Polisväsendet och andra ljudkällor

En sak som jag snart lade märke till efter att ha bosatt mig i Spanien, var att närvaron av poliser upplevdes som väsentligt högre än i Sverige. Nu ska det sägas att jag inte har bott i någon av Sveriges större städer (där polisdensiten troligen är högre), men å andra sidan så är de spanska orter jag bott på (tre stycken i området kring Valencia) inte heller särskilt stora.

I Spanien finns det flera olika poliskårer, och det finns dessutom flera autonoma regioner med egen poliskår. När flera poliskårer anländer till brottsplatsen, vem bestämmer då över vem?

Cuerpo Nacional de Policía

Cuerpo Nacional de Policía (nationella poliskåren) är underställd inrikesministeriet och svarar för medborgarnas säkerhet, handlägger identitetskortsärenden, bekämpar organiserad brottslighet, samarbete med polisen i andra länder etc. Inom den nationella poliskåren finns det flera inriktningar, Grupo Especial de Operaciones (insatsstyrka), Unidad de Caballería (polisrytteriet),
olika specialenheter för it-brott, bara för att nämna några.

Guardia Civil

Guardia Civil (Civilgardet) lyder också under centralregeringen och är operativa i hela landet. Civilgardet är en kår med militär organisation och sköter bland annat gräns- och kustbevakningen. Civilgardet är kända för att vara hårdföra, och även om representanterna samtliga poliskårer bär pickadoller, kan det vara särskilt lämpligt att följa mitt råd att inte mucka gräl med en Guardia Civil.

Guardia Civil i aktion

Policía Local

Los Cuerpos de Policía Local (lokala poliskårerna) agerar på lokal nivå och lyder under sin Ayuntamiento (d v s kommunfullmäktige). Generellt sköter denna kår trafikkontroller, och hjälper medborgarna samt utreder brottslighet inom sitt geografiska område.

Cuerpos de policía autonómica

Los Cuerpos de policía autonómica (poliskåren i de autonoma regionerna) arbetar på autonom nivå (d v s ungefär på länsnivå) och finns i Katalonien (Mossos d’Esquadra), Baskien (Ertzaintza), Navarra (Foruzaingoa) och Kanarieöarna (Policía Canaria). De är oberoende men deras ansvarsområde överlappar de övrigt poliskårernas.

En liten jämförelse med andra länder...

Jaha, det var ju en massa olika poliskårer... Men var mitt intryck korrekt att det finns många poliser i Spanien korrekt då? Tja, enligt statistik från 2020 (som jag hittade här) så finns det 360 poliser per 100000 invånare i Spanien). Motsvarande antal i Sverige är 196 per 100000 invånare, så skillnaden är påtaglig. Spanien ligger dock i lä jämfört med exempelvis Grekland med 497 poliser per 100000 invånare. I EU ligger Finland i botten med 136 poliser per 100000 invånare.

Mannen på bilden har lite att göra med artikeln

Är det då bra att ha få eller många poliser? Det beror väl på hederligheten hos medborgarna. Har du aspirin i medicinskåpet så är det väl troligtvis av en anledning... Så tyvärr är det kanske så att antalet poliser är större än Medelhavsländerna av den trista anledningen att laglydigheten är lägre än exempelvis i de nordiska länderna.

Och vem bestämmer över vem då? Tja, varje poliskår har sin jurisdiktion, så mellan Policía Nacional och Guardia Civil finns det på papperet ingen rivalitet. De lokala poliskårerna är helt klart underställda de två föregående, men med de autonoma poliskårerna kan det nog uppstå konflikter. Jag dock bestämt mig för att inte skaffa mig personlig erfarenhet av hur polisväsendet fungerar i praktiken...

Effektiv marknadsföring?

Häromdagen bläddrade jag igenom listan över kommentarer jag tagit bort som spam. Många var från Theresa Williams och handlade om hennes problematiska relation med Anderson (lycka till Theresa, ha tålamod och hoppas det löser sig), men jag också stötte på en annan kommentar värd att kommentera. Jag delger kommentaren i sin helhet nedan (av omtänksamhet för mina läsare jag har censurerat namnet för att ingen ska falla för frestelsen att nappa påbjudandet).

GOD DAG,   Vi erbjuder privata, kommersiella och personliga lån med mycket minimala årliga räntor så låg som 0,5% inom ett år till 20 år återbetalning varaktighet till någon del av världen. Vi ger ut lån inom ramen för $ 5000 till $ 90.000.000 våra lån är väl försäkrade för maximal säkerhet är vår prioritet.   FÖRSÖKAR DU SLEEP AT NIGHTS WORRYING HUR DU SKAL FINNAS LÅNBARA? ÄR DU BITERA DIN FINGERNAILS TO THE QUICK? Istället för att slå dig själv upp, ringa till ***** LOAN INVESTMENT NU, LÅN SPECIALISTER SOM HJÄLPAR STOPA BAD KREDIT HISTORY FÖR ATT UNDERSÖKA EN VIN-WIN-LÖSNING SOM ÄR VÅRT MISSION. Intresserade personer borde fylla i ansökningsformuläret nedan. E-MAIL US MED: *****.*****@gmail.com   NAMN: SEX: LAND: BELOPP DU BEHÖVER: VARAKTIGHET: TELEFONNUMMER:   TACK FÖR DITT SAMARBETE MRS.***** ***** VD / VD E-post: *****.*****227@gmail.com

Själv tycker jag att personen som lyckats skapa texten är en stor humorist (förmodligen är det oavsiktligt). Fraser som "ÄR DU BITERA DIN FINGERNAILS TO THE QUICK?", "Istället för att slå dig själv upp, ringa till ***** LOAN INVESTMENT NU" samt varför inte "VIN-WIN-LÖSNING" verkar finnas mer för att förvirra än för att övertyga.

Lär dig undvika fällorna.

