Snåltips: köp böckerna på loppis

När jag är hemma i Sverige brukar familjen Apelsinblomskusten alltid gå på loppis. Detta är något jag ärvt från mina mina föräldrar och det har smittat av sig på fru Apelsinblomskusten. Oftast är artiklarna på loppis skänkta, arbetarna där gör oftast sin insats på frivillig basis med fika som enda betalning och behållningen brukar gå till olika välgörande ändamål.
När vi väl är inne på loppiset delar vi upp oss. Min mor går oftast till textilavdelningen men letar även dekorativa porslinsföremål, min far gillar att leta bland verktyg och maskiner och fru Apelsinblomskusten gillar allt.

Så här kan det se ut på ett loppis.

 Själv går jag alltid först till avdelningen för böcker. Här kan man dela in bäcker i två huvudgrupper; de med låg och de med hög omsättning. Med låg omsättning avser jag tung facklitteratur, uppslagsverk och andra böcker som brukar bli kvar som hyllvärmare. Bland dessa kan kan ibland göra riktiga fynd. Med högomsatta böcker menar jag kontemporär skönlitteratur, oftast i pocketform (de är mer lättfraktade), och det är här jag gör mina huvudsakliga inköp.
Jag är nämligen storförbrukare av romaner, främst inom den populära genren scandinavian noir med författare som Jo Nesbø, Anne Holt, Håkan Nesser, Arne Dahl, Åsa Larsson, Leif G W Persson, Stieg Larsson, Jens Lapidus och Roslund & Hellström. Jag har alltid en bok på nattygsbordet, och varje kväll läsar jag åtminstone några sidor innan jag somnar. Och är boken bra brukar det bli några timmar till under helgerna.
Jag brukar ha drygt en hyllmeter med olästa böcker och när jag kommer tillbaka från Sverige brukar jag fylla på med en halvmeter. Det känns skönt. När jag läst ut böckerna brukar jag lämna dem till svenska konsultatet, så att de kan bli lästa av andra (böcker ska ju läsas, inte samla damm i bokhyllan).

Liten del av mitt bibliotek.

Men på vilket sätt är detta ett snåltips? Köpa böcker, läsa dem för att sedan ge bort dem? Tja, allt är ju relativt. På loppisen kostar böckerna mellan 5 till 20 kr per styck och alternativen skulle vara att köpa dem nya i bokaffären för 60-120 kr styck eller att lyssna på dem som ljudbok (jag får inte betalt för att tala om att Storytel kostar 169 kr/månaden), vilket ger ett pris som beror på hur mycket du kan lyssna.
Att läsa pocketböcker inköpta på loppisar är ett billigt intresse om man jämför med att exempelvis samla på Michelin-stjärnor eller hoppa fallskärm. En pocket på 600 sidor kan tänkas ta cirka 24 timmar att läsa, vilket ger en timkostnad på drygt 40 öre om den kostat en tia på loppis.
Nedan hittar du länkar till övriga snåltips här på bloggen.

• Snåltips: skippa gymmet (och lyft dig själv) (2017-10-15)
• Snåltips: spola kröken (2017-08-06)
• Snåltips: installera omvänd osmos-filter (2017-07-21)
• Snåltips: sluta dricka kaffe i baren (2017-06-21)
• Snåltips: matlåda till jobbet (2017-06-13)

Snåltips: skippa gymmet (och lyft dig själv)

När jag växte upp behövdes bara ett par gympaskor (som kunde användas till de flesta sporter), kortbyxor och en t-shirt och sedan kunde man ägna sig åt löpträning, fotboll, brännboll eller vad man nu ville. Åtminstone på sommaren, på vintern är det ju  materialsport som gäller i större utsträckning.
Nu för tiden är det inte lika lätt. De allra flesta sporter verka kräva betydliga investeringar i utrustning - för att de ska utövas på rätt sätt eller för att man ska tas på allvar. Ta till exempel vanlig långdistanslöpning - det är inte speciellt svårt att lägga ut en halv förmögenhet på rätt sorts skor, tekniska kläder och löparklocka med pulsmätare, gps och syreupptagningsuppföljning. Och vi ska inte bara prata om cykling, där de flesta jag stöter på utmed vägarna härnere är utrustade som fullblodsproffs.

Om viljan finns går det mesta att lösa. Till en större eller mindre kostnad.

