Pengar upp i rök

Varje år går miljontals euro upp i rök utmed Apelsinblomskusten. Bokstavligt talat. Och nu pratar jag inte om något av de många budgetöverskridande prestigeprojekt, som exempelvis Castellons flygplats som jag skrev om här, utan om den årliga fiestan fallas med dess castillos (nattliga fyrverkerier) och mascletaes (ett högljutt och rytmiskt fyrverkeri på upp mot 120 decibel som normalt avlossas under dagtid).

Under en mascletà försöker man spränga ljudvallen

Fallas firas normalt sett i mars och är känt för sina enorma statyer i trä, kartong och papier mache, som planeras och byggs upp under ett helt år (med budgetar på upp mot 180000€) och för att sedan byggas upp för allmän beskådan under ungefär en veckas tid. Och slutligen för att, som fiestans höjdpunkt, brännas i nit de la cremà på natten den 19 mars.

I fjol tvingades man dock ställa in festligheterna på grund av coronaviruset. Och i år tvingades man skjuta fram Fallas i september, vilket innebär att årets atypiska firande pågår som bäst i skrivande stund och nit de la cremà är idag, söndag den 5:e september.

Falla Convento Jerusalén, som bränns upp i direktsändning klockan 23:00 ikväll

Om man nu råkar diskutera begreppet Fallas med lokalinvånarna och skulle våga påstå att pengarna borde kunna användas på ett mer konstruktivt och samhällsnyttigt sätt, är sannolikheten stor att man blir avfärdad som idiot, bakåtsträvare och festförstörare. Allt på en gång. Samt att man inte förstår Fallas positiva och viktiga inverkan på den lokala ekonomi. Nja, jag vet (numera) bättre än att ge mig in i sådana diskussioner, men kan väl konstatera att det bör finnas en alternativkostnad för denna typ av aktivitet. För övrigt tycker jag att det är ganska trevligt med de lokala festligheterna. Så länge de inte inbegriper tjurar som släpps lösa på gatan och som hotar att köra upp hornen där det gör som ondast.

Nit de foc i Valencia

Och jag måste erkänna att jag gillar de spektakulära nattliga fyrverkerierna (Apelsinblomshund, vår golden retrivertik, håller dock inte med). Jag vet inte om spanjorerna vet så mycket om ekonomi. Men att arrangera fiestas gör de bättre än de flesta. Så, pengar i stora mängder kommer att fortsätta att gå upp i rök även fortsättningsvis. Fast på ett ganska trevligt sätt.

 

Olika slag av värme samt värmeslag

Det verkar som många hyser en längtan att bo, eller åtminstone vistas, utomlands (läs utanför Sverige) hela eller en stor delar av året. Antalet resor till solen vittnar ju inte minst om detta, och bara i Spanien finns det cirka 50000 svenskar som är bosatta större delen av året, främst längs Medelhavskusten och med en övervägande del pensionärer.

Jag är en av dem, alltså inte pensionär utan utlandsboende, men till skillnad från de flesta fick jag utlandsboendet "på köpet" då jag flyttande hit 2000 i jobbet. Jag har alltså inte aktivt valt Spanien eller området kring Apelsinblomskusten som bostadsplats, utan det var en konsekvens av omständigheterna vid min dåvarande anställning.

Om jag hade fått välja fritt, hade jag då hamnat här? Nja, förmodligen inte, men frågan är dock inte så lätt att svara på. När man besöker en plats är det ju lätt att bli förälskad vid det första intrycket (samma sak gäller för övrigt med det motsatta könet), men det är ju inte säkert att detta första intryck är representativt för en längre tid (samma sak gäller för övrigt med det motsatta könet). Efter att ha levt i området över 20 år har jag lärt känna och uppskatta det, samt fått möjligheten att betrakta och uppskatta Sverige från ett annat perspektiv.

Om man nu inte har möjlighet att lära känna den nya bostadsplatsen under en längre tid (och helst under flera årstider) så finns det numera tillgång till faktakällor på det världsomspännande nätet som kan ge nyttiga kunskaper om vädret. Med tanke på de senaste veckornas värmebölja i området så sökte letade jag fram följande information för helåret 2020 i Meteoblues väderarkiv

Väderstatistik i mitt närområde

Texterna kring grafen är på spanska, så nedan följer en kort förklaring:

• Den övre grafen visar max-, medel- och mintemperaturer (orange linjer)  samt luftfuktighet (blå linje, skala till höger).
• Grafen i mitten visar nederbörd i mm.
• Den nedre grafen visar vindhastighet (kurva) och riktning (punkterna i respektive kvartil, riktning enligt skalan till höger).

Statistiken  bekräftar alltså det jag redan visste, nämligen att det är för varmt under juli och augusti, att mars, april samt oktober och november är de behagligaste månaderna, att det regnar sällan (men när det regnar då dj-vlar!) samt att det blåser ganska mycket i öst-/västlig riktning, framför allt under de delar av året då det behövs minst. Fast sammanfattningsvis ganska behagligt om man ser på det under hela året.