Men nu till själva poängen. I texten utlovas lån på upp till 90 miljoner (!) US-dollar, och själva ansökningen görs till en gmail-address. Jag tvivlar inte på att den engelska originaltexten låter något mer förtroendeingivande, men finns det någon överhuvud taget som kommer på idén att svara på detta erbjudande? Och om det är så, vem har så gott om tid att denna kan slösa bort den på en klumpig maskinöversättning av en redan olämplig text (gemener/VERSALER) och sedan klistra in den på kommentarsfältet på bloggar och hoppas/tro att folk nappar. Svaret är väl dessvärre att det finns åtminstone några jubelidioter som redan torskat, och så länge det finns några sådana jubelidioter kvar får jag fortsätta rensa bland kommentarerna...
Folk i allmänhet borde vara mindre godtrogna med den här typen av uppenbara skojerier. Men sedan finns det ju även legitima e-postmeddelande som tyvärr blir misstagna som bedrägliga.

Ibland finns det gott uppsåt bakom en bedräglig fasad.

Förvandlingen

Idag när jag vaknade upptäckte jag att jag förändrats. Inte som Gregor Samsa i Kafkas roman, men ändå var något signifikativt annorlunda med med mina sinnen. Så upptäckte jag var det var. När jag betraktade omvärlden med ett öga i taget ändrade synbilden färg mellan ögonen, inte fullständigt men ändå så mycket att jag reagerade. Och om någon redan nu ställer sig frågan, är svaret nej, jag använder inte droger för att förstärka eller förbättra min verklighet (inte för andra orsaker, för den delen).

Ungefär så här stor skillnad var det mellan ögonen i morse. Ska det vara så?

Jag vet sedan tidigare att jag är något färgblind (ni har nog sett de där små tavlorna med en massa prickar på, där jag omöjligtvis kan urskilja vilken siffra som tydligen gömmer sig där och optikern tittar frågande på mig när jag undrar om det inte är ett litet djur på bilden), vilket fick fick mig att glömma en karriär som jaktplanspilot. Som Tom Cruise i Top Gun. Eller kanske mer som Charlie Sheen i Top Shots!
Det finns kända problem relaterade till ögonen i min släkt - jag har till exempel ärvt min mors närsynthet, så jag vet ungefär vad jag kan vänta mig på lite sikt. Men det här måste kollas upp! Inte så att jag är direkt orolig, men i ögonen finns ju både tappar och stavar och sådana fenomen är ju annars mer förknippade med vinter och den är det ju ingen ordning på heller nu för tiden men hur Greta än ser på klimatförändringen så ska väl inte min syn förändras över en natt.
När jag fortsätter skriva det här inlägget har det blivit eftermiddag, skillnaden mellan ögonen märks mindre och jag är något mindre orolig. Imorgon, när jag vaknar och öppnar ögonen ska jag jämföra igen. Skulle jag få välja skulle jag då vilja se på världen ungefär som i en gammal Technicolor-film. Med lite bleka och överdrivna färger. Samtidigt.

Just look at that sky, it’s a work of art! Hah, nature never knew colors like that.

Jag undrar om någon av er möjligtvis upplevt något liknande? Utan droger, alltså.

Kvitter eller dubbelt

Jag är i princip emot ny teknik, i alla fall till dess att den visat sig var bättre än det som fanns alternativt fyller en ny funktion, eller om den funnits så länge att den inte kan betraktas som ny (vilket bör få ta sin tid, åtminstone några år). Detta gäller särskilt sociala medier och i synnerhet Facebook (som borde brännas på bål eller någon mer tidsenlig motsvarighet, t ex massiv kortslutning i någon serverhall).

Annan form av kvitter

Men jag håller faktiskt på att ändra min uppfattning vad gäller twitter. När jag lade upp kontot för Apelsinblomskusten i juni 2017, skapade jag samtidigt en twitterprofil, och jag lade faktiskt ut en tweet (ungefär som "Hello World").

All your base is belong to us! #minförstatweet

— Apelsinblomskusten (@costadeazahar) 30 juni 2017

Så såg mitt twitterflöde ut under flera år, stilrent och tidsoberoende. Efter att ha surfat omkring på twitter och upptäckt en ny värld beslutade jag mig så för att omvärdera twitter, bli mer aktiv och som konsekvens av detta ökade mitt kvittrande helt plötligt med 100% då jag lade in min andra tweet.
År 2024 tänkte jag ge även Facebook en ny chans. Hoppas att fanskapet är nedlagt när den dagen kommer.

Vill ni följa mitt kvittrande kan ni klicka på knappen nedan.
Follow @costadeazahar

Allt som skrivs är förbannad lögn!

Ett ganska djärvt påstående, eller hur?! Men om det verkligen är så, är ju det som skrivs i samma mening också lögn. Meningen i titeln är en så kallad lögnarparadox. Lögnarparadoxen utgörs av påstående(n) som är självmotsägande. Några exempel är:

• "Denna sats är falsk."
• "Jag ljuger nu."
• "Nästa påstående är sant. Föregående påstående var falskt."

Doh!

I dagens flod av information är det inte alltid lätt att veta vad som är sant och falskt. Ibland döljs en stor lögn av små delar sanning. Och ibland upprepas lögnen så ofta att den förvandlas till sanning. Och om man själv tror på vad man säger, då ljuger man väl inte?
Att politiska ledare använder lögnen som verktyg är väl knappast någon nyhet. Och blir de påkomna med handen i syltburken så handlar det förstås om fake news.

Personen på bilden är liksom lögnarparadoxen självmotsägande

I mitt fall gäller att uppskattningsvis fem procent (alltså en ganska blygsam siffra) av det jag skriver är ren lögn eller felaktigt. På det sättet friskriver jag mig från eventuella faktafel i mina inlägg. Men det finns alltså en sannolikhet på fem procent att jag precis ljög när jag skrev detta. Ni får själva bedöma.

Från 0 till 100 på tre år

Bloggen Apelsinblomskusten fyller idag 100 inlägg och det tog nästan tre år att bli hektoinläggare. När jag skrev det första inlägget om ett liv på Apelsinblomskusten i juni 2017 hade jag egentligen ingen riktig plan för mitt bloggande - den främsta orsaken var att få utlopp för behovet att skriva, och att göra det i bloggform var något nytt för mig (jag har tidigare haft flera hemsidor, den första skapade jag 2001, vilket för övrigt är tre år före Facebook).
Efter en rivstart med i det närmaste dagliga inlägg sjönk frekvensen snart - jag beundrar verkligen de som har ork och envishet att kontinuerligt lägga in dagliga inlägg under längre perioder, men i mitt fall tog det alltså nästan tre år att nå 100 inlägg, vilket jag till viss del får skylla på omständigheterna.

