Almuerzo - ett populärt påfund

Almuerzo är ett slags spansk motsvarighet till engelsk brunch (det vill säga ett slags mellanting mellan frukost och lunch).
Under åren efter att bostadsbubblan sprack, och den ekonomiska krisen blev verklighet, började denna måltid marknadsföras i barerna som almuerzo popular. Det vill säga ett ekonomiskt attraktivt mellanmål till ett fast pris. Priset brukar ligga runt 5 euro per person, och oftast ingår dryck (öl, läskedryck, vin eller vatten), tilltugg (oliver och/eller jordnötter), en bocadillo och slutligen kaffe eller te.
Bocadillo är det typiska pain riche-liknande brödet skuret på mitten med en, eller en kombination av, följande ingredienser:

• spansk potatisomelett (tortilla de patata) eller med annan fyllning (lök, kronärtsskockor, etc)
• italiensk peppar (pimiento)
• kryddiga korvar (chorizo)
• färsk korv (longaniza) 
• blodkorv (morcilla)
• fläskfilé (lomo)
• ost (queso)
• tonfisk (atún)
• alioli d v s vitlöksmajonäs (ajoaceite)
• med mera...

Familjen Apelsinblomskusten, inklusive hund, brukar lyxa till det på söndagarna och avnjuta en almuerzo popular, gärna på någon av barerna vid stranden... Förmodligen är konceptet mindre känt bland ickespanjorer/ickeresidenta, men har ni vägarna förbi den spanska medelhavskusten tycker jag att ni ska prova på en spansk almuerzo popular.

Mums! Söndags-almuerzo nära havet.

Det var inte jag

No tengo la culpa. Det är inte mitt fel. Yo no he sido. Det var inte jag som gjorde det.
Jag har bott utanför Sverige alltför länge för att komma ihåg hur pass ofta man stöter på ovanstående fraser hemma i Svedala.
Det är klart att det aldrig är roligt att tillstå att felet är ens eget, men min personliga erfarenhet efter ungefär 17 år i Spanien är att det är viktigare här än i Sverige att skylla ifrån sig problemen och att hitta en syndabock. Ibland verkar detta till och med vara viktigare än att hitta en lösning. Inte minst märks detta i politiken, där det tycks vara viktigare att hitta motståndarens fel än att själv försöka komma med konstruktiva förslag.
Bara genom att byta ut ordet culpa (som syftar på skuld, tadel och inblandning) mot responsable (som har med ansvar att göra) har man tagit ett stort steg mot en mer konstruktiv dialog.

Det var inte jag som gjorde det

Nu kan det ju vara så att jag feltolkat situationen och orättvist förtalar en hel nations befolkning. Och skulle det vara så, vill jag att ni ska veta att felet i så fall inte är mitt, jag har troligen blivit felinformerad och det är nog egentligen inte jag som skrivit detta.

Schysta kurvor

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag gillar att visualisera numerisk information. Ofta ser man långsiktiga trender på ett bättre sätt än om man bara stirrar på siffrorna.
I grafer nedan visualiserar jag utgifter (12 månaders släpande genomsnitt i röd linje) och inkomster från utdelningar (12 månaders släpande genomsnitt i grön linje). Den vertikala linjen anger aktuell månad. Värdena till höger om den vertikala linjen anger min prognos, baserad på historiska data och antagande om framtida parametrar.
Skärningspunkten anger brytpunkten för ekonomisk frihet i mitt fall. Jag har medvetet tagit bort skala och tidsaxel, då jag anser att storheterna är ganska ointressanta - min situation är ju unik för mig.

Utgifter (röd linje) och utdelningsinkomster (grön linje). Vertikal linje är aktuell månad.

Puckeln på grafen för utdelningsinkomster indikerar dopade utdelningar. De kraftiga oscillationerna i början på grafen för utgifter beror på kostnader av engångskaraktär.

Jag befinner mig för tillfället mitt i en händelserik period och kommer därför att dra ned något på frekvensen på inläggen under de kommande veckorna.