Apelsinblomshund vet var de svalaste platserna finns

Gräset är ju alltid grönare på andra sidan (de läsare som bor i Sverige ska veta att jag längtar efter den svenska sommaren), så det gäller att lära sig uppskatta och njuta av det man har. Och funderar ni på att flytta utomlands, gör hemläxan noga eftersom det är svårt att korrigera om det inte blev som det var tänkt.

Världens största macka

Jag skrev i ett tidigare inlägg om almuerzo, ett slags spanskt mellanting mellan frukost och lunch (alltså som en engelsk brunch, fast ändå helt annorlunda).
Jag bor i valenciaregionen, alltså i almuerzons högsäte, och familjen Apelsinblomskusten har långvarig erfarenhet av almuerzo, närmare bestämt är det en av söndagens självklara begivenheter är kring klockan 9 besöka någon av de numerösa barer som erbjuder almuerzo popular, som innefattar jordnötter och/eller oliver, valfri macka (med ett bestämt antal pålägg), dricka (vatten, läsk, öl eller vin) samt kaffe till ett fast pris (oftast mellan 5-8 €). I vårt fall begränsas urvalet av barer till de som har utomhusterrass, eftersom Apelsinblomshund självklart följer med. Vår familjmacka är el Chivito, som är laddad med sallat, skivade tomater, majonässås, bacon, fläskfilé och stekta ägg. Mmmmm...

Familjen Apelsinblomskusten äter almuerzo popular hos El Pastoret

En av de mest kända barerna är El Pastoret, som ligger i uppe Náquera, på gränsen mellan lågland och bergsområde. Baren har länge varit populär bland cyklister, men har med tiden blivit mest känd för storleken på sina mackor. Flera reportage i rikstäckande TV har resulterat i köer på 200-300 personer för att få äta sin almuerzo.

En ung Apelsinblomshund tycker det är toppen att få följa med på almuerzo

De mackor som serveras på El Pastoret under normala förhållanden är visserligen gigantiska, men man har även slagit världsrekord i almorzaret. Amerikanen Randy Santel lyckades slå det tidigare rekordet på 90 minuter i att äta en macka 2,5 kg genom att pressa i sig den på 25 minuter. Imponerade! Eller?

Randy Santel med sin rekordmacka. Imponerande skägg, förresten.

Konsten att äta paella

Bor man i Spanien och i synnerhet i valenciaregionen är det inte ovanligt att man under söndagarna helt plötsligt kommer på sig själv tillagande en paella. Mycket egendomligt fenomen!
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur själva tillagningen går till, men hur ska man egentligen bete sig när man äter paella, särskilt om det är första gången?
Det här är min egenhändiga översättning av ett Whatsapp-meddelande (ursprungligen på spanska), som på ett gemytligt och underhållande sätt beskriver konsten att äta en paella bland vänner.
Innan du börjar äta från paellapannan, bör du ha klart för dig att:

• paellan bör betraktas som om den vore en cirkel uppdelad in cirkelsektorer.
• deltagarna fördelas runt paellan på lika avstånd.
• varje deltagare tilldelas cirkelsektorn rakt framför densamma.
• det officiella verktyget för inmundigande är en trä- eller metallsked.
• om en deltagare önskar pressa (färsk) citronjuice över sin del av paellan, bör denne begära verbal tillåtelse från de angränsande deltagarna. Skvättande av citronjuice över andra deltagare bör undvikas.

Detta foto styrker att Apelsinblomskusten vet hur man tillagar en hyfsad paella

Spelet inleds när alfahannen i flocken (Apelsinblomskustens anmärkning: feminister får ursäkta, det står så i originaltexten) utbrister "¡Vinga que es gela l'arròs!" (översatt från Valenciano: "Sätt igång, riset kallnar!").
Om paellan är smaklig, bör kocken lovordas mellan var och varannan sked under hela måltiden.
Innehållet inom varje deltagares cirkelsektor betraktas som dennes egendom. Om någon del av innehållet ej är i deltagarens smak, skjuts den omsorgsfullt in i paellans mittpunkt, så att de övriga deltagarna kan avnjuta den.
Köttbitar bör inte återbördas till paellan om de en gång plockats upp, varken hela eller delar, inte heller eventuella ben.
Om någon invaderar en annan deltagares del av paellan utan föregående tillstånd, ska denne varnas, och om tilltaget upprepas bör denna bli tilltalad "eres un poc fill de puta" (fritt översatt från valenciano: "du är allt lite småjävlig") och får efteråt stå för carajillos (kaffe med with konjak, rom eller annan starksprit).
Det underförstås att om en deltagare avbryter genom att lägga skeden på paellans kant och utbrister "Estic fart, ja no puc més!" (översatt från valenciano: "Jag är proppmätt"), är det fritt fram för övriga deltagare att inta dennes plats.
Det är strängt förbjudet att vrida på paellan för att på så sätt få tillgång till någon del där det fortfarande finns ris kvar.
Om paellapannan inte står stadigt, bör någon grabba tag i handtaget för att på så vis stabilisera den. Den som gör detta får berömmande ord av de övriga, som dessutom ser till att dennes vinglas aldrig står tomt under resten av måltiden.
När skeden når pannans järn under paellaspelet slutskede, ger sig valencianerna in på det som kallas "socarrat" (på valenciano avser detta det karamelleriserade risskiktet på paellans botten), en verklig höjdpunkt som höjer blodtrycket till oanade nivåer. De som inte deltar i denna delen av spelet bör i stället vila och vänta på efterrätten.