Så ska det firas! Okänd pensionär firar Apelsinblomskustens 100:e inlägg!

När jag inte skriver själv, läser jag gärna andra bloggar (det blir mest läsning, jag får erkänna att jag kommenterar sällan varken på andra bloggar eller på twitter, kanske är detta ett karaktärsdrag). Bland mina favoritbloggar hittas naturligtvis Sparo (som med sin bittersöta och ofta så träffande inlägg fick mig att hitta och återvända till bloggvärlden) och den numera inaktiva Stockholm under ytan (jag har ännu inte läst någon av PEOs böcker, men de korta berättelser som hittas på bloggen är mycket välskrivna och läsvärda).
På Apelsinblomskusten försöker jag skriva sådant som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. Och om det blir det läst också av andra, blir belöningen dubbel.
Jag hoppas att jag även i fortsättningen kommer att fortsätta väva berättelsen om livet på Apelsinblomskusten (inklusive diverse utsvävningar och annat småflum som ni får stå ut med), och att du som läser inläggen får ut något av dem, må det vara lite ny kunskap, distraktion, ett småskratt eller kanske ett snett leende. Så, var redo, nu laddar jag om och siktar på att bli dubbelhektoinläggare! Inom tre år eller så.

Sverige vs Spanien

Och det ska varken handla om fotboll, ishockey eller ekonomi. Det har väl knappast undgått någon att världen är mitt inne i en global viruspandemi. Olika länder har intagit olika ståndpunkt och både åtgärderna och resultaten har varit olika. Här är min jämförelse mellan Spaniens och Sveriges förhållningssätt, sett från min synvinkel som bosatt på spanska medelhavskusten och följande utvecklingen i Sverige från håll.
Jag har sammanställt ackumulerat antal smittade och döda per dag i Spanien och i Sverige och diagrammet nedan visar utvecklingen per kalenderdag. Som man kan se, ligger Sverige efter Spanien vad gäller utvecklingen, smittan har tagit fart senare.

Utveckling av smittade och döda av Covid-19 i Sverige och Spanien

Eftersom utvecklingen accelererat vid olika tidpunkter, har jag också skapat ett diagram för att jämföra utvecklingen från den dag då man hade fler än 100 bekräftade smittade. Man får ta hänsyn till att Spanien har cirka 4,5 gånger större befolkningsmängd, men det går ändå att utläsa att smittspridningen gått betydligt fortare i Spanien

Utveckling av smittade och döda av Covid-19 i Sverige och Spanien per dag efter första 100 smittade

Slutligen har jag skapat ytterligare ett diagram för att se procentuell ökning av nya bekräftat smittade jämfört med dagen innan. Trots att antalet nya fall i absoluta tal ökar mer än föregående dag ger detta en uppfattning om smittspridningen börjar nå toppen.

Procentuell daglig ökning av nya bekräftade smittade

Att utvecklingen ser olika ut beror på en mängd faktorer, men framför allt hur spridningen sett ut i ett stidigt stadium innan åtgärder började sättas in, människors kulturella beteende (till exempel kindpussar, normalavstånd vid konversationer och  sammankomster av människor) samt landets beredskap och vilka åtgärdspaket som sätts in. Nedan ger jag min personlig syn på bakgrund och nuläge.

Spanien

När Covid-19 nådde Spanien gick smittspridningen snabbt, mycket fortare än någon kunnat förvänta sig. Smittan kom huvudsakligen från norra Italien, del från vanliga skidåkande semsterfirande och dels från fotbollsfans, både spanska och italienska som besökte respektive land. Trots två veckors försprång jämfört med Italien, togs de mest drastiska åtgärderna först i förra veckan.
Då utlyste den spanska regeringen nationellt nödläge, och bortsatt från diverse åtgärder för att milda de ekonomiska och arbetsrelaterade konsekvensera, beslöt man att förbjuda all vistelse utanför hemmet med undantag av följande aktiviterer:

• inköp av livsmedel och läkemedel
• sjukvårdsbesök
• transport till arbetet
• återvändo till hemmet
• vård av äldre och mäniskor med särskilda behov
• force majeure

Samtliga skolor stängdes ned, liksom samtliga affärer med undantag för livsmedelsaffärer, apotek, tobaksaffärer och bensinstationer. Tanken är ju att, i likhet med Italien undvika ytterligare smittspridning och fördröja toppen på antal allvarliga fall i så stor utsträckning som möjligt.
I skrivande stund fortsätter antalet nya fall att öka mycket snabbt, och med cirka 33% nya dödsfall per dag. Flera sjukhus är kraftigt överbelastade, och nya militärsjukhus byggs upp, men finns det tillräckligt med vårdpersonal?

Sverige

I Sverige har man inte vidtagit de typer av drastiska åtgärder som man gjort i Spanien. Skolorna är fortsatt öppna, liksom vanlig kommers och det finns ännu inga restriktioner vad gäller fri rörelse.I jämförelse med Spanien är svenskarna ett mer resande folk, men med undantag av de italienska semesterskidorterna (där ett kraftigt utbrott har inträffat), verkar övriga smittkällor vara mer jämnt fördelade.
De senaste dagarna verkar man ta viruset på större allvar, och bortsett från en del direkta följdeffekter av viruset some resulterat i nedstängning av produktionsenheter inom landet på grund av problem i försörjningskedjan, har man gått ut med rekommendationer och folk i allmänhet verkar ta risken på allvar och frivilligt vidta nödvändiga åtgärder för att bromsa utvecklingen.
I svenska medier talar man om att uppnå flockimmunitet, det vill säga att 60-70% av [den friska] befolkningen smittas och skapar immunitet mot viruset.

Och vinnaren är...