 Att ägna sig åt fysisk träning är egentligen så pass fundamentalt att man inte bör prioritera pengar innan sportutövandet, men några generella råd för att undvika att spendera en förmögenhet kan vara att:

• Skippa nyårslöften som leder dig till att köpa årskort på gymmet som sedan bara  används under januari. Och skippa gymmet över huvud taget om du inte nödvändigtvis behöver deras apparater. Sök exempelvis "7 minute workout" på Internet och du kommer att hitta effektiva träningsmetoder som inte kräver några särskilda redskap.
• Köp inte den senaste och dyraste utrustningen. Exempelvis funkar min mountainbike från 1999 alldeles utmärkt. Att den väger 5-6 kg mer än en modern cykel gör inget, eftersom jag föredrar att försöka kapa bort 3-4 kg från min egen vikt.
• Köp de sportkläder du behöver, men snåla inte på kvaliteten. Har du precis satt igång går det dock lite bra att använda bomullskläder istället för tekniska specialplagg. Om du fortsätter med träningen kommer du att uppskatta att ha utrustning med bättre kvalitet, men om du inte är på elitnivå är det sällan det lönar sig att köpa den dyraste och bästa utrustningen.
• Många sorters idrott kan utövas utan att det behöver kosta nästan någonting. Löpning kräver bara ett par bättre eller sämre löparskor, simma kan kan göra i havet eller i badsjön och många övningar för att styrketräna kan göras utan några särskilda redskap eller på någon särskild plats.

För egen del är favoritsporterna löpning och cykling, i kombination med en del styrketräning hemma i garaget. Min löparutrustning innefattar ett par Nike löparskor, tekniska kläder, mobiltelefon med Sportstracker, pulsband och hörlurar (för uppföljning av löprundan, hjärtrytm och för att lyssna på musik). Jag pytsar ut runt omkring 150€ per år på löparskor och kläder, pulsbandet kostade 40€ för 7 år sedan och mobiltelefonen har jag i alla fall.

Del av min löparutrustning.

Min gamla trogna mountainbike från 1999 duger fortfarande för mina cykelrundor i bergen (och jag använder samma skor som när jag löper), dock med lite kringutrustning i form av cykelbyxor, ryggsäck, hjälm och handskar. Cykeln kostade drygt 5.000 kronor för 18 år sedan och jag har väl lagt ut 100€ på resten av grejorna.
När det gäller styrketräning kör jag 7-minuters träningspass (som förutom att används min egen kropp som vikt behöver en stol eller pall samt en matta som liggunderlag) och övningar med kettlebells (jag har 12-, 18- och 24-kilosvikter som kostade knappt 200€, men som kommer att hålla längre än jag).

Kettlebell.

Slutligen har jag ett hemmagym som består av ett 1,5-tums hydraulikrör, rep samt slang (för att skydda repet mot slitage) upphängd i garaget som jag använder för att träna överkropp och rygg. Jag använder mig själv som vikt, vilket innebär att eventuell viktökning betyder jobbigare träningspass.

Del av hemmagym. Kostnad 5 euro.

Snåltips: spola kröken

Yngre läsare kanske inte har hört talas om Spola kröken, som var en informationskampanj genomförd av Systembolaget i samarbete med idrottsrörelsen och som pågick under större delen av 70- och 80-talen, med syfte att minska alkoholförtäringen i Sverige. Det vill säga att propagera för en bättre folkhälsa.

Spola kröken

Nu är det ju inte bara bra för hälsan att dra ned på alkoholkonsumtionen, utan det är ju även bra för plånboken. Spanien är förvisso inte något av de dyrare länderna för att inköpa alkohol (åtminstone jämfört med Systembolaget i Sverige), utan det är snarare ganska billigt att finansiera en livsstil med konstant hög alkolholhalt i blodet. Bloggkollegan Chansar mest skrev förresten ett inlägg om utlandssvenskar på franska rivieran med ett dekadent och självnedbrytande leverne inkluderande alkohol och golf, och jag kan tänka mig att det är lätt att hamna i en liknande situation även på spanska medelhavskusten.
Själv dricker jag inte vitt vin, det ska vara rött, och jag håller med Mark Twain, som sa att spela golf är som att förstöra en trevlig promenad. Ifjol började jag tyvärr med olaten att ta en öl efter när jag kom hem efter jobbet. Sedan blev det lätt en eller två till med grannarna. Sakta men säkert gick jag också upp i vikt (ungefär med en takt på ett halvkilo i månaden, öl är ju inte bara törstsläckande utan innehåller också en hel del kalorier), samtidigt som löpträningen bara gick sämre och sämre - kanske fanns det ett samband? När vågen pekade på 87 kg fick det vara nog, detta var nästan 10 kg över min matchvikt.