Hobbyodling på medelhavskusten

Jag har alltid varit intresserad av djur och växtliv. Det kanske är en konsekvens av att växa upp med en hund som familjemedlem i ett hus med stor trädgård.
Som student och under de första åren med jobb, bodde jag i små lägenheter med begränsade möjligheter att ha annat än krukväxter. Men efter flytten till Spanien bodde jag ganska länge i en fantastisk takvåning (ático) med en stor terrass, där jag så smått började få utlopp för mitt intresse för exotiska växter. Då jag reste mycket, blev det framför allt tåliga växter (såsom palmer och krassus-växter), som tål både sol och torka. Jag installerade snart också ett bevattningssystem för att säkerställa tillgången på vatten.
Idag bor jag sedan drygt 10 år i ett radhus, med en takterrass och ett garage på markplan, båda lämpliga för odling. Av våra grannar finns det två, tre stycken som också har stort intresse för växter och stora mängder med plantor. Här i Spanien verkar man ha ett binärt förhållningssätt till växter, antingen har man inga alls eller så har man mängder. Att ha trädgårdar med gräsmatta och träd är för övrigt en stor lyx här nere, och inte bara på grund av huspriserna. All växtlighet kräver ju nämligen vatten, som är en bristvara här.

Lite om klimatet

Klimatet på medelhavskusten är generellt sett varmt med högsta dagstemperatur under sommaren på uppemot 35-40º och lägsta temperatur under natten som ofta inte understiger 25º. Motsvarande temperaturer på vintern är 10-15º på dagtid och 0-5º under natten. Nederbörden är begränsad, och när det regnar är det ofta närmast på tropiskt vis med häftiga skurar.
Klimatet lämpar sig väl för apelsinodling nära kusten (därav namnet). Grönsaker som tomater och pepparfrukter, liksom pumpor, meloner och liknande går utmärkt att odla med stora skördar, men konstbevattning är ett måste. Potatis och lök kan man skörda flera gånger om året. Lite längre inåt landet är det vanligare med och oliv- och mandelodling, då klimatet där är torrare, och dessa träd trivs utmärkt.
Jorden är rödfärgad, leraktig och blir väldigt kompakt och hård då den är torr.

Min odling

Min odling består av ett hundratal olika större och mindre stora sorters växter står uteslutande i krukor av olika storlek, och de allra flesta utomhus. Jag har numera ett 20-tal olika palmsorter, de flesta uppdrivna från frön/kärnor. Fördelen med att driva upp växter från frö är att de anpassar sig till jord, bevattning och ljusförhållanden redan från start. Palmer älskar generellt sett både sol och vatten, vilket gör att de trivs bra på sommaren, men faktum är att det egentligen bara finns en naturlig palmsort på den iberiska halvön (europeisk dvärgpalm, chamaerops humilis), och flera av de importerade palmerna är känsliga mot kyla (de bör skyddas mot frost under vintern, eftersom temperaturen brukar gå ned under nollan under några nätter).

Kottepalm (cycas revoluta)

Min  fru har en växande samling hoyor, en växt som går bra att odla inomhus hemma i Sverige. Hoyorna tillhör de mer exotiska plantorna och det är på gränsen att de överlever vintern mitt garage.
Chili och andra pepparfrukter går också bra att odla i krukor, och efter flera misslyckanden har mina tabascopepparfrukter (guindillas) överlevt vintern och det är nu tredje året som de ger skörd.
Bland andra växter i odlingen kan nämnas passionfrukt, fikon (breva, en tidig variant), olivträd, magnolia grandiflora, jacaranda, bougainvillea, alocasia, fikusar och naturligtvis finns även några citrusträd representerade av ett citronträd och en suckatcitron, även känd som buddhas hand (mano de buda).

Afrikas lilja (agapanthus praecox/africanus albus)

Allteftersom växterna utvecklas och årstiderna växlar kommer det fler mer specifika inlägg om växterna.

Lördag löpdag

Om lördagarna brukar jag ge mig ut på veckans löppass. En gång i veckan är egentligen för lite, men å andra sidan är dessa pass närmast heliga, och rundorna brukar bli ganska långa, så jag kan inte klaga. På vinterhalvåret springer jag mot inlandets kuperade terräng och på sommarhalvåret åt havet, med med närmast obefintlig nivåskillnad.
Jag gillar löpning, eftersom tempot är tillräckligt lågt för att man ska hinna ta in och njuta av omgivningen (vid cykling går det för fort), men tillräckligt högt för få lite avstånd från utgångspunkten och få omväxling under rundan (vid vandring går det för långsamt). Dessutom erbjuder löpningen i mitt fall ett stunds enskildhet, vilket är bra för att gå igenom veckans händelser.
Idag blev det 13 km i stekande sol och en temperatur runt 30ºC vid tiotiden på förmiddagen. Det är helt nödvändigt att ha med sig vattenflaska för att få vätska på vägen, och mina löprundor väljer jag så att jag kan fylla på flaskan ungefär halvvägs. Min kropp är inte gjord för det här klimatet, men det är bara att gilla läget...
Bilden nedan visar hur stranden såg ut i förmiddags.