...för tillfället viruset. Vi befinner oss just nu mitt i viruspandemins tillväxtfas och dess egenskaper med inkubationstid och aggresivitet gör det är omöjligt att förutsäga vilken effekt de åtgärder som sätts in i olika länder kommer att få.
För Spaniens dels gäller det just nu att fördröja smittspridningen så mycket som möjligt då flera sjukhus redan är kraftigt överbelastade, och de med cirka 30.000 smittade på en befolkning på runt 45 miljoner. Egentligen gäller samma sak i Sverige, så länge smittsprodningen sker i en kontrollerbar takt så klarar sjukvården av de akuta fallen.
Sedan kommer sommaren, och virusepidemier i allmänhet brukar klinga ut när temperaturerna stiger. Och på lite sikt kommer ju vaccin och kanske flockimmunitet mot denna typ av virus. Vi får helt enkelt se. Tills vidare kommer jag fortsätta uppleva detta experiment i realtid med utegångsförbud och distansarbete. Det kunde varit värre.

En liten räkformad historia

Den är ganska liten, vit och formad som en räka. På ett så målande sätt beskrevs den, menisken. Denna lilla del av kroppen hade under många år levt ett undandraget liv i skymundan utan att jag egentligen var medveten om dess existens. Jag hade visserligen under ungefär 25 år tid dragits med problem i vänsterknäet - vid en viss kroppställning kändes det som knäet skulle hoppa ur led. Efter varje tillfälle kunde jag knappt stödja på benet, men efter 4-5 veckor var det som vanligt igen och jag kunde börja löpträna igen. I efterhand är det klart att det var en galenskap att inte söka läkare för problemet, men då det inträffade så sällan tillmätte jag det inte så stor betydelse.

Här är den, räkan.

Detta ändrades dock när jag fick en djupgående ventrombos (DVT) i vänsterbenet, på vanlig småländska vill det säga en blodpropp, cirka 30 cm lång. Drygt 18 månader senare, då proppen var fullständigt upplöst och venerna återställda, fick jag göra en magnetröntgen på knäet, och det visade sig att menisk var trasig. Exakt hur trasig var svårt att bedöma, och läkaren förklarade att beroende på skadans art, skulle man antingen försöka sy ihop menisken eller ta bort de trasiga delarna.

Jodå, visst är den lite räkformad. Observera dock att detta är ett spanskt knä.

För en dryg månad sedan opererades jag så. Operationen gick väl och med hjälp av kryckor kunde jag lämna sjukhuset samma eftermiddag. Jag hade faktiskt inga smärtor överhuvudtaget under dagarna och veckorna efter operationen, och under sjukskrivningen såg jag redan fram emot kommande lätta löppass.
Nyligen fick jag vid ett uppföljande besök hos kirurgen som opererade mig veta att hon hade tagit bort hela yttre menisken i vänsterknäet. Hela! I ungefär samma mening fick jag veta att jag inte bör utsätta knäet för belastning eller stötar framöver, vilket kan direktöversättas till att jag förmodligen gjort mitt sista löppass, annars ökar risken exponentiellt för skador på den inre menisken och artros.
Nu är jag knappast ensam om detta öde - i mina sökan på det världsomspännande informationsnätet har jag hittat många i liknande situation med varierande grad av problem (från de som efter operationen kunnat spela fotboll till andra fall med kroniska knäbesvär). Framtiden får utvisa hur det blir i mitt fall, men jag kommer i alla fall inte att spela fotboll (det gjorde jag för övrigt inte tidigare heller).
Farväl min lille räkformade vän. Jag kommer att sakna dig.

Tillfälligheternas spel

Så hette ett album från Tomas Ledin från 1990. På den tiden var jag ung och snygg. Numera är jag bara och. Men det var ju inte alls det jag tänkte skriva om (det skulle i vart fall bli ett väldigt kort inlägg).
Nej, nu ska det handla om ett praktiskt fall av sannolikhetslära, samt om orsaker och dess verkningar. Bara för att ta ett exempel ur mängden, måste ju sannolikheten för att jag skulle flytta ned till, och bli permanentboende på, Apelsinblomskusten för ett 20-tal år sedan kunnat betraktas som närmast obefintlig, gränsande till löjesväckande liten.

Orsak och verkan. Sammansatta kedjeeffekter. Tillfälligheternas spel.

Nå, det är ju här som tillfälligheterna spelar sitt spel. Ni vet, att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. En orsak och en (kanske) oväntad verkan.
I mitt fall, för att göra en kort historia lite längre, under högskolestudierna skulle några kurskamrater och jag utföra en praktisk studie av organisationen på ett valfritt företag. På tredje försöket fick vi napp efter att slumpmässigt bläddrat igenom telefonkatalogen efter lämpliga offer, och vi utförde således studien på ett lokalt tillverkningsföretag som ingick i en större svensk koncern med omfattande internationell verksamhet. Efter avslutade studier, skickade jag iväg ett antal jobbansökningar till samma antal företag jag vilka jag tidigare hade haft kontakt med, och bland dessa fanns detta tillverkningsföretag som jag alltså haft en kortvarig, och ganska ytlig kontakt med.
Efter att ha blivit kallad till och genomfört anställningsintervju blev jag så anställd i företaget. Efter två år som trainee, blev jag befordrad till avdelningschef på en tillverkningsenhet på annan ort, där jag tillbringade två år.

Ibland är det svårt att förutsäga verkan

Redan då jag började som trainee var avsikten att jag efter att ha fått grundläggande kunskaper om företagets verksamhet, skulle posteras i någon av koncernens enheter utanför Sverige. Efter fyra år inom företaget blev jag så erbjuden en tjänst på ett kontor i Schweiz, och jag gjorde mig redo att packa. Men innan jag hann flytta ned, lades kontoret ned och flyttades i stället till London. Omständigheterna ville dock att min blivande chef (som hade nått sin position efter en lång kedja av olika tillfälligheter) under inga omständigheter ville flytta till denna fuktiga och dimmiga stad, utan istället ville posteras i Valencia på spanska apelsinkusten, där koncernen hade verksamhet. Så, med någon månads varsel fick jag ändra planerna igen, slänga ut paraplyet ur resväskorna, packa ned kortärmat och börja intensivplugga spanska.
Efter fyra år med i huvudsak administrativa arbetsuppgifter (produktionsuppföljning, ekonomiska rapporter, investeringsbeslut, rationaliseringsprojekt, you name it) togs beslutet att stänga ned den lokala tillverkningsenheten (jag hade alltså bidragit till att rationalisera bort mig själv, i varje fall delvis). Jag erbjöds nytt jobb på en annan enhet hemma i Sverige, men valde att tacka nej (och i detta fall spelade tillfälligheterna alltså inte in, i alla fall inte vad jag vet, men även detta kanske var en tillfällighet)...
Mitt nuvarande jobb, som jag ägnat 15 år av mitt yrkesliv år, hade också den inslag av livets nyckfullhet och oförutsägbarhet... Eller åtminstone en släng av spansk brist på byråkrati. Efter att ha sökt diverse jobb, fick jag tips via en kamrat till dåvarande fröken Apelsinblomskusten om ett företag som sökte ingenjörer. Efter en första kontakt i baren, som låg vägg i vägg med företaget, där chefen kom och letade efter den svenske ingenjören som sökte jobb, via en kaosartad rundtur i verkstaden, där jobbintervjun bestod av den enda frågan om jag trodde att jag kunde konstruera den typ av maskiner som vi var tvungna att klättra över, till en slutgiltig överenskommelse om att återkomma följande måndag för att bli intervjuad av övriga två delägare. Strax efter ankomst på måndagen blev jag istället anvisad ett skrivbord ("där kan du sitta") samt fick instruktioner ("rita den här hydraulikcylindern i 3D"). Ett annorlunda sätt att tala om att jobbet var mitt. Resten är en annan historia.

