör i detta fall, är förseningen i det närmaste försumbar. Sannolikheten för att målet ska uppfyllas är dock mycket större nu är tidigare - en annan fråga är nu om vi ämnar utnyttja möjligheten till frihet när den bjuds eller om vi ska fortsätta hamstra pengar. Mer om detta senare.

Världens största macka

Jag skrev i ett tidigare inlägg om almuerzo, ett slags spanskt mellanting mellan frukost och lunch (alltså som en engelsk brunch, fast ändå helt annorlunda).
Jag bor i valenciaregionen, alltså i almuerzons högsäte, och familjen Apelsinblomskusten har långvarig erfarenhet av almuerzo, närmare bestämt är det en av söndagens självklara begivenheter är kring klockan 9 besöka någon av de numerösa barer som erbjuder almuerzo popular, som innefattar jordnötter och/eller oliver, valfri macka (med ett bestämt antal pålägg), dricka (vatten, läsk, öl eller vin) samt kaffe till ett fast pris (oftast mellan 5-8 €). I vårt fall begränsas urvalet av barer till de som har utomhusterrass, eftersom Apelsinblomshund självklart följer med. Vår familjmacka är el Chivito, som är laddad med sallat, skivade tomater, majonässås, bacon, fläskfilé och stekta ägg. Mmmmm...

Familjen Apelsinblomskusten äter almuerzo popular hos El Pastoret

En av de mest kända barerna är El Pastoret, som ligger i uppe Náquera, på gränsen mellan lågland och bergsområde. Baren har länge varit populär bland cyklister, men har med tiden blivit mest känd för storleken på sina mackor. Flera reportage i rikstäckande TV har resulterat i köer på 200-300 personer för att få äta sin almuerzo.

En ung Apelsinblomshund tycker det är toppen att få följa med på almuerzo

De mackor som serveras på El Pastoret under normala förhållanden är visserligen gigantiska, men man har även slagit världsrekord i almorzaret. Amerikanen Randy Santel lyckades slå det tidigare rekordet på 90 minuter i att äta en macka 2,5 kg genom att pressa i sig den på 25 minuter. Imponerade! Eller?

Randy Santel med sin rekordmacka. Imponerande skägg, förresten.

Konsten att äta paella

Bor man i Spanien och i synnerhet i valenciaregionen är det inte ovanligt att man under söndagarna helt plötsligt kommer på sig själv tillagande en paella. Mycket egendomligt fenomen!
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur själva tillagningen går till, men hur ska man egentligen bete sig när man äter paella, särskilt om det är första gången?
Det här är min egenhändiga översättning av ett Whatsapp-meddelande (ursprungligen på spanska), som på ett gemytligt och underhållande sätt beskriver konsten att äta en paella bland vänner.
Innan du börjar äta från paellapannan, bör du ha klart för dig att:

• paellan bör betraktas som om den vore en cirkel uppdelad in cirkelsektorer.
• deltagarna fördelas runt paellan på lika avstånd.
• varje deltagare tilldelas cirkelsektorn rakt framför densamma.
• det officiella verktyget för inmundigande är en trä- eller metallsked.
• om en deltagare önskar pressa (färsk) citronjuice över sin del av paellan, bör denne begära verbal tillåtelse från de angränsande deltagarna. Skvättande av citronjuice över andra deltagare bör undvikas.