Goda förutsättningar för att steka fläsket. Det är gott om folk redan vid elvatiden, och det är fortfarande bara juni.

San Juan

Jag upptäckte att det är midsommarafton idag. Jag tappar ibland kontakten med svenska helgdagar eftersom de inte nödvändigtvis sammanfaller med de spanska. Och om de gör det har de inte alltid samma betydelse, exempelvis firas påsk relativt sett mer i Spanien.
Men idag är det alltså midsommarafton, och den spanska motsvarigheten heter San Juan. Juan är ju den spanska motsvarigheten till Johan eller Johannes, så det är alltså helgonet Johannes Döparen som ger namnet till dagen, som alltså är vanlig arbetsdag.
I Spanien dansar man inte kring midsommarstången, och man äter inte heller färskpotatis med sill. Vid kusten firar man genom att åka till stranden på kvällen, och tända brasor (detta är dock numera förbjudet, i alla fall på blåflaggade stränder) och omgås fram till midnatt. Myten säger att om man hoppar över elden sju gånger (i Galicien nio gånger, det ska tydligt vara ett ojämnt nummer) får man beskydd under det kommande året. Vid tolvslaget ska man samlas vid vattenbrynet för att hoppa över sju vågor i rad och, utan att avslöja det för någon annan, önska sig något.

Bränn inte upp imorgon det ni kan bränna ned under midsommar.

Spanska bilparken

Under mina 17 år i Spanien har jag kunnat se vissa trender, och en sådan trend är bilparken, som både föryngrats samtidigt som bilarna blir allt större. När jag flyttade år 2000 ner var små bilar som Ford Fiesta, Seat Panda, Peugeot 106 och Renault Clio väldigt vanliga, och en Volkswagen Golf betraktades som en mellanklassbil.
Nu är det trots föryngringen så att Spaniens bilpark fortfarande är en av de äldsta i Europa, men i likhet med de flesta industrialiserade länderna, växer bilarna på storleken för varje år som går. Går man längre tillbaka i tiden, till tidpunkten för tillkomsten av Spaniens inhemska tillverkare Seat, var bilarna få, små och hade som grundläggande syfte att tillfredställa ett behov av persontransport. Dessutom var de snygga och hade själ! Jag vet dock inte om jag skulle vara beredd att byta till veteranbil, bilarna har ju förutom att bli större även blivit säkrare och tillförlitligare.

Seats första modell 600, tillverkad på licens från Fiat. En liten, praktisk bil. Med betoning på liten.

Gammaldags spansk bilpark? Bilden är från Madrids centrala park El Retiro när biltrafik var tillåten där.

Tyvärr har inte storleken på parkeringsplatserna ökat i samma takt som bilarna växer. Jag tyckte att de var små redan för 17 år sedan, det har definitivt inte blivit bättre för de de spanska parkingsplatserna är tydligen minst i Europa...

-Vår bil står i alla fall i skuggan, Gerd.

Ekonomisk frihet del 3: Resan

Det här är tredje delen av fyra om Apelsinblomskustens syn på, mål med och resa mot ekonomisk frihet, samt hur jag ser på livet efteråt.
 
Vid det här laget hade jag alltså förberett mig kunskapsmässigt för att kunna definiera min målsättning i min resa mot ekonomiskt frihet.
Resan började egentligen för många år sedan, men på den tiden handlade det mer om en ganska ofullständigt definierad och relativt verklighetsfrämmande dröm om att komma ur ekorrhjulet.

De tidiga åren

Mina år efter studierna fram tills det att jag flyttade ned till Spanien 2000 kan, ur ekonomisk synpunkt, sammanfattas så här.
Mina första aktieaffärer gjorde jag i slutskedet av mina studier (det var Ericsson och Volvo någon gång under 1995).
Jag började arbeta 1996. Från att ha snålat som student, var det en stor skillnad att kunna disponera sin egen inkomst (detta är ju en ökad grad av ekonomiskt handlingsutrymme, men långt från att vara fri). Mitt intresse för olika typer av aktierelaterade investeringar ökade, liksom mitt kapital.
Under några år med konstant stigande börs, trodde jag att det skulle bli mycket enkelt att dra in tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobba. Efter att ha gjort några riktigt stora enskilda förluster (främst i olika sorts warranter), lärde jag mig den hårda vägen sambandet mellan potentiell avkastning och risk samt nödvändigheten att begränsa nedsidan.