Tage Danielsson om sannolikhet

På spanska heter för övrigt tillfällighet "casualidad"... Fru Apelsinblomskusten brukar säga "No hay casualidades, solo causalidades", en ordlek där "causalidad" betyder samband mellan orsak och verkan. Alltså, på någon sätt har alltså den ursprugliga orsaken att behöva genomföra en organisationsstudie fått verkan att jag blivit permanentboende på Apelsinblomskusten. Ibland tror jag att jag blir yr i huvudet...

För övrigt noterar jag att detta inlägg publiceras på en skottdag, även det är en ren tillfällight.

Återställare

Så kom den där återställaren på världens börser till slut, och vad som krävdes var ett aggresivt influensavirus. Jag är fortfarande sjukskriven efter min knäoperation och sitter och följer hur mina investeringars värderingar rasar i takt med hur viruset sprider sig. Vad gäller själva viruset verkar det närma sig en pandemi, men börserna ligger som vanligt ett steg före och har redan diskonterat en eländig utveckling. Och här i Spanien är utvecklingen krisartad, man talar om att ställa in fotbollsmatcher.

Inandningsluften luktar friskt i alla fall.

Hur ser virusutvecklingen ut på Apelsinblomskusten då? Igår beskräftades sex nya fall, varav fyra hade varit i Italien och tittat på fotboll. Det är vad jag alltid har sagt, fotboll är inte hälsosamt... Går viruset att stoppa då? Personligen tvivlar jag, det hela har redan spridit sig alltför mycket. Så vi får nog ta det lugnt, mänskligheten klarar nog av den här krisen också.

Så kan det gå...

...samt hur det gick...
Mitt senaste inlägg på bloggen skrevs i februari 2019,  det vill säga ganska exakt för ett år så. Vid denna tidpunkt hade jag begärt tjänstledighet under två år, för att göra en nollställning av hjärnan - detta efter flera års svår leda på jobbet som kulminerade i samband med att jag fick en blodpropp i mitt vänstra ben.
Så vad hände sedan? Eftersom du läser det här inlägget kan du sluta dig till att jag i alla fall inte trillat av pinnen (även om det skulle kunna vara en spökskrivare som är i farten). Eftersom jag misstänker att ingen orkar läsa hela historien med alla dess detaljer, kommer här en skoningslöst nedbantad version.

Apelsinblomshund njuter under en solig februaripromenad

Efter fem veckors tjänstledighet började jag, trots husrenoveringsprojektet, bli rastlös. Jag erbjöds en tjänst på halvtid i samma företagssfär och arbetade på distans hemifrån under 3 månader. Jag gick sedan upp till 60% och arbetade ifrån företagets lokaler under ytterligare 3 månader.
Efter 6 månader blev jag tvungen att välja mellan att avsluta tjänsten eller att den skulle övergå till heltidsanställning. Jag valde det förra och föreslog att jag skulle återgå i tjänst i det jobb jag varit tjänstledig ifrån. Så i slutet på september avslutade jag parentesen och återgick jag till min ordinare tjänst och har arbetat heltid sedan dess, trots att min chef är en papperstiger som till fullo anammat ledarstilen "management by Excel". Beslutet gick fullständigt i stäv med mina tidigare planer, men med lite perspektiv känns det som jag gjorde rätt, både vad gäller tjänstledigheten och att sedan återgå till jobbet. Framförallt har jag lärt mig att det går lättare än vad man tror att genomföra förändringar (även omfattande sådana), bara man har tillförsikt, tror på vad man gör och är envisa.

En spansk papperstiger

Företaget genomförde för övrigt i december sin andra flytt på 18 månader till nya lokaler, med påföljande effektivitetsminskning som automatisk påföljd. Här fattas genomtänkta beslut, skulle man kunna säga. Papperstigern har för övrigt sparkats ett snäpp nedåt, riktningen är rätt men sparken skulle kunna varit kraftigare.
Under perioden från februari förra året tills nu har jag under lediga timmar arbetat med vårt husrenoveringsprojekt - målet är inflyttning under första kvartalet 2020 varpå vårt radhus ska läggas ut till försäljning. Jag har samtidigt aktivt fortsatt att följa aktiemarknaden och min portfölj har haft en mycket bra utveckling under 2019, vilket har hjälp till att motverka de stora hål i plånboken vårt husrenoveringsprojekt har inneburit.
Vår trogna golden retrievertik Apelsinblomshund (som egentligen heter något annat) har diagnosticerats med artros i ryggraden, vilket påverkar bakbenen med förslitningar på menisk och ledband. Det handlar förmodligen om en medfödd defekt som drabbat henne vid enbart 5 års ålder och artros är dessvärre obotlig, och vi får inrikta oss på att ge henne så mycket livskvalitet som möjligt.