Detta foto styrker att Apelsinblomskusten vet hur man tillagar en hyfsad paella

Spelet inleds när alfahannen i flocken (Apelsinblomskustens anmärkning: feminister får ursäkta, det står så i originaltexten) utbrister "¡Vinga que es gela l'arròs!" (översatt från Valenciano: "Sätt igång, riset kallnar!").
Om paellan är smaklig, bör kocken lovordas mellan var och varannan sked under hela måltiden.
Innehållet inom varje deltagares cirkelsektor betraktas som dennes egendom. Om någon del av innehållet ej är i deltagarens smak, skjuts den omsorgsfullt in i paellans mittpunkt, så att de övriga deltagarna kan avnjuta den.
Köttbitar bör inte återbördas till paellan om de en gång plockats upp, varken hela eller delar, inte heller eventuella ben.
Om någon invaderar en annan deltagares del av paellan utan föregående tillstånd, ska denne varnas, och om tilltaget upprepas bör denna bli tilltalad "eres un poc fill de puta" (fritt översatt från valenciano: "du är allt lite småjävlig") och får efteråt stå för carajillos (kaffe med with konjak, rom eller annan starksprit).
Det underförstås att om en deltagare avbryter genom att lägga skeden på paellans kant och utbrister "Estic fart, ja no puc més!" (översatt från valenciano: "Jag är proppmätt"), är det fritt fram för övriga deltagare att inta dennes plats.
Det är strängt förbjudet att vrida på paellan för att på så sätt få tillgång till någon del där det fortfarande finns ris kvar.
Om paellapannan inte står stadigt, bör någon grabba tag i handtaget för att på så vis stabilisera den. Den som gör detta får berömmande ord av de övriga, som dessutom ser till att dennes vinglas aldrig står tomt under resten av måltiden.
När skeden når pannans järn under paellaspelet slutskede, ger sig valencianerna in på det som kallas "socarrat" (på valenciano avser detta det karamelleriserade risskiktet på paellans botten), en verklig höjdpunkt som höjer blodtrycket till oanade nivåer. De som inte deltar i denna delen av spelet bör i stället vila och vänta på efterrätten.

Socarrat i botten på en paella

Spelet avslutas då alla deltagare drar sig ur eller då inget är kvar i paellan, ett oemotsägligt bevis på att denna var utsökt eller att deltagarna var väldigt hungriga.
Och vinnaren är... Samtliga som avnjutit en trevlig måltid!

Almuerzo - ett populärt påfund

Almuerzo är ett slags spansk motsvarighet till engelsk brunch (det vill säga ett slags mellanting mellan frukost och lunch).
Under åren efter att bostadsbubblan sprack, och den ekonomiska krisen blev verklighet, började denna måltid marknadsföras i barerna som almuerzo popular. Det vill säga ett ekonomiskt attraktivt mellanmål till ett fast pris. Priset brukar ligga runt 5 euro per person, och oftast ingår dryck (öl, läskedryck, vin eller vatten), tilltugg (oliver och/eller jordnötter), en bocadillo och slutligen kaffe eller te.
Bocadillo är det typiska pain riche-liknande brödet skuret på mitten med en, eller en kombination av, följande ingredienser:

• spansk potatisomelett (tortilla de patata) eller med annan fyllning (lök, kronärtsskockor, etc)
• italiensk peppar (pimiento)
• kryddiga korvar (chorizo)
• färsk korv (longaniza) 
• blodkorv (morcilla)
• fläskfilé (lomo)
• ost (queso)
• tonfisk (atún)
• alioli d v s vitlöksmajonäs (ajoaceite)
• med mera...

Familjen Apelsinblomskusten, inklusive hund, brukar lyxa till det på söndagarna och avnjuta en almuerzo popular, gärna på någon av barerna vid stranden... Förmodligen är konceptet mindre känt bland ickespanjorer/ickeresidenta, men har ni vägarna förbi den spanska medelhavskusten tycker jag att ni ska prova på en spansk almuerzo popular.

Mums! Söndags-almuerzo nära havet.

Helvete...

...eller havregryn till frukostgröten? Det är frågan.
I mitt fall blir svaret varken eller, eftersom jag numera på spanskt vis inte äter frukost. Helt vansinnigt, eftersom alla vet att frukosten är det viktigaste målet på dagen.
De flesta spanjorer jag känner äter inte heller frukost (el desayuno) - i bästa fall tar man en kaffe. Vid tiotiden på förmiddagen brukar man ta en paus för tidigt lunch (el almuerzo), och då brukar man äta en stadig macka (bocadillo), till exempel med spansk potatisomelett, skinka eller liknande innehåll. Själv äter jag en frukt och tar en café con leche i baren.

För den morgonhungrige? Helvetesgröt och kaffe.

Vid tvåtiden på eftermiddagen är det dags för lunchen (la comida del mediodía). I de vanliga lunchrestaurangerna serveras en måltid bestående av sallad, dricka, två huvudrätter, efterrätt och kaffe. Jag brukar snåla, och har med mig egen matlåda.
På eftermiddagen blir man lätt hungrig och då äter man kanske ytterligare ett mellanmål (la merienda).
Och till slut avslutas dagen med middagen (la cena), som brukar ätas från och med klockan 21.
Det ska sägas att ovanstående är giltigt för regionen kring Apelsinblomskusten. Klimatet har stort inflytande på måltiderna, till exempel lägger man större tyngd på frukosten i norra Spanien (och man äter mer överlag, till exempel är baskien känd för sin gastronomi). I Andalusien är det på sommaren så varmt att tiderna för måltiderna förskjuts kraftigt från den varmaste delen av dagen till framför allt kväll och natt.