Spanien 2000-2012

Jag flyttade till Spanien i tjänstens vägnar, som det heter. Efter fyra år lades min arbetsgivares verksamhet i Spanien ned och jag blev erbjuden en tjänst i Sverige. Jag tackade dock nej, och snart fick jag anställning på det lokala företag där jag fortfarande arbetar.
2006 köpte vi radhuset vi bor i för närvarande. Året efter briserade den spanska bostadsbubblan, och detta blev inledningen till en långvarig strukturell kris, som landet i helhet ännu inte har kommit ur.
För egen del blev krisen startskottet även till vår egentliga resa mot ekonomisk frihet. Räntorna sjönk otroligt fort, jag gjorde några lyckade aktieaffärer och jag satte upp målet att bli skuldfri. Detta uppnåddes under 2012, och under efterföljande år formulerade jag målet om att bli ekonomiskt fri.

Spanien 2013-

Några av de viktigaste lärdomarna från mina studier av andra ekonomibloggar och böcker var dels betydelsen av långsiktighet, men kanske framför allt att förstå förhållandet mellan utgifter och behovet av kapital. För att bli ekonomiskt fri har det mycket störrre effekt att minimera levnadskostnaderna än att försöka maximera inkomsterna. Om man exempelvis kan leva på 0 euro i månaden är man ju redan fri, men om månadsutgifterna ligger på 3000 euro, kommer det ju förenklat att krävas 900.000 euro i arbetande kapital (enligt tumregeln om 4% säker uttagsnivå).
Sagt och gjort, jag inledde en optimering av utgifterna, dels för att öka sparandet (i utdelande aktier) men kanske framför allt för att vänja mig vid en långsiktig hållbar utgiftsnivå. Runt 2013 var sparkvoten runt 40% för att ha stigit till nuvarande cirka 70%.
För att skapa ytterliggare en säkerhetsbuffert och för att kunna hantera de stora månadsvisa skillnaderna på aktieutdelningarna, bestämde jag mig för att bygga upp ett så kallat wibblekonto, med ett belopp motsvarande utgifterna under ett år (tanken är att kontot ska vara fyllt då målet nås).
I samband med denna väsentliga omställning i våra liv, blev vi i takt med att vi minskade vår konsumtion samtidigt mer och mer medvetna om andra värden, som inte är montärt kvantifierbara. Man kan dock samla på dessa värden, och jag kommer att kalla detta kapital för humankapital.

Humankapital

Under resan mot ekonomiskt frihet, kommer jag att försöka följa några grundläggande ledstjärnor.

• Förenkla livet. Ett enklare, okomplicerat liv med färre saker frigör både tid och pengar.
• Vårda kropp och själ. Kroppen ska ju hålla hela livet, så det gäller att ta väl hand om den, både när det gäller diet, fysisk aktivitet och det själsliga.
• Läsa mycket. Man blir aldrig för gammal för att lära sig nya saker och lära sig om och av andra. Och titta så lite på tv som möjligt.
• Göra och reparera saker själv. Själv är bäste dräng. Detta sparar pengar och ger dessutom gott självförtroende när slutresultatet blir bra.
• Att inte göra något halvdant. Om man ger sig in i leken, kan man lika gärna vinna. Sätta ambitiösa målsättningar och uppnå dem.

Bortsett från det strikt ekonomiska målet, som det ju är lätt att bedöma om det uppnåts, avser jag alltså under arbeta på att bli bättre och mer komplett som människa för att vara redo för att leva ett meningsfullt liv den dagen jag äger min tid.
Precis som med andra långsiktiga och karaktärsprövande föresatser, handlar det i botten om att ändra sin livsstil och sedan hålla fast vid den. Detta är egentligen mycket enkelt! Men samtidigt mycket krävande...

Resan är målet?

Vid tidpunkten för detta inlägg bedömer jag att jag kommit ungefär halvvägs mot målet rent ekonomiskt, i kalendertid kanske något längre. Den fortsatta resan, och (förhoppningsvis) ankomsten till målet kommer jag att beskriva i kommande inlägg. 

Sista inlägget i serien kommer att handlar om vad jag tror kommer hända den dag jag har nått målet att bli ekonomiskt fri.