Socarrat i botten på en paella

Spelet avslutas då alla deltagare drar sig ur eller då inget är kvar i paellan, ett oemotsägligt bevis på att denna var utsökt eller att deltagarna var väldigt hungriga.
Och vinnaren är... Samtliga som avnjutit en trevlig måltid!

Husköp del 3: tankar kring boendet

Tankar kring olika boendeformer

Jag har personligen tidigare erfarenheter av att bo i fristående villa med tomt (föräldrarnas), lägenheter (hyresrätter - fyra olika i Sverige samt en i Spanien) samt radhus (nuvarande boende, som ägare). De olika boendeformerna har ju alla varierande kostnader samt olika för- och nackdelar, som bör tas i beaktning med avseende på arbets- och familjesituation, köpkraft och livsstil.
Mina första 19 år levde jag i föräldrarnas villa med stor tomt i en mindre ort i Småland. Här lärde jag mig uppskatta lugnet (i motsats till storstadens fart och brus), naturen och vilken oerhörd lyx det är att ha gott om plats.
Under och efter studierna bodde jag i flera, till en början mindre och sedermera allt större, hyreslägenheter (jag kan alltså inte uttala mig om bostadsrätter). Under nio år i lägenhet upplevde jag både för- och nackdelarna med denna sorts boende. Den största fördelen som boende i hyresrätt anser jag vara en stor handlingsfrihet då man relativt lätt kan byta bostad vid behov utan att binda upp kapital. En besvärande nackdel kan vara att man kan råka ut för problematiska grannar, och även om detta är sant även för andra typer av boende, blir det mer påtagligt ju närmare inpå man har grannarna. Min senaste erfarenhet av lägenhet var för övrigt en ganska stor takvåning i två plan med terrass och utsikt mot apelsinodlingarna, där jag tillbringade fem lyckliga år, och skulle jag på nytt välja en lägenhet på nytt skulle jag absolut vilja ha en likadan.

Utsikt från terrasen på min takvåning

Vårt nuvarande boende är ett radhus, där vi tillbringat de senaste 12 (drygt) åren. Ett radhus är ju egentligen som en lägenhet, fast byggd på höjden (på egen mark, hur pass mycket det nu är värt), och i vårt fall har vi tre våningar samt en takterrass, så det blir en hel del trappträning. Sparo skrev i ett inlägg att ett radhus är det sämsta av två världar, och även om jag känner igen delar av hans beskrivning anser jag att det största problemet är något annat, nämligen att så pass mycket golvyta förloras i trappor och korridorer. I vårt fall är grannsämjan mycket god, det är i första hand vår önskan om att ha en egen bit mark i anslutning till huset som är den utlösande faktorn till det pågående byte till villa med tomt (en process som inleddes för ett och ett halvt år och som förhoppningsvis kommer vara klart inom ett halvår).

Tillbaka till rötterna

Vårt nya hus, som innebär en tillbakagång att barndomens boende i fristående villa, kommer att ha två kompletta badrum att jämföra med vårt nuvarande radhus som har tre kompletta badrum samt en toalett med handfat. Vad gäller sovrum och arbetsrum, kommer den effektiva totala boytan bli ungefär lika stor, trots att total golvyta är väsentligt mindre. De största skillnaderna blir att det nya huset är byggt i ett plan (nuvarande radhus har tre plan plus takterrass) samt tomten, som innebär dels innebär en stor ökning av yta avsedd för odling och som dessutom har trevlig utsikt över apelsinodling och övrigt landskap inemot landet.
Huset ligger en bit in i  landet, i en urbanización (fristående bostadsområde) på gränsen mellan kust och berg. Trots att huset bara är 15 km från är klimatet betydligt torrare, med ungefär lika varma dagar men med lite svalare och mindre fuktiga nätter.  Sist men inte minst, kostnaden för vårt nya boende kommer att vara något lägre än för vårt nuvarande boende i radhuset.

Utsikt mot inlandet under en decembermorgon

För familjen Apelsinblomskusten kommer det nya boendet ge oss precis allt det vi önskat oss. I takt med att vi flyttar in permanent kommer fler inlägg om boendet och vårt renoveringsprojekt.
Vad har du själv för tankar kring boendet?

Om livet ger dig citroner...

...gör lemonad! Så stod det på en t-shirt på baksidan av ett CD-album med Danielle Brisebois (Arrive All Over You, 1994), som jag köpte på den tiden då begreppet strömning användes i andra sammanhang, och jag gillar innebörden.

En lysande uppmaning... på omslaget till ett lysande album...

Det handlar ju om positivt tänkande, och jag kan erinra mig fler uttryck som betyder ungefär samma sak:

Gilla läget!

Man tager vad man haver.