Recept på paella

Paella är en typisk risrätt från Valencia i Spanien. Den tillagas ofta på helgerna, och den blir som godast om den tillagas över öppen eld med trä från citrusträd eller olivträd (men ofta använder man gasbrännare). En väl tillagad paella är nyttig och god mat, och i valenciaregionen är det vanligt att den man ställer paellapannan på bordet och äter direkt från den med sked.
Det här receptet är på originalpaellan som innehåller kyckling och kanin - för dem som inte gillar kanin kan denna dock ersättas med mer kyckling. Det är viktigt att använda rätt sorts ris, och valenciaborna menar att paellan måste tillagas med vatten från regionen, annars blir paellan inte äkta.

En paella tillagad av bloggaren själv

Faktum är att det är svårt att lyckas göra en "äkta" paella om man inte har tillgång till alla ingredienserna, men alla sorts paella behöver ju inte vara lika.
Den viktigaste ingrediensen är riset - alla sorts ris har olika egenskaper, och den mest lämpade rissorten är arroz bomba (bombaris), det vill säga en kortkornig, tjock risvariant som odlas i valenciaregionen. Denna rissort suger åt sig mer vatten än andra rissorter, vilket bidrar till den typiska konsistensen.

Ingredienser

Nedanståender ingredienser avser mängd per person.

• Kyckling (150 g)
• Kanin (150 g)
• Paprikapulver från röd paprika
• Saffranpulver eller gult matlagningsfärgmedel
• 3 matskedar tomatpuré eller färsk riven tomat
• Haricots verts (70 g)
• Vita stora bönor  (25 g)
• Vita bönor (25 g)
• Vatten
• Olivolja jungrupressad (5 msk)
• Bombaris (125 g)
• Salt
• Under säsong, en halv kronärtskocka i skivor

Tillagning

Vi värmer oljan i paellapannan, och när den börja osa, lägger vi i kyckling- och kaninbitarna, och bryner dem så de får en gyllene färg under medelvärme.
Därefter, lägger vi i grönsakerna skurna i bitar och fräser dem ett par minuter.
Fortsättningsvis, genom att göra ett hål i mitten av paellan, bryner vi tomaterna och när dessa börjar få färg, lägger vi i paprikapulvret - var försiktig så att det inte bränns vid - då får paellan dålig smak.

Paellan under tillagning

Vi rör om alltsammans och häller i vatten upp till kanten på paellapannan.
Vi låter paellan koka i 30 minuter, och smakar av med salt.
Vi håller nu i riset och färgsättningsmedlet eller saffranpulvret och ser till att riset fördelas jämnt över hela paellan och låter sedan koka kraftigt tills att riset är klart och buljongen har avdunstat helt och hållet.
Vi låter paellan vila några minuter och... till bords!

Råd för tillagning av riset i paellan

• Man bör använda ungefär dubbelt så mycket vatten som ris då det är dags att hälla i riset i paellan - i regionen kring Valencia brukar man använda nitarna på insidan av handtagen som referens.
• Vi kraftig kokning avdunstar buljongen snabbare och om ni tror att riset kommer att bli alltför hårdtuggat, sänk temperaturen och om ni märker att det blir för mycket buljong kvar, höj den.
• Det är bättre med för mycket buljong, eftersom man alltid kan slå av en del om man märker att det blir för vattnigt. Dessutom är en vattnig paella fullkomligt ätbar, medan en hård paella inte ens duger åt grannens hund.
• Om riset har blivit lite för hårt, kan man ibland åtgärda detta genom att täcka över paellapannan med aluminiumfolie och låta den stå några minuter.
• I vilket fall som helst, det bästa rådet är att pröva sig fram, om ni fortsätter att tillaga paella varje söndag så ska ni se att paellan till slut blir smaskens.
• Det finns de som tycker om att lägga i en rosmarinkvist i mitten av riskoket - detta ger en mycket god smak... men använd bara en liten kvist eller annars dödar rosmarinen alla andra smaker.