Julstjärna. En god bok. En god öl.

Så jag slutade dricka alkohol helt under veckorna, för att ta någon öl samt vin till kvällssmaten under helgerna. Vad blev det för ekonomiskt utfall av detta då? Tja, förmodligen försumbart i jämförelse med de positiva hälsoeffekterna - en burk 33 cl holländskt starköl (4,5 volymprocent inköpt på Carrefour) kostar 0,24 € (utan när priset är nedsatt till 0,16 €). Låt oss säga att min förbrukning har minskat med snitt 12 burkar i veckan, då blir besparingen omkring 96 € om året. Jag har ingen koll på öl-, vin- och spritpriserna i Sverige, men jag antar att motsvarande besparing hemma i Svedala skulle bli väsentligt större.
Vad hände med träningen och vikten då? Jo, jag har minskat vikten med i snitt ett kilo i månaden under senaste halvåret (jag ska dock säga träningsmängden är något högre och jag dessutom äter mindre och bättre) och jag tänker fortsätta så tills jag når min idealvikt på 77-79 kg.
Så slutsatsen är att kampanjen Spola kröken är fortsatt aktuell. Men, vem kan säga nej till en öl när det är över 35 grader i skuggan...

Snåltips: installera omvänd osmos-filter

För att kunna tillgodogöra sig detta snåltips bör man först veta vad sjutton omvänd osmos är för något? Slår man upp det finner man att det är en sorts motsats till osmos. Jaha.
Nåja, jag återkommer till det tekniska lite längre ner, mer först lite bakgrundsinformation. I medelhavsområdet är tillgången till bra dricksvatten begränsad, och det vatten som bjuds är hårt klorerat och har ofta en hög kalkhalt. Även om kranvattnet är tjänligt för att dricka och laga mat, köper en stor del av spanjorerna butljerat dricksvatten. En plastflaska med 1,5 l kostar mellan 20 och 50 eurocent (omkring 2-5 kronor) och även om plastflaskan är återvinningsbar finns det inget pantsystem, vilket in praktiken innebär att en stor fysisk andel av kundvagnen utgörs av vattenflaskor, som tappats på flaska, transporterats till affären, och därifrån till konsument för att, efter att ha tömts, slängs bland annan plast i förpackningsfraktionen av soporna.
Nu till det tekniska. Omvänd osmos är en vattenreningsteknik som tar bort de flesta föroreningar utan att använda kemikalier. Den går ut på att man med hjälp av ett yttre tryck låter vattenmolekyler vandra genom ett semipermeabelt membran; med andra ord ett halvgenomsläppligt membran. Följden blir att jonerna  stannar kvar på ena sidan av membranet, medan vattenmolekylerna passerar genom det. Man övervinner alltså det osmotiska trycket(1).
I praktiken installerar man en uppsättning vanligtvis fem olika filter:

1. 5 µm sedimentfilter.
2. Granulerat aktiverat kolfilter.
3. 5 µm Aktiverat kolblockfilter. 
4. 50 GPD omvänd osmos membranfilter.
5. Aktiverat kolfilter.

Dessa filter installeras lämpligen i köket, under diskbänken. Vattnet hämtas direkt från dricksvattenledningen och passerar genom filtren till en liten trycksatt ackumulatortank (på 8-10 liter) och därifrån till en för ändamålet installerad kran.

Installation med filter och ackumulatortank

Filtrerat och gott vatten direkt ur kran

Filtreringskapaciteten är omkring 150 liter per dag, vilket innebär att filtret används för att filtrera dricksvatten men i praktiken inte kan installeras för att filtrera allt vatten som används. Filtret kräver ingen energikälla utan använder bara vattentrycket från ingående vattenledning. Under processen filtreras  cirka 10-15% av mängden filtrerat vatten bort, och detta leds oftast direkt till avloppet, vilket gör att det går förlorat (dock kan det ledas till en avloppstank, och användas till att exempelvis vattna växterna).
Det filtrerade vattnet har inga bismaker, och det sägs att det kan jämföras med det lokala flaskvattnet Bezoya (som säljs för 35-40 eurocent per 1,5-litersflaska).