I det dagliga livet handlar det om att försöka se sakerna från den soliga sidan när det är jobbigt. Se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Och så vidare.
Här i Spanien tar man inte saker på fullt så stort allvar som i Sverige, vilket är skönt. Utom när det gäller fotboll, förstås.
Bor du på Apelsinblomskusten får du även apelsiner, och då gör du lämpligen färskpressad apelsinjuice. Som inmundigas från ett helfullt glas.

Mmmmm, smaskens, mums fili bebba o s v!

Förresten, vill du förresten lyssna på albumet, finns det på Open Spotify (och nej, jag får inget betalt för att länka).

Promenad med Apelsinblomshund

Vid det här laget hade jag egentligen tänkt skriva en statusrapport över mina renoveringsprojekt i det hus vi köpte i maj ifjol. Aktiviteterna pågår visserligen för fullt, men av olika anledningar har de dragit ut något på tiden varför jag väljer att avvakta med att skriva tills det finns lite mer bildmaterial att visa upp.
Istället får ni ett kort bildreportage från en av mina favoritaktiviteter, nämligen de dagliga promenaderna med Apelsinblomshund.

På spaning

För nytillkomna läsare kan jag upplysa om att Apelsinblomshund är en golden retrievertik på 5 år som är trogen följeslagare till och ständig medlem i familjen Apelsinblomskusten. Det sägs att hunden är människans bästa vän, och Apelsinblomshund lever verkligen upp till detta rykte.

Apelsinblomshund undersöker fallfrukt

Det börjar gå mot senvinter, och de flesta varianterna av clementiner och mandariner börjar nu bli övermogna. Då kan man istället se fram emot de större apelsinsorter som odlas här i trakten, som Navel, Navelina eller Navelete. De allra sötaste och godaste plockas i april och maj, och enstaka eftersläntrande apelsiner som mognat särskilt sent kan man hitta så sent som i juni, det vill säga efter det att apelsinträden blommat. Apelsinblomshund älskar apelsiner, både att leka med som för att äta med och utan skal.

En ovanligt utformad clementin

Apelsinblomshund heter egentligen något annat.

Vinter på Apelsinblomskusten

Vad är det säger ni? Det finns väl ingen vinter på spanska kusten, och om det funnes så är det väl i alla fall inte särskilt kallt.
Men där tar ni fel. Det är just nu vinter här på Apelsinblomskusten, och inte endast enligt kalendern utan även enligt termometern. I natt gick temperaturen ned till -3ºC, och det är ungefär så kallt det blir här.
Men det är inte så särskilt synd åt de utlandssvenskar som väljer att trotsa kölden. Redan vid klockan nio hade temperaturen gått upp till 6ºC och mitt på dagen var det runt 15ºC.

Morgonpromenad med Apelsinblomshund

Ni ser rätt, daggen har blivit till frost

Apelsinblomshund trivs utmärkt när temperaturen är låg

Utsikter

Som jag skrev i ett tidigare inlägg fick jag en blodpropp i benet, vilket har lagt sin prägel på de drygt två månader som förflutit sedan dess. Proppen är nu upplöst, jag har återgått till mitt arbete och genomgår diverse undersökningar för att försöka utröna vad som orsaken proppen. Livet återgår till sina normala banor och igår gjorde jag, för första gången på tre månader, min vanliga runda på 14 kilometer ned till havet, om än ej i löptakt så åtminstone i rask gångtakt.
Vardagsliv innefattar också de dagliga promenaderna med hunden, vilka jag var tvungen att ställa in medan mitt ben fordrade vilo- och högläge. April är en underbar månad med vanligtvis bra väder, och vandringarna genom apelsinodlingarna är en härlig upplevelse, med ett överflöd av apelsinblommor på träden och den stundtals bedövande söta doften från blommorna. Nedan kan ni se några foton från dessa promenader, och jag önskar att jag kunde ladda upp även doften av blommorna.

Riklig apelsinblom.

Det är skönast i skuggan trots att det fortfarande inte är alltför varmt.

När knoppar brister. Fikon på vår takterrass. Observera bokeh-effekten i bilden.

Till sist, men definitivt inte minst, har familjen Apelsinblomskusten efter en längre tids letande och övervägande gjort slag i att byta boende till en villa med tomt i en ort cirka 15 kilometer inåt landet. I skrivande stund har vi skrivit på preliminärt köpeskontrakt samt betalat handpenning och vi räknar med att kunna avsluta köpet inom någon månad. Vi kommer sedan att ta den tid vi behöver för att iordningställa huset och sedan genomföra flytten och slutligen sälja radhuset - troligen kommer detta att ta ungefär två år. Jag kommer att skriva om processen och hur detta påverkar vår resa mot ekonomisk frihet i kommande inlägg.

La gota freda

De lokala myndigheterna har i helgen utfärdat varning för effekterna av la gota freda. Gota freda är valenciano (det lokala språket här i den autonoma regionen Valencia) för gota fría, som översatt till svenska blir kall droppe. Begreppet avser ett meteorologiskt fenomen som är resultatet av en kallfront inkommande norrifrån som rör sig på hög höjd (5.000-10.000 m) och som då den krockar med varmare luft i medelhavsområdet skapar kraftiga regnoväder.

