Konsten att äta paella

Bor man i Spanien och i synnerhet i valenciaregionen är det inte ovanligt att man under söndagarna helt plötsligt kommer på sig själv tillagande en paella. Mycket egendomligt fenomen!
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur själva tillagningen går till, men hur ska man egentligen bete sig när man äter paella, särskilt om det är första gången?
Det här är min egenhändiga översättning av ett Whatsapp-meddelande (ursprungligen på spanska), som på ett gemytligt och underhållande sätt beskriver konsten att äta en paella bland vänner.
Innan du börjar äta från paellapannan, bör du ha klart för dig att:

• paellan bör betraktas som om den vore en cirkel uppdelad in cirkelsektorer.
• deltagarna fördelas runt paellan på lika avstånd.
• varje deltagare tilldelas cirkelsektorn rakt framför densamma.
• det officiella verktyget för inmundigande är en trä- eller metallsked.
• om en deltagare önskar pressa (färsk) citronjuice över sin del av paellan, bör denne begära verbal tillåtelse från de angränsande deltagarna. Skvättande av citronjuice över andra deltagare bör undvikas.

Detta foto styrker att Apelsinblomskusten vet hur man tillagar en hyfsad paella

Spelet inleds när alfahannen i flocken (Apelsinblomskustens anmärkning: feminister får ursäkta, det står så i originaltexten) utbrister "¡Vinga que es gela l'arròs!" (översatt från Valenciano: "Sätt igång, riset kallnar!").
Om paellan är smaklig, bör kocken lovordas mellan var och varannan sked under hela måltiden.
Innehållet inom varje deltagares cirkelsektor betraktas som dennes egendom. Om någon del av innehållet ej är i deltagarens smak, skjuts den omsorgsfullt in i paellans mittpunkt, så att de övriga deltagarna kan avnjuta den.
Köttbitar bör inte återbördas till paellan om de en gång plockats upp, varken hela eller delar, inte heller eventuella ben.
Om någon invaderar en annan deltagares del av paellan utan föregående tillstånd, ska denne varnas, och om tilltaget upprepas bör denna bli tilltalad "eres un poc fill de puta" (fritt översatt från valenciano: "du är allt lite småjävlig") och får efteråt stå för carajillos (kaffe med with konjak, rom eller annan starksprit).
Det underförstås att om en deltagare avbryter genom att lägga skeden på paellans kant och utbrister "Estic fart, ja no puc més!" (översatt från valenciano: "Jag är proppmätt"), är det fritt fram för övriga deltagare att inta dennes plats.
Det är strängt förbjudet att vrida på paellan för att på så sätt få tillgång till någon del där det fortfarande finns ris kvar.
Om paellapannan inte står stadigt, bör någon grabba tag i handtaget för att på så vis stabilisera den. Den som gör detta får berömmande ord av de övriga, som dessutom ser till att dennes vinglas aldrig står tomt under resten av måltiden.
När skeden når pannans järn under paellaspelet slutskede, ger sig valencianerna in på det som kallas "socarrat" (på valenciano avser detta det karamelleriserade risskiktet på paellans botten), en verklig höjdpunkt som höjer blodtrycket till oanade nivåer. De som inte deltar i denna delen av spelet bör i stället vila och vänta på efterrätten.

Socarrat i botten på en paella

Spelet avslutas då alla deltagare drar sig ur eller då inget är kvar i paellan, ett oemotsägligt bevis på att denna var utsökt eller att deltagarna var väldigt hungriga.
Och vinnaren är... Samtliga som avnjutit en trevlig måltid!