Apelsinblomshund är god vän med alla

Vad gäller mitt problemknä har läkarkåren efter numerösa och grundliga undersökningar kommit fram till att yttre menisken i mitt vänsterknä är skadad, vilket orsakat de problem och troligen även blodproppen. I skrivande stund är jag nyopererad, sjukskriven och ägnar mesta tiden åt att följa börsen samt rehabilitering.
Och sedan då? Efter att initialt ha fått en liten nytändning på jobbet, påmindes jag snart om de orsaker som drev mig att begära tjänstledighet och vilken på lite sikt troligen kommer att driva mig till vansinne en ny förändring. Mer om detta i ett annat inlägg dock.

Åkte på en propp

Den sitter i mitt vänstra ben och på medicinskt fackspråk refereras det till som DVT, djup ventrombos. På enkel svenska betyder det blodpropp i de djupa venerna, i mitt fall var den cirka ett par decimeter då den diagnostikerades, lokaliserad mellan övre delen av vaden upp till ungefär mitten av låret. Det började ungefär en vecka tidigare, med en lätt smärta på insidan av låret, vilket jag tolkade som en lättare muskelsträckning. Värken gick att leva med, dock blev jag i slutet av veckan tvungen att ta Ibuprofen för att kunna sova (kanske borde jag ha sökt läkare redan då, men jag hade tidigare erfarenheter av muskelbristningar och att få en blodpropp fanns helt enkelt inte på kartan). Förra måndagen försvann dock symptomen i låret, och värken fick ned i knät och vaden, som svullnade upp och värkte. Jag insåg att min egna diagnos var felaktig och åkte till akuten och sedan till regionssjukhuset, där jag efter flera timmar och undersökningar fick diagnosen DVT.

Chuck Norris vet hur hur du åker på en propp.

Detta är dessvärre min andra större erfarenhet på kort tid av det spanska allmänna sjukvårdssystemet (den första var en ordentlig cykelvurpa då jag landade på huvudet), och jag hoppas att den slutliga balansräkningen blir positiv även denna gång. Jag är sedan en vecka tillbaka sjukskriven och injicerar dagligen propplösande läkemedel. För närvarande vet jag inte hur prognosen ser ut, men som jag ser det existerar endast ett alternativ, att bli helt återställd så fort som möjligt.
Då min behandling föreskriver obegränsad vila och väsentligt begränsad aktivitet, har jag mycket tid till allehanda värdsliga och själsliga funderingar. Om hur oförutsedda händelser kan kullkasta, eller åtminstone få stor inverkan på, vår aktuella livssituation och planering för framtiden. Och om man bör ta med oförutsedda händelser i planeringen... (Troligen inte, det är väl därför de kallas oförutsedda.)
Just nu befinner jag mig i ett läge, där jag ännu inte känner till vilka effekter jag kan räkna med - varken ofrivilliga effekter, såsom sjukskrivningens längd eller resulterande behov av ändrad livsstil, eller frivilliga effekter, till exempel om jag önskar och bör ändra på något i mitt arbetsliv - så för tillfället fokuserar jag på att bli återställd så fort som möjligt och därefter kommer jag att fundera över vilka konsekvenser som den här händelsen bör och kommer att få på kortare och längre sikt.
I princip tror jag att mina planer inte kommer att ändras i det väsentliga, åtminstone inte på längre sikt, men jag får troligen anledning till att återkomma till detta i kommande inlägg.

La gota freda

De lokala myndigheterna har i helgen utfärdat varning för effekterna av la gota freda. Gota freda är valenciano (det lokala språket här i den autonoma regionen Valencia) för gota fría, som översatt till svenska blir kall droppe. Begreppet avser ett meteorologiskt fenomen som är resultatet av en kallfront inkommande norrifrån som rör sig på hög höjd (5.000-10.000 m) och som då den krockar med varmare luft i medelhavsområdet skapar kraftiga regnoväder.

Så här uppstår la gota fría. Kallt möter varmt.

Den vanligaste säsongen för la gota fría är under månaderna oktober och november, men i år har det fenomenet inträffat i januari, med kraftig nederbörd som följd.

Promenad på översvämmad gata.

I Spanien brukar man använda enheten liter per kvadratmeter (dm³/m²) när man mäter mängden nederbörd, och den motsvarar direkt enheten millimeter (mm), som ju brukar användas i Sverige. För att ge er en idé om hur mycket det kan regna, är det spanska rekordet 817 mm, som föll under 24 timmar i Oliva (söder om Valencia) den 3:e november 1987. Vi pratar alltså om nästan en meter vatten.

Riskbenägen? Aktiehandel är ett annat alternativ.

När jag skriver är det söndag den 28:e januari och regnet formligen vräker ned utanför fönstret. Enligt det meteorologiska instituten kan vi räkna med cirka 100 mm under 12 timmar, med maximal nederbörd på motsvarande 20-30 mm per timme, alltså långt ifrån historiska rekordnivåer, men tillräckligt för att skapa trafikproblem.

Utmärkt marknad för undervattensbilar?

Det är i alla fall ganska skönt att sitta inomhus och kunna titta ut på eländet. Och för er som inte har förmånen att njuta av fenomenet på plats, finns det många videor att beskåda på Youtube - nedan en som visar en populär turistort under förhållanden som de flesta inte känner till.

Alicante i mars 2017

Varsel

Det har varit lågtryck på Apelsinblomskusten, i varje fall vad gäller skrivande av nya inlägg på bloggen.
Micke på Sparo sammanfattade förresten på ett utmärkt sätt vad som gör en blogg bra. Jag kan bara konstatera att min uppdateringsfrekvens (ett av kriterierna i Mickes inlägg) efter en sprudlande början sjunkit till ett minimum. Det enda positiva med detta är väl att uppdateringarna åtminstone knappast kan bli mindre frekventa. Är då detta ett varsel, en föraning, om att inläggsfrekvensen kommer att återgå till en mer normal frekvens? Tja, vi får se vad som kan betraktas som normalt.
Så, vad har hänt på Apelsinblomskusten under dessa månader? Lite kortfattat kan man sammanfatta del hela så här:

• Familjen Apelsinblomskusten beslutade under slutet av året att byta en av våra bilar (som fyllde 10 år).
• Min Sony Vaio laptop började krångla och jag blev tvungen att skaffa ny dator. Detta tillsammans med bilbyte och en hel del andra oplanerade engångsutgifter bidrog till att årets utgifter blev väsentligt högre än önskat och planerat.
• Jag fick på ett dyrköpt sätt erfara att även motionssporter kan ha sina risker. 2017 avslutades i två av varandra oberoende incidenter med en cykelvurpa, som nästan kostade mig ett öga, under nedfart samt ett snedvridet knä (en skada som i mitt fall statistiskt sett vanligtvis uppstår i kontorsmiljö).