Så här uppstår la gota fría. Kallt möter varmt.

Den vanligaste säsongen för la gota fría är under månaderna oktober och november, men i år har det fenomenet inträffat i januari, med kraftig nederbörd som följd.

Promenad på översvämmad gata.

I Spanien brukar man använda enheten liter per kvadratmeter (dm³/m²) när man mäter mängden nederbörd, och den motsvarar direkt enheten millimeter (mm), som ju brukar användas i Sverige. För att ge er en idé om hur mycket det kan regna, är det spanska rekordet 817 mm, som föll under 24 timmar i Oliva (söder om Valencia) den 3:e november 1987. Vi pratar alltså om nästan en meter vatten.

Riskbenägen? Aktiehandel är ett annat alternativ.

När jag skriver är det söndag den 28:e januari och regnet formligen vräker ned utanför fönstret. Enligt det meteorologiska instituten kan vi räkna med cirka 100 mm under 12 timmar, med maximal nederbörd på motsvarande 20-30 mm per timme, alltså långt ifrån historiska rekordnivåer, men tillräckligt för att skapa trafikproblem.

Utmärkt marknad för undervattensbilar?

Det är i alla fall ganska skönt att sitta inomhus och kunna titta ut på eländet. Och för er som inte har förmånen att njuta av fenomenet på plats, finns det många videor att beskåda på Youtube - nedan en som visar en populär turistort under förhållanden som de flesta inte känner till.

Alicante i mars 2017

Fallas i Valencia

Jag har, som nämns här på bloggen, varit bosatt på Apelsinblomskusten sedan år 2000, och det bör betraktas som närmast omöjligt att undvika det stora antal festligheter (fiestas) som tilldrar sig för att fira i stort sett vad som helst, var som helst och när som helst (och helst ofta). En av de större fiestas tilldrar sig årligen i Valencia, nämligen Fallas (som numera räknas som världsarv). Fallas tjuvstartar redan i början av mars, men de viktigaste datumen är 15-19 mars då de stora fallasstatyerna, som  konstruerats under året, monteras och sedan bränns ned.
Detta är för övrigt en text som jag skrev år 2001, som jag i sparsamhetens tecken alltså återanvänder här (med några smärre uppdateringar).

Fiestan Fallas

Fallas är tveklöst den viktigaste fiestan i Valencia. Namnet kommer sig av de stora statyer som man varje år konstruerar och sedan bränner upp (eller ned). Fiestan äger rum i början av mars och varar två veckor, varav de sista dagarna är de viktigaste. Den 15:e mars börjar statyerna monteras upp och den 19:e bränns alltihop ned. Det bör tilläggas att den själva nedbränningen alltid genomförs den 19:e mars, oberoende av vilken veckodag den infaller på. 

Fallan på la Plaza de Ayuntamiento 2001 (som utkast)

Fallan på la Plaza de Ayuntamiento 2001 (färdig version)

Vad är Fallas?

Fallas är stora konstverk - som jättelika statyer - med en trästruktur och en yta av gips målad i klara färger. Varje falla har sitt eget tema och konstnärerna försöker överträffa de andras fantasi. Det finns föreningar i kvarteren som enbart ägnar sig åt att skapa fallas. Under året säljer de s k falleros lotter och sparar pengar för att konstruera den snyggaste fallan. Totalt finns det ungefär 75 större fallas och bland dessa några som kostat mer än 200.000 euro (närmare 2 miljoner kronor) att göra. Varje falla har sina falleras och falleros - personer klädda i en traditionella dräkter.

En falla av modell 2000 - numera nedbränd

Man kan bara beundra fallas några få dagar eftersom man bränner nästan alla - den vackraste sist. Fastän det kan verka vara en underlig tradition att bränna ned hela rasket, är det ganska naturligt eftersom det inte finns möjligheter att spara alla dessa enorma statyer och om trafiken är en finne i arslet normalt sett kan du föreställa dig att behöva kryssa omkring mellan dinosaurier och överdimensionerade gubbar varje dag. Det är dessutom en tradition att kvinnorna - falleras - gråter medan fallasarna (heter det möjligen så i plural?) brinner. Jag har hört att det finns folk som kommer enbart för att se falleran gråta.

Huvudfalleran år 2001

Mascletà

Mascletà är ett sort fyrverkeri som man brassar av på dagen. Eftersom man inte kan se några färger på dagen koncentrerar sig mascletàn åt att skapa ljud (eller oljud ;). Det börjar med några kraftiga explosioner (i detta skede brukar fåglarna lämna platsen), fortsätter med mer oväsen (då brukar jag själv avlägsna mig från epicentrum) och slutet är som ett oavbrutet åskdån som kan göra vilken person som helst döv. En mascletà brukar vara mellan fem och tio minuter. De kraftigaste macletàs under fallas kan man avnjuta varje dag klockan två på la Plaza de Ayuntamiento. Men kom ihåg att komma i tid eftersom det varje dag kommer mer än 10 000 personer för att se (och höra) spektaklet. Många av dessa anländer på motorcykel och efteråt kan man se ett gatlopp som nästan är lika intressant som själva mascletàn.

