Jag har länge sett mig som investerare med ett långt
tidsperspektiv. När jag tittar tillbaka på historiken sedan jag gjorde
mina första aktieinköp 1995 kan jag dock konstatera att ordet
långsiktighet knappast kan förknippas med min handel under åren fram
till 2018, vilka präglades av stor omsättning av olika bolag i portföljen. Totalt sett har jag gjort transaktioner i 177 olika aktieslag under åren.
Under 2019 och 2020 gjorde jag ett flertal försäljningar för att finansiera renoveringen av vårt nya hus, vilken gjorde djupa avtryck i balansräkningen. Under andra halvan av 2020 återgick vi efter detta ekonomiska blodbad så till att på nytt ha positivt kassaflöde och kunde sålunda börja köpa aktier på nytt. Den enskilt viktigaste händelsen vad gäller vår ekonomi under de senaste åren inträffade dock i slutet av maj i år då vi sålde vårt radhus, vilket i balansräkningen innebar att stora belopp kunde överföras från anläggningstillgångar till kontanta medel, vilka sedermera till stor del har placerats i olika värdepapper. Det ska säga att vi gjorde en realisationsförlust vid försäljningen av radhuset - den spanska fastighetsmarknaden ser helt annorlunda ut nu är då vi köpte - men vi är trots det mycket nöjda med utfallet.
Jämfört
med mitt senaste inlägg om portföljfördelningen i februari 2019 har det hänt
en hel del. Antalet värdepapper har gått från 13 till 37 - under tiden har några
försvunnit, flera är kvar samt ett stort antal har tillkommit. Ja, jag vet att texten i grafen är väldigt liten. Det går dock att klicka på bilden för att se originalstorleken. Eller skaffa glasögon :-)
Som
framgår så ligger jag väldigt tung i nordiska storbanker och därefter är jag politiskt inkorrekt med några högutdelande tobaksaktier.
Några andra tunga sektor är energi, försäkring, livsmedel, telekommunikation och läkemedel. Senaste inköpet är en slatt Xpeng för att hoppa på elbilsrallyt (har man inte råd med en elbil kan man ju åtminstone äga några aktier i sektorn). Sedan känns det ju alltid bra att kunna säga att jag äger McDonald's. Och CocaCola.
För övrigt kan jag konstatera att Prospect Capital, som någon läsare påpekade var i skämmigaste laget att äga, har gått från att vara ett av mina sämre värdeslag till att nummer ligga i toppen med en totalavkastning på närmare 50%. Det lönar sig med tålamod, hoppas att några av mina andra aktier kan göra en liknande resa.
Vad gäller direktavkastningen på portföljen ligger den för 2021 på 6,4% brutto (5,0% netto). Det ska nämnas att jag inte räknar med återbäring av finsk källskatt i
mina kalkyler (främst från Nordea, men även Sampo och Fortum), det får bli en positiv överraskning
den dagen den kommer. Jag jagade länge högutdelare, men på senare tid har jag köpt in mig i olika utdelningshöjare med låg utdelning,
vilket har snittat ned avkastningen men samtidigt har minskat risken. Framöver räknar jag med att totaldirektavkastningen kommer att fortsätta sjunka så sakteliga i takt med att jag ökar andelen i bolag med lägre direktavkastning.
För närvarande är 33,5% av portföljvärdet allokerade till värdepapper i amerikanska dollar (USD), medan motsvarande andel i euro (EUR) är 30,2% och slutligen svenska kronor (SEK) 28,7% - övriga valutor är några småslattar med danska kronor (DKK) 3,9% och brittiska pund (3,6%). Då våra utgifter nästan uteslutande är i Euro hoppas jag egoistiskt på en förstärkning av dollarn och det brittiska pundet samt en försvagning av Euron.
Vad tror ni om min portfölj och hur ser ni på det kommande börsåret?