Snåltips: sluta dricka kaffe i baren

Detta nya snåltips tar vid ungefär där tipset om att ta med matlåda till jobbet slutade.
Här i Spanien är det mycket vanligt att man slinker in på baren på morgonen för jobbet eller på kvällen efter jobbet, för att ta en kaffe. De som kan sin spanska kaffe-ABC vet att kaffemängden är ganska liten i en typisk café solo (mer känt som expresso), så det blir ganska dyra droppar för priset av 0,90 euro i en representativ bar. Och påtår är bara att glömma, det påfundet existerar inte här.
Låt oss säga att man tar en café solo om dagen 200 dagar om året, så blir den årliga kostnaden 180 euro. Och tar man en café con leche (á 1,30 euro) blir kostnaden 260 euro. Och så vidare.
Själv har jag behållit denna besparingspotential, då jag tar en café con leche vid tiotiden. Visst är det bra att snåla, men man ska ju leva också...

Bara kaffepengar?

Att ta höjd

Jag tilltalas av bruket av analogier för åskådliggöra svårbegripliga begrepp och processer. När det gäller ekonomi finns det många analogier som kan kopplas till idrotten.
Till exempel kan man beskriva processen att uppnå ekonomisk frihet som ett maratonlopp. Det är ett långt lopp, som kräver god förberedelse, uthållighet och under loppet brukar man ha flera svackor, som det gäller att komma över, för att nå målet. Under loppet gäller det att vara konstant, det är ju till exempel ganska meningslöst att spurta vid 10 km för att senare tvingas lunka för att krafterna tryter.
Ett annat exempel som jag gillar, är begreppet att ta höjd, vilket kan jämföras med att spara. Tänk dig att du är på en cykeltur. Du har en lång uppförbacke framför dig, men där du är uppe vet du att du har tagit höjd, och kan njuta av en nerförsbacke utan ansträngning. Ekonomisk frihet är att ta höjd inför framtiden, tänk dig att du kommit upp på sån höjd att du kan åka nedförsbacke utan att behöva trampa under resten av livet! Det är klart att om du cyklar för fort nedför (gör åt för mycket pengar), kanske backen inte räcker till och du får cykla uppför på nytt. Och givetvis har du också möjlighet att välja att fortsätta att cykla uppför (inte för att du behöver, utan att för att du vill), kanske för att söka nya utmaningar eller omväxlingar.

Från cirka 800 meters höjd på cykeltur disig dag. I bakgrunden syns Medelhavet.

Ekonomisk frihet del 2: Målet

Det här är andra delen av fyra om Apelsinblomskustens syn på, mål med och resa mot ekonomisk frihet, samt hur jag ser på livet efteråt.

Ett mål bör vara specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsbundet. Definitionen på min målsättning att nå ekonomisk frihet är i sin enkelhet:

Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.

Denna målsättning är av stort symbolvärde för mig i processen. Jag har tidigare satt upp liknande mål, t ex för att betala tillbaka bostadslånet eller för att nå en viss träningsmängd. Eftersom målet är mätbart och tidsbundet är det lätt att avgöra om det har nåtts eller ej.

Vilket fantastiskt mål! Zlatans 1-0 mot Frankrike i EM 2012

Målet bryts med fördel ned i delmål, vilket gör det lättare att bedöma om genomförandet går enligt plan eller inte.

Några tankar om mål

• Det är viktigt att målet är specifikt. Ett flummigt mål kan lätt misstolkas.
• Mätbarhet. Här handlar det ju till stor del om pengar, och det är lätt att mäta.
• Graden av gemensam acceptans är naturligtvis viktig, särskilt om flera familjemedlemmar är inblandade.
• Målet bör vara realistiskt, om det inte är möjligt att uppnå är det lätt att tappa sugen. Samtidigt bör det vara aggressivt - det är ju bättre misslyckas och nå en sparkvot på 30% om målet var satt till 40%, än att nå målet med en sparkvot på 20%. 
• Många mål saknar är inte tidsbestämda. Att sätta ett måldatum skapar en viss press att uppnå resultat, vilket kan vara positivt.
  

Nästa inlägg i serien kommer att handlar om hur jag ser på resan mot målet. 

Tesla

Min granne har en Tesla. Ni vet, en sån där elektrisk bil från Elon Musks framtidsfabrik. Det är en Model S och har bland annat en 17-tums pekskärm, mitt i konsolen mellan framsäten. En så stor skärm är säkert bra om man behöver körinstruktioner, eller om man vill titta på film medan man laddar bilen. Man skulle förmodligen också kunna blogga direkt ifrån bilen, internetuppkoppling i bilen verkar ju vara ett måste nu för tiden.