Fjolårets mascletà den 19:e mars

El castillo

El castillo (slottet) kallas en sorts fyrverkeri, som använder en stort antal olika pyrotekniska produkter för att åstadkomma ett särskilt spektakulärt och effektfullt skådespel med ljud- och ljuseffekter på olika höjd och med olika form. Ett normalt castillo burkar vanligen vara en halvtimma och göra av med ungefär 500 kilo krut.

Oktober

Det har blivit lite längre mellan inläggen, vilket har flera orsaker. Bland annat håller jag på med ett större konstruktionsprojekt på jobbet, vilket tar mycket av min energi. Men det kanske största skälet är att jag velat passa på att njuta av sensommarvädret och den begynnande hösten. Som jag skrivit tidigare är månaderna mars till maj och september till november i mitt tycke de bästa under året.
I år har temperaturen under september varit högre än normalt, med över 30ºC på dagen och sällan under 20ºC på natten. Detta har fortsatt in i oktober, och i skrivande stund är det strålande solsken och runt 25ºC, men nattemperaturen har till slut börjat sjunka och gått ned mot 18ºC.
Oktober inleder årets sista kvartal och på Apelsinblomskusten inleds även apelsinsäsongen, med tidiga clementiner och mandariner. Vår hund, som älskar apelsiner (både att leka med och att äta), har liksom vi sett fram emot att kunna provsmaka årets frukt.

Tidiga mandariner som provsmakats under dagens morgonpromenad.

Med svenska mått mätt är det fortfarande rena högsommarvärmen, och temperaturen i Medelhavet är fortfarande runt 23ºC. Dock är det nu glest på stränderna - man kanske blir kräsen när man är van vid högre temperaturer.

Stranden vid tolvtiden under löparturen i lördags. Dock med mörka moln som tornar upp sig.

Vädret så här års kan dock vara ganska instabilt, vilket kan illustreras av bilden nedan, tagen runt halv två, alltså ett par timmar efter ovanstående foto. Temperaturen sjönk 6-8 grader på en halvtimme och det började regna. På kvällen var dock solen framme igen.

Från sol till regn och rusk.

Lågtryck

Efter över ett år med konstant hektisk arbetssituation befinner jag mig för närvarande i ett läge då luften har gått ur mig. Pyspunka, tappad sug, trauma posvacacional, eller kalla det vad ni vill... Som ett resultat av detta har uppdateringsfrekvensen på bloggen sjunkit i takt med att behovet att vila ut har ökat... Det saknas dock inte ämnen att skriva om, varken de som är relaterade till Spanien eller till övriga världen...
Jag ska dock undvika att skriva om Kataloniens självständighetsivrande, om Nordkorea eller om andra nedbrytande ämnen. Istället kommer jag att ägna mer tid åt att beskriva situationen på fastighetsmarknaden och ge flera konkreta råd vid husköp...
Den senaste veckan har temperaturen börjat sjunka, och det har regnat en hel del. Under min senaste löprunda igår var temperaturen 25ºC vid 10-tiden på morgonen, ned från runt 30ºC under de senaste två månaderna, vilket märktes på löptempot. September och oktober är riktigt behagliga rent klimatmässigt, med nattemperaturer som går ned under 20ºC.

Gott om plats på stranden trots bra väder. Det märks att det regnade kvällen före.

För övrigt pågår festligheter i orten (med paella som tillagas på gatan) där jag bor och på flera orter runt omkring erbjuder barerna la ruta de la tapa, där man får en tapa och en quinto (20 cl öl) eller valfri dryck för omkring 2 euro.

Snåltips: spola kröken

Yngre läsare kanske inte har hört talas om Spola kröken, som var en informationskampanj genomförd av Systembolaget i samarbete med idrottsrörelsen och som pågick under större delen av 70- och 80-talen, med syfte att minska alkoholförtäringen i Sverige. Det vill säga att propagera för en bättre folkhälsa.

Spola kröken

Nu är det ju inte bara bra för hälsan att dra ned på alkoholkonsumtionen, utan det är ju även bra för plånboken. Spanien är förvisso inte något av de dyrare länderna för att inköpa alkohol (åtminstone jämfört med Systembolaget i Sverige), utan det är snarare ganska billigt att finansiera en livsstil med konstant hög alkolholhalt i blodet. Bloggkollegan Chansar mest skrev förresten ett inlägg om utlandssvenskar på franska rivieran med ett dekadent och självnedbrytande leverne inkluderande alkohol och golf, och jag kan tänka mig att det är lätt att hamna i en liknande situation även på spanska medelhavskusten.
Själv dricker jag inte vitt vin, det ska vara rött, och jag håller med Mark Twain, som sa att spela golf är som att förstöra en trevlig promenad. Ifjol började jag tyvärr med olaten att ta en öl efter när jag kom hem efter jobbet. Sedan blev det lätt en eller två till med grannarna. Sakta men säkert gick jag också upp i vikt (ungefär med en takt på ett halvkilo i månaden, öl är ju inte bara törstsläckande utan innehåller också en hel del kalorier), samtidigt som löpträningen bara gick sämre och sämre - kanske fanns det ett samband? När vågen pekade på 87 kg fick det vara nog, detta var nästan 10 kg över min matchvikt.