Efter att summerat ihop 2017 kan jag konstatera att:

• Mina utgifter har ökat betänkligt (en ökning med i snitt omkring 500€ i månadstakt). Trots ökade inkomster har sparkvoten på årsbasis sjunkit från 68% till 58%.
• Nettoutdelningarna ökade med 68% och täckningsgraden för verkliga utgifter hamnade på årsbasis på 31% (täckningsgraden hade varit betydligt högre om jag hållit nere kostnaderna).
• Min tidplan för att bli ekonomiskt oavhängig trots allt tuffar på enligt beräkningarna.

Nedanstående visas grafiskt utvecklingen av mina genomsnittliga månadskostnader per kostnadskategori - jag orkade inte översätta kategorier direkt i grafen, men nedifrån och upp är de: livsmedel, bostad, läkemedel etc, husdjur, fordon, kläder och hygien, kommunikation (telefon, internet m m), dator och hårdvara, nöje samt övrigt. Linjen med fyrkanter visar genomsnittlig momentan nettoutdelning baserat på aktuella innehav. Den kraftiga tillväxten i passiva inkomster hamnar tyvärr i skuggan av en ändå kraftigare ökning av kostnaderna.

Utveckling av genomsnittliga månadsutgifter per kategori.

Slutligen en bild från en promenad bland apelsinfälten. De flesta clementinerna och mandarinerna är nu plockade, men fram till april finns det fortfarande apelsiner (av sorterna navel, navelate, etc). Vid plockningen görs oftast en första grovgallring, och de bortsorterade frukterna kan vara lite omogna, ha insektsbett eller vara övermogna - men fullt ätbara och fantastiskt goda.

Omkring 50 kg bortsorterade clementiner.

Betraktelser

Ofta när man läser nyheterna (om man nu gör det) blir man förvånad över tingens väsen och sakers tillstånd. Själv följer jag för närvarande med orubbad fascination fallet med den danske självlärde ubåtsingenjören som misstänks ha tagit livit av och styckat en svensk journalist. Historien fascinerar mig, eftersom hela historien är så sanslöst skruvad och så orimligt osannolik att man nästan glömmer bort att ett fasansfullt brott har begåtts.
Ofta blir jag förvånad även då jag inte läser nyheterna. Jag blir exempelvis ofta förvånad (jag blir sällan arg längre) över hur otroligt illa och omdömeslöst vissa bilister framför sina fordon. Och ibland händer det att jag förvånas över vissa ting som omger mig i vardagslivet.
Betrakta till exempel denna lasagne, färdiglagad och klar att värmas. Hur kommer det sig att samma lasagne i Spanien bör tillagas under 30 minuter i 200ºC medan den i Portugal behöver 35 minuter i 180ºC? Är ugnarna i Portugal begränsade? Eller gillar spanjorerna att chansa på att spara lite tid och löper således helt medvetet risken att bränna osten? Min spanska fru kan inte ge mig något svar.

För säkerhets skull tillagar jag den enligt den spanska instruktionen.

Och hur har man tänkt när man på samtliga luckor till bevattningssystemet ute på apelsinfälten har skrivit "Stulen" (Robado)? Är detta ett förutseende tänkande? Eller är kanske luckorna redan stulna?

Luckan väntar på att bli stulen. Eller eventuellt är den redan stulen.

Jag tycker att nedanstående tilläggsskylt är helt underbar. Det räcker alltså inte att skriva "Nödutgång" (Salida de emergencia) utan man har för säkerhets skull lagt till "då föreställning pågår" (en horas de espectáculo). Man får alltså för säkerhets skull kolla upp detta innan man parkerar bilen. Och vad för slags föreställning kan man tänka sig kunna pågå bakom en sådan bakdörr?

Nödutgång. Men bara under föreställning, givetvis.

Ja, mina vänner. Det är så det går till här nere på Apelsinblomskusten. Och det är sådana frågeställningar jag går och grunnar på när jag inte har annat att göra...

Castellóns flygplats

Spanien är ett ganska stort land med sina 509.000 km² landyta, vilket kan jämföras med Sveriges 447.000 km². Landet har ungefär 46 miljoner invånare (de flesta koncentrerade till de större städerna) och är indelat i 17 autonoma regioner vilka i sin tur är uppdelade i 50 provinser.
Landet har 48 större flygplatser som kontrolleras av den spanska luftfartsstyrelsen Aena. En av dem är flygplatsen i Castellón (kallad Castellón-Costa Azahar) och det är om den jag tänker skriva lite, eftersom den säger en del om hur offentliga medel och använts och hur illa det kan gå när lokala, regionala och statliga intressen får styra utan någon samverkan, allt i en korrupt omgivning.

Spanska flygplatser

De ursprungliga idéerna bakom flygplatsen föddes runt 1997 och bakom låg ett starkt personligt engagemang av dåvarande provinspresident Carlos Fabra, som ansåg att provinsen behövde en flygplats för att förvandlas till ett attraktivt turistmål. Varje provins med självaktning måste ju dessutom ha en egen flygplats, och då spelar del ingen roll att existerande flygplatser finns inom 15 minuters flygtid eller att en av de större motorvägarna (AP7) förbinder de flesta kuststäderna med närliggande flygplatser (Valencia och Reus). Samtidigt planerades nöjesparker och golfbanor. Idén var så bra att Fabra lät uppföra ett monument till sin egen ära vid flygplatsen.