Originalet. Nikola Tesla (1856-1943)

Tills alldeles nyligen var namnet Tesla förknippat med den serbiske uppfinnaren, ingenjören och fysikern Nikola Tesla, som gjorde stora insatser vad gäller elektromagnetism och växelströmsteknik. Dessutom uppfann Tesla radion, allt enligt ett beslut från USA:s högsta domstol. Men allt detta gällde alltså fram tills dess att biltillverkaren Tesla gick om Ford i börsvärde, och namnet Tesla fick en ny innehavare.

Uppföljaren. Tesla i bilformat

Grannen direktimporterade sin bil från USA, och fick förmodligen hosta upp en bit över 90000 euro. För egen del är det inte aktuellt att köpa en bil från Tesla, någon annan tillverkare, eller ens att byta bil. Möjlighet skulle jag kunna tänka mig att investera i Teslas aktier, men jag är alldeles för konservativ som investerare för att våga investera i framtidsbolag.
Men jag måste erkänna jag gillar surret från elmotorerna när den kör ut från garaget.

Ekonomisk frihet del 1: Förberedelsen

Det här är första delen av fyra om Apelsinblomskustens syn på, mål med och resa mot ekonomisk frihet, samt hur jag ser på livet efteråt.

Ett av mina större mål är att uppnå ekonomisk frihet. I den här miniserien av inlägg kommer jag att beskriva mitt upplägg för att nå dit och syftet med målet.

Definition

Det finns ju olika uppfattningar och definitioner av ekonomisk frihet, men personligen definierar jag ekonomisk frihet i sin renaste form som att ha tillgångar som genererar passiva inkomster som åtminstone täcker alla utgifter. Denna frihet innebär alltså att man i praktiken äger sin egen tid och bestämmer hur den ska användas.

Kunskapsbas

Eftersom jag när detta skrivs redan har kommit en bit på vägen, kan jag bara konstatera att det är en stor fördel att ha en grundläggande bred kunskap om ekonomi och hushållning med pengar i allmänhet, vilket med fördel kombineras med karaktärsdrag som stark målmedvetenhet, tålamod och uthållighet. Det finns flera utmärkta bloggar som beskriver de bakomliggande teorierna och vilka kunskaper som behövs för att uppnå denna form av ekonomi frihet.
För den som bara vill ha en källa att hämta information från, skulle jag utan tvekan rekommendera att läsa Jakob Lund Fiskers blogg Early Retirement Extreme, som tillsammans med boken med samma namn ger all information som behövs. Jakob har ett akademiskt och vetenskapligt angreppssätt, som jag uppskattar, men som kanske inte tilltalar alla. Boken är inte en vägkarta med steg-för-steg-instruktioner om hur man bör gå tillväga, utan ämnar att ge läsaren den kunskap som krävs för at själv kunna finna lämpliga tillvägagångssätt utifrån de givna förutsättningarna.

Mitt exemplar av Early Retirement Extreme bredvid en omogen passionsfrukt

När det gäller svenska bloggar är Fantastiska Farbror Fri och miljonär innan 30 stora inspirationskällor, framför allt när det gäller sparande och det ekonomiska, och kanske framförallt i de äldre inläggen. Men också för att de är lysande exemplet på att man kan lyckas, samtidigt som man håller ihop som människa.
På senare tid har jag blivit alltmer intresserad av att läsa bloggar som handlar mindre om den kvantitativa delen, utan som ger inspiration under processen med att bli ekonomiskt fri. Bland favoriterna finns Sparo (skriven av Micke Larsson, som dag efter dag lyckas med att skriva tänkvärda inlägg, alltid med glimten i ögat och alltid en fröjd att läsa) och Minimalisterna (som ger många praktiska tips och idéer).

Verktyg

Mycket av mitt arbete följer tesen "det som mäts blir gjort". För att kunna bli ekonomiskt fri, krävs att man har en god bild av nuläget och följer upp utvecklingen, för att kunna styra den mot målet. För egen del handlar det om att använda följande verktyg:

• Historiskt utfall. Jag har själv över 20 års uppföljning av min ekonomi samlad i ett Excel-ark, som med tiden vuxit sig ordentligt stort. Denna information har varit till stor hjälp för att förstå vart pengarna tar vägen, och upptäcka vissa oväntade samband.
• Budget. Jag använder egentligen inte en budget i dess verkliga mening, utan sätter mål om utgifterna i förhållande till det historiska utfallet.
• Prognos. Mitt Excel-ark innehåller en prognos för de kommande 15 åren, baserat på det historiska utfallet och förväntade framtida parametrar.