Julstjärna. En god bok. En god öl.

Så jag slutade dricka alkohol helt under veckorna, för att ta någon öl samt vin till kvällssmaten under helgerna. Vad blev det för ekonomiskt utfall av detta då? Tja, förmodligen försumbart i jämförelse med de positiva hälsoeffekterna - en burk 33 cl holländskt starköl (4,5 volymprocent inköpt på Carrefour) kostar 0,24 € (utan när priset är nedsatt till 0,16 €). Låt oss säga att min förbrukning har minskat med snitt 12 burkar i veckan, då blir besparingen omkring 96 € om året. Jag har ingen koll på öl-, vin- och spritpriserna i Sverige, men jag antar att motsvarande besparing hemma i Svedala skulle bli väsentligt större.
Vad hände med träningen och vikten då? Jo, jag har minskat vikten med i snitt ett kilo i månaden under senaste halvåret (jag ska dock säga träningsmängden är något högre och jag dessutom äter mindre och bättre) och jag tänker fortsätta så tills jag når min idealvikt på 77-79 kg.
Så slutsatsen är att kampanjen Spola kröken är fortsatt aktuell. Men, vem kan säga nej till en öl när det är över 35 grader i skuggan...

Omvänd semester

Jag har för närvarande semester. Det är skönt! Och som vanligt tar jag semester både från jobbet och Apelsinblomskusten (rent geografiskt, alltså, bloggen försöker jag hålla igång, om än på sparlåga).

Gräset är grönare hos grannen

Precis som alla andra år så präglas semestermånaderna i Spanien av massiva rockader av människor. Madrid avfolkas då invånarna där tar sig antingen till kusten för att njuta av strandliv och havsbad eller antingen upp till norra Spanien för att njuta av lägre temperaturer. Invånarna på kusten brukar antingen fly en bit inåt landet eller, i likhet med invånarna i centrala Spanien, upp till svala Baskien eller Galicien. Och baskerna och galicierna flyr sin svala och regniga sommar och drar till södern för att njuta av riktigt höga temperaturer.
Kort sagt, om man har inte nödvändigtvis måste, så stannar man inte hemma på semstern. Gräset är trots allt grönare hos grannen. Själv följer även jag samma flockbeteende, möjligen av lite andra orsaker.

Baskien

Då min fru härstammar från norra Spanien, närmare bestämt Baskien, faller det sig naturligt att tillbringa en del av semestern här. Dessutom passar det mig bra, eftersom jag uppskattar både människorna, vädret, naturen, maten och kulturen här. Och vår golden retriever trivs också som fisken i vattnet.

Fantastiskt landskap. Foto taget under löptur.

Småland

Och eftersom jag själv härstammar från Småland blir besöket hemma hos föräldrar och familj en naturlig del av semestern.

Svensk sommar och småländskt landskap när de är som bäst

Tyvärr måste vår hund stanna i Spanien, då vi inte vill utsätta den för transport i bagageutrymmet på flyget. I framtiden, med väsentligt mer tid tillgänglig, hoppas vi kunna göra resan i bil eller med annat transportmedel, så att även hunden får njuta av svensk natur.
Snart är vi tillbaka i vardagslunken på Apelsinblomskusten igen. Då är det skönt att ha batterierna uppladdade - borta bra men hemma bäst.

Lyxliv

Jag erkänner härmed öppet att jag älskar lyx - helt hämningslöst!
För nytillkomna läsare som tror att Sr. Apelsinblomskusten är värsta stekaren som lever ett dekadent liv i överflöd på medelhavskusten, vill jag ta tillfället i akt att förklara vad lyx innebär för mig.

Lyx är för mig att ...

• ...njuta av doften från ett nyöppnat kaffepaket. Sedan långt före jag började dricka kaffe avnöt jag denna lyx. Kostnad: gratis (jag köper ju trots allt kaffet för att dricka det, så luktandet är kostnadsfritt).
• ...njuta av utsikten från stranden halvvägs under löppasset. Kostnad: nästan gratis (bortsett från slitage på löparskorna, men de brukar hålla 100-120 mil, så kostnaden är försumbar).
• ...avnjuta en almuerzo popular på en söndagförmiddag. Kostnad: cirka 5 euro/person.
• ...äta en apelsin plockad direkt från trädet. Kostnad: gratis (men om markägaren kommer på dig blir du käppiskad)*.
• ...sitta i skuggan en varm sommardag när vinden fläktar. Kostnad: gratis.

Lyxliv på Apelsinblomskusten

* Det är ju naturligtvis inte tillåtet att plocka apelsiner som man vill, men markägarna brukar ge tillåtelse att plocka för att äta om man frågar snällt. Och nej, det har hittills inte hänt att jag blivit käppiskad.