Castellóns dåvarande provinspresident Carlos Fabra (ja, han ser ju till och med bovaktig ut)

Monument vid Castellóns flygplats uppfört till Carlos Fabras ära. Kostnad: 450.000€

Under 2016 hade flygplatsen 105.924 passagerare, vilket tog den till plats 34 av Aenas 48 flygplatser, men under åren från dess officiella invigning 2011 till september 2015 hade flygplatsen inga flygningar och därmed inga passagerar över huvud taget (bland annat saknades tillstånd fram till december 2014).
Däremot innebär bristen på passagerare inte att utgifter saknades. Själva investeringen uppgick till omkring 150 miljoner euro, och under de följande åren kostade driften mellan 6 och 8 miljoner euro - varje år. Utan att ännu vara operativ spenderade flygplatsen över 30 miljoner euro på sponsring mellan 2005 och 2011.
När den ekonomiska krisen började under 2008-2009 stod det ganska ganska snart klart att flygplatsen innebar en stor ekonomisk belastning för provinsen och att dessutom allvarliga oegentligheter förekommit under projekteringen samt efter invigningen. Under 2013 meddelade den lokala regeringen att flygplatsen skulle säljas för 200 miljoner euro, vilket slutligen visade sig vara 87 miljoner euro, och trots påstående om flera offerter kom man aldrig överens om försäljningen.
Under 2014 tilldelades ett kanadensiskt företag rätten att driva flygplatsen, och som ersättning erhöll man 25 miljoner euro av offentliga medel. Under slutet av 2014 erhöll man också de nödvändiga tillstånden för att bedriva verksamhet, och första flygningen  genomfördes av två pensionärer i en helikopter.

Första officiella flygningen på Castellóns flygplats.

Historien kom också ifatt Carlos Fabra, avgick under 2011 som provinspresident efter 16 år på posten, och som redan sedan tidigare anklagats för intressekonflikter och mutbrott, och slutligen fick avtjäna 16 månaders fängelsestraff under åren 2014 till 2016.
Framtiden för flygplatsen är, trots att den nu börjat få upp volymerna, mycket osäker. Av de 230 miljoner flygpassagerna som använder Aenas flygplatser under 2016 var Castellóns andel (med 105.924 passagerare) försumbar i jämförelse med Madrid Barajas (50 miljoner), Barcelona El Prat (44 miljoner) eller Palma de Mallorca (26 miljoner). Räknar man bort de 21 största flygplatserna som har ett antal passagerare på en miljoner eller mer, så svarar de 27 minsta flygplatserna bara för 3% av den totala passagerarvolymen.
Trots att det ser risigt ut för Castellóns flygplats, så finns det värre exempel. Ta till exempel Huesca-Pirineos flygplats, som under 2016 hade 95 passagarare, med 49 ankomster och 46 avgångar (jag antar att en förklaring är att tre plan fick åka tillbaka utan passagerar, men jag tycker det är roligare att tänka sig att tre plan blev kvar på flygplatsen), trots att man investerade 40 miljoner euro för att kunna hantera den prognostikerade efterfrågan som pekade på fler än 150.000.
Jag har själv aldrig haft anledning att besöka eller har inte heller tänkt använda Castellóns flygplats. Men den gav ju ända upphov till ett inlägg här på bloggen - inget ont som inte för något gott med sig?

Hundraåttio grader om reklam

Nu ska det bli 180 grader och jag talar inte om nytt värmerekord. Jag har ju tidigare skrivit att den här bloggen ska vara reklamfri (här och här). Därmed riskerar jag att rasera det eventuella förtroendekapital som byggts upp under bloggens relativt korta existens när jag nu gör en helomvändning och ämnar utvärdera användandet Googles reklamsystem AdSense under ett par månader.
Men vad ända in i glödhetaste helvete ska detta då vara bra för? Tja, jag skrev ju bland annat att jag inte tänkte visa reklam eftersom jag inte behöver pengarna. Detta är visserligen sant men utan att ha någon aning om eventuella reklamintäkters storlek, så sliter och river det i en smålännings ekonomiska inre att frivilligt avstå från en potentiell inkomstkälla, må den vara än så liten.

Ingvar skulle nog inte heller tackat nej till reklamintäkter. Eller till en gratis varmkorv för den delen.

Vad blir då nästa steg, undrar vän av ordning? Att införa annan smygreklam och affiliatelänkar? Att visa könet och ta folk i skrevet? Eller att flytta hem till Sverige och börja skriva om Apelblomsklustren? Nej, förutom denna ändring tänker jag fortsätta på inslagen väg. I alla fall tills jag ändrar mig nästa gång.
Det blir fortsättningsvis alltså precis som förut. Fast snart med lite reklam om saker som bara Google visste att du var intresserad av.
Slutligen vill jag själv annonsera att jag har lagt till en ny sida i huvudmeny med en innehållsförteckning sorterad per ämneskategori.

Köbildning

Om det fanns ett världsmästerskap i att stå i kö, skulle nog Sverige ha goda chanser att vinna varje år. Det verkar vara inbyggt i den svenska DNA:n att snällt ställa sig i en kö och vänta på sin tur, allt på ett organiserat, effektivt och rättvist sätt. Ställ upp ett par personer på rad på godtycklig plats i Sverige, och du kan vara säker på att nästa person automatiskt ställer sig sist och väntar.

Väluppfostrade svenska hundar?

Sedan har själva processen att köa utvecklats. Man uppfann kölappar med nummer av papper, som sedan utvecklats till datoriserade system där man beroende på ärende hamnar i olika köer. Fortfarande effektivt och ordningssamt. Och steget därefter är att förboka tiden. Då slipper man den fysiska delen av att stå i kö och vakta på de andra, men man har ju ändå en position i en virtuell kö (kanske någon har hackat systemet för att komma före?).
I Spanien då? Den som för första gången går in på det lokala bageriet eller på postkontoret observerar avsaknaden av kön. Här står man till synes helt slumpmässigt utspridda pratande med varandra, ofta med volymen på en ganska hög nivå (det är inte bara flygplan som kan spränga ljudvallen). Men håller man då reda på vem som står på tur? Jo, när man kommer in frågar man helt enkelt -Vem är sist? (-¿El último, por favor?). Genialiskt enkelt. På detta sätt behöver man bara hålla reda på föregående person samt upplysa eventuella efterkommande om att man står sist. Och faktum är att det fungerar.
Nu används visserligen både kölappar och andra kösystem även i Spanien. Och när antalet väntande personen är riktigt stort tar man till det svenska paradnumret och ställer sig på rad. Men troligen känner man sig aldrig lika bekväm i kön som svenskarna.

Traditionell köbildning utanför ett av spanska arbetslösförmedlingens kontor.