Nästa inlägg i serien kommer att handlar om hur jag ser på målet.

Breaking news: CR7 lämnar Spanien (?)

Skräck och fasa! Det går just nu rykten som skakar hela Spanien i dess grundvalar.
Elaka viskningar antyder nämligen att Real Madrids storstjärna Cristiano Ronaldo har bestämt sig för att flytta till en ny klubb, utanför Spanien. För läsare som ännu inte har begripit vad det hela handlar om, kan jag avslöja att jag pratar om fotboll.
Här i Spanien är det i det närmaste omöjligt att vara oinsatt när det gäller fotboll. Man får formligen nyheterna nedtryckta i halsen oavsett om man vill eller inte. Och visar man sitt ointresse publikt blir man betraktad som en underlig kuf. Enda sättet att undgå det hela är förmodligen att flytta ut i spanska inlandsöknen och bli eremit.

Skulle ni betala två miljarder för denne man?

Vad säger då ryktena? Jo, att stackars Ronaldo känner sig förföljd och illa behandlad. Kanske kan något bud från Manchester United, Manchester City, PSG eller den kinesiska superligan locka? Det ryktas om en transfersumma uppemot 200 miljoner euro, alltså närmare två miljarder svenska kronor.
Jag skulle kunna hitta på ganska många alternativ om jag skulle bränna 200 miljoner euro. Men så är jag ju en i grunden ganska underlig kuf...

Helvete...

...eller havregryn till frukostgröten? Det är frågan.
I mitt fall blir svaret varken eller, eftersom jag numera på spanskt vis inte äter frukost. Helt vansinnigt, eftersom alla vet att frukosten är det viktigaste målet på dagen.
De flesta spanjorer jag känner äter inte heller frukost (el desayuno) - i bästa fall tar man en kaffe. Vid tiotiden på förmiddagen brukar man ta en paus för tidigt lunch (el almuerzo), och då brukar man äta en stadig macka (bocadillo), till exempel med spansk potatisomelett, skinka eller liknande innehåll. Själv äter jag en frukt och tar en café con leche i baren.

För den morgonhungrige? Helvetesgröt och kaffe.

Vid tvåtiden på eftermiddagen är det dags för lunchen (la comida del mediodía). I de vanliga lunchrestaurangerna serveras en måltid bestående av sallad, dricka, två huvudrätter, efterrätt och kaffe. Jag brukar snåla, och har med mig egen matlåda.
På eftermiddagen blir man lätt hungrig och då äter man kanske ytterligare ett mellanmål (la merienda).
Och till slut avslutas dagen med middagen (la cena), som brukar ätas från och med klockan 21.
Det ska sägas att ovanstående är giltigt för regionen kring Apelsinblomskusten. Klimatet har stort inflytande på måltiderna, till exempel lägger man större tyngd på frukosten i norra Spanien (och man äter mer överlag, till exempel är baskien känd för sin gastronomi). I Andalusien är det på sommaren så varmt att tiderna för måltiderna förskjuts kraftigt från den varmaste delen av dagen till framför allt kväll och natt.

Reklamfritt

I min ursprungliga generalplan för Apelsinblomskusten och dess utveckling från okänd bakgatesblogg till slutgiltigt världsherravälde, hade jag en idé om att lägga ut reklam för att, allt eftersom intäkterna ökar, så småningom kunna leva ett gott, tillbakadraget liv som mångmiljonär på en stillsam plats - varför inte här på Apelsinblomskusten? Kan Blondinbella så kan väl jag också (reklamdelen alltså, vet dock inte om hon har flyttat ned hit).
Efter att ha funderat i ytterligare några minuter, så kom jag fram till att jag avstår från detta. Jag vet att flera andra bloggar lägger ut reklam, men jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag använder adblocker (det vill säga reklamblockerare på svenska) och ogillar reklam, särskilt när det stör läsupplevelsen (eller motsvarande).

Från David Batras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö!"

Så, fortsätt och läs utan rädsla för plötsliga spontanköp utlösta av smygreklam. Apelsinblomskusten är helt fri från reklam, gluten och allehanda andra konstgjorda tillsatser.

Uppdatering: i detta inlägg publicerat 2017-08-12 byter jag helt skamlöst fot om användning av reklam på bloggen.

Liten tuva...