Utan filtrering (588 ppm)

Filtrerat vatten (26 ppm)

Vårt filter kostade cirka 250 € (inklusive installation) och hade varit i drift i ungefär 3 år då jag bytte filter för första gången. En uppsättning om fem utbytesfilter kostade mig 30 €, och arbetet gjorde jag själv.
En enkel kalkyl ger:

• Jag räknar med att vi förbrukar cirka 2,5 liter dricksvatten om dagen, d v s runt 900 liter om året. Kostnaden för kranvattnet inklusive 15% spill blir (900 x 1,15 x 0,00286 €/liter) = 3 €.
• Skulle vi köpa flaskvatten på 1,5-litersflaska skulle kostnaden bli 900 / 1,5 x 0,20 €/flaska = 120€. Och då har jag räknat på ett billigt vatten.
• Besparingen i för dricksvattenkostnaden blir 120 € - 3 € = 117 € per år, vilket gör att filtret betalade sig på 2,1 år.
• När  filtret väl är betalt blir besparingen (120 € - 3 € -30/3 €) = 107€ om jag kan räkna med att filtret varar i tre år (vilket jag tror eftersom smaken var bra och antalet partiklar var inom rimliga gränser efter denna tidsperiod)

Några andra positiva bieffekter är:

• Minskat antal besök i affären och mindre plast att slänga bort. Detta är ju bra för naturen.
• Vi dricker mer vatten än tidigare, eftersom det alltid är tillgängligt.

Till alla som bor hemma i Svedala säger jag: var lyckliga och fortsätt dricka av det högkvalitativa dricksvatten som ni får levererat direkt i kranen. Och till er som funderar på att flytta till medelhavskusten (eller till andra platser med lägre vattenkvalitet): investera i ett omvänd osmos-filter, ni kommer inte att ångra er!
Slutligen kan jag inte låta bli att klämma in ett halvuselt skämt relaterat till vatten:

Hört vid simbassängen:
- Oj, det var hemskt vilka rivmärken du har på ryggen.
- Ja, det är klor i vattnet.

(1) Wikipedia: omvänd osmos

Snåltips: sluta dricka kaffe i baren

Detta nya snåltips tar vid ungefär där tipset om att ta med matlåda till jobbet slutade.
Här i Spanien är det mycket vanligt att man slinker in på baren på morgonen för jobbet eller på kvällen efter jobbet, för att ta en kaffe. De som kan sin spanska kaffe-ABC vet att kaffemängden är ganska liten i en typisk café solo (mer känt som expresso), så det blir ganska dyra droppar för priset av 0,90 euro i en representativ bar. Och påtår är bara att glömma, det påfundet existerar inte här.
Låt oss säga att man tar en café solo om dagen 200 dagar om året, så blir den årliga kostnaden 180 euro. Och tar man en café con leche (á 1,30 euro) blir kostnaden 260 euro. Och så vidare.
Själv har jag behållit denna besparingspotential, då jag tar en café con leche vid tiotiden. Visst är det bra att snåla, men man ska ju leva också...

Bara kaffepengar?

Snåltips: matlåda till jobbet

Under flera år åt jag lunch ute. Under mina första arbetsår i Sverige på företagets egna lunchrestauranger och under senare år i närliggande barer. Att äta ute är bekvämt och ofta väldigt gott, men kommer på bekostnad av ett relativt högt pris (jämfört med att tillaga maten själv) samt att kaloriintaget oftast blir högre än lämpligt (eftersom åtminstone jag tenderar att välja de maträtter som jag tycker bäst om, och dessa är sällan eller aldrig de nyttigaste).
En vanlig lunch i den närliggande baren kostar för närvarande 8 €, och i den ingår en liten sallad, måltidsdryck (vatten, läsk, öl eller vin), två huvudrätter (att välja från olika alternativ) samt efterrätt och kaffe.
Jag har aldrig orkat följa upp kostnaden för den egenlagade maten, men jag uppskattar att jag sparar cirka 5€ per lunchtillfälle. Utslaget på 200 luncher per år blir således den årliga besparingen 1000€. Andra positiva bieffekter är att jag kontrollerar energiintaget bättre och att det de gånger jag numera äter utelunch känns lite smålyxigt.

Dålig mat?