Spanien på 8 minuter

Jag skriver ju om livet här nere på medelhavskusten, och försöker dela med mig av diverse praktiska tips i ämnet. Till min stora förtret och fasa har jag upptäckt att de mest väsentliga delarna redan har täckts, dessutom i ett attraktivt videoformat.
Med risk för att göra min blogg obsolet väljer jag att osjälviskt publicera denna instruktiva video på drygt åtta minuter.*

Kan du ditt Spanien? Bertil vet hur man gör.

* Både tequila och ölet Corona uppges vara spanska, men båda är importer från Mexiko.

Almuerzo - ett populärt påfund

Almuerzo är ett slags spansk motsvarighet till engelsk brunch (det vill säga ett slags mellanting mellan frukost och lunch).
Under åren efter att bostadsbubblan sprack, och den ekonomiska krisen blev verklighet, började denna måltid marknadsföras i barerna som almuerzo popular. Det vill säga ett ekonomiskt attraktivt mellanmål till ett fast pris. Priset brukar ligga runt 5 euro per person, och oftast ingår dryck (öl, läskedryck, vin eller vatten), tilltugg (oliver och/eller jordnötter), en bocadillo och slutligen kaffe eller te.
Bocadillo är det typiska pain riche-liknande brödet skuret på mitten med en, eller en kombination av, följande ingredienser:

• spansk potatisomelett (tortilla de patata) eller med annan fyllning (lök, kronärtsskockor, etc)
• italiensk peppar (pimiento)
• kryddiga korvar (chorizo)
• färsk korv (longaniza) 
• blodkorv (morcilla)
• fläskfilé (lomo)
• ost (queso)
• tonfisk (atún)
• alioli d v s vitlöksmajonäs (ajoaceite)
• med mera...

Familjen Apelsinblomskusten, inklusive hund, brukar lyxa till det på söndagarna och avnjuta en almuerzo popular, gärna på någon av barerna vid stranden... Förmodligen är konceptet mindre känt bland ickespanjorer/ickeresidenta, men har ni vägarna förbi den spanska medelhavskusten tycker jag att ni ska prova på en spansk almuerzo popular.

Mums! Söndags-almuerzo nära havet.

Lördag löpdag

Om lördagarna brukar jag ge mig ut på veckans löppass. En gång i veckan är egentligen för lite, men å andra sidan är dessa pass närmast heliga, och rundorna brukar bli ganska långa, så jag kan inte klaga. På vinterhalvåret springer jag mot inlandets kuperade terräng och på sommarhalvåret åt havet, med med närmast obefintlig nivåskillnad.
Jag gillar löpning, eftersom tempot är tillräckligt lågt för att man ska hinna ta in och njuta av omgivningen (vid cykling går det för fort), men tillräckligt högt för få lite avstånd från utgångspunkten och få omväxling under rundan (vid vandring går det för långsamt). Dessutom erbjuder löpningen i mitt fall ett stunds enskildhet, vilket är bra för att gå igenom veckans händelser.
Idag blev det 13 km i stekande sol och en temperatur runt 30ºC vid tiotiden på förmiddagen. Det är helt nödvändigt att ha med sig vattenflaska för att få vätska på vägen, och mina löprundor väljer jag så att jag kan fylla på flaskan ungefär halvvägs. Min kropp är inte gjord för det här klimatet, men det är bara att gilla läget...
Bilden nedan visar hur stranden såg ut i förmiddags.

Goda förutsättningar för att steka fläsket. Det är gott om folk redan vid elvatiden, och det är fortfarande bara juni.

Helvete...

...eller havregryn till frukostgröten? Det är frågan.
I mitt fall blir svaret varken eller, eftersom jag numera på spanskt vis inte äter frukost. Helt vansinnigt, eftersom alla vet att frukosten är det viktigaste målet på dagen.
De flesta spanjorer jag känner äter inte heller frukost (el desayuno) - i bästa fall tar man en kaffe. Vid tiotiden på förmiddagen brukar man ta en paus för tidigt lunch (el almuerzo), och då brukar man äta en stadig macka (bocadillo), till exempel med spansk potatisomelett, skinka eller liknande innehåll. Själv äter jag en frukt och tar en café con leche i baren.

För den morgonhungrige? Helvetesgröt och kaffe.

Vid tvåtiden på eftermiddagen är det dags för lunchen (la comida del mediodía). I de vanliga lunchrestaurangerna serveras en måltid bestående av sallad, dricka, två huvudrätter, efterrätt och kaffe. Jag brukar snåla, och har med mig egen matlåda.
På eftermiddagen blir man lätt hungrig och då äter man kanske ytterligare ett mellanmål (la merienda).
Och till slut avslutas dagen med middagen (la cena), som brukar ätas från och med klockan 21.
Det ska sägas att ovanstående är giltigt för regionen kring Apelsinblomskusten. Klimatet har stort inflytande på måltiderna, till exempel lägger man större tyngd på frukosten i norra Spanien (och man äter mer överlag, till exempel är baskien känd för sin gastronomi). I Andalusien är det på sommaren så varmt att tiderna för måltiderna förskjuts kraftigt från den varmaste delen av dagen till framför allt kväll och natt.