...stjälper stor bank? Här i Spanien övertogs banken Banco Popular i förra veckan av giganten Banco Santander, något som avhandlades i mindre notiser i de svenska tidningarna. Det historiska beslutet togs av Gemensamma resolutionsnämnden (ett EU-organ med den engelska förkortningen SRB - finns dey någon som hört talas om detta mäktiga organ tidigare?) och köpesbeloppet blev symboliska 1 euro, och i samma veva förlorade över 300000 aktieägare hela sin insats. Hela processen känns nästan overklig, lite verklighetsfrämmande på något sätt.

För 1 euro kan du i Spanien ta en kaffe i baren, köpa ett par kilo potatis, en glass, ett paket tuggummi, en bank...

Nu kom övertagandet i och för sig inte som en direkt överraskning. Banco Popular har länge har stora problem med sina höga andelar osäkra fordringar (uppemot 12,5% av utlåningen) skapade under bostadsbubblan mellan 2000 och 2007, men den utlösande faktorn var en akut likviditetsbrist på grund av stora uttag från banken. Börsvärdet har för övrigt sjunkit från nästan 20 miljarder euro år 2007 till cirka 1,5 miljarder euro vid stängning före övertagandet. Så sent som ifjol gjorde banken en övertecknad nyemission på 2,5 miljarder euro.
Nu hör det till saken att även Banco Santander, som är den största banken, har en relativt hög andel osäkra fordringar - cirka 2,4% av utlåningen - jämfört med de svenska storbankerna. Banken kommer i samband med köpet av Banco Poular att göra en nyemission på 7 miljarder euro för att stärka balansräkningen.
Till saken hör också att Banco Popular så sent som i höstas fick godkänt i de så kallade stresstester som genomfördes av Europeiska Centralbanken.
Idag tillämpar i stort sett samtliga banker Fractional-reserve banking (FRB), vilket innebär en liten obalans kan orsaka stora problem för en bank, och till och med få den att gå omkull. För stor att gå omkull? Det beror på storleken på tuvan...

Snåltips: matlåda till jobbet

Under flera år åt jag lunch ute. Under mina första arbetsår i Sverige på företagets egna lunchrestauranger och under senare år i närliggande barer. Att äta ute är bekvämt och ofta väldigt gott, men kommer på bekostnad av ett relativt högt pris (jämfört med att tillaga maten själv) samt att kaloriintaget oftast blir högre än lämpligt (eftersom åtminstone jag tenderar att välja de maträtter som jag tycker bäst om, och dessa är sällan eller aldrig de nyttigaste).
En vanlig lunch i den närliggande baren kostar för närvarande 8 €, och i den ingår en liten sallad, måltidsdryck (vatten, läsk, öl eller vin), två huvudrätter (att välja från olika alternativ) samt efterrätt och kaffe.
Jag har aldrig orkat följa upp kostnaden för den egenlagade maten, men jag uppskattar att jag sparar cirka 5€ per lunchtillfälle. Utslaget på 200 luncher per år blir således den årliga besparingen 1000€. Andra positiva bieffekter är att jag kontrollerar energiintaget bättre och att det de gånger jag numera äter utelunch känns lite smålyxigt.

Dålig mat?

Recept på paella

Paella är en typisk risrätt från Valencia i Spanien. Den tillagas ofta på helgerna, och den blir som godast om den tillagas över öppen eld med trä från citrusträd eller olivträd (men ofta använder man gasbrännare). En väl tillagad paella är nyttig och god mat, och i valenciaregionen är det vanligt att den man ställer paellapannan på bordet och äter direkt från den med sked.
Det här receptet är på originalpaellan som innehåller kyckling och kanin - för dem som inte gillar kanin kan denna dock ersättas med mer kyckling. Det är viktigt att använda rätt sorts ris, och valenciaborna menar att paellan måste tillagas med vatten från regionen, annars blir paellan inte äkta.

En paella tillagad av bloggaren själv

Faktum är att det är svårt att lyckas göra en "äkta" paella om man inte har tillgång till alla ingredienserna, men alla sorts paella behöver ju inte vara lika.
Den viktigaste ingrediensen är riset - alla sorts ris har olika egenskaper, och den mest lämpade rissorten är arroz bomba (bombaris), det vill säga en kortkornig, tjock risvariant som odlas i valenciaregionen. Denna rissort suger åt sig mer vatten än andra rissorter, vilket bidrar till den typiska konsistensen.

Ingredienser

Nedanståender ingredienser avser mängd per person.

• Kyckling (150 g)
• Kanin (150 g)
• Paprikapulver från röd paprika
• Saffranpulver eller gult matlagningsfärgmedel
• 3 matskedar tomatpuré eller färsk riven tomat
• Haricots verts (70 g)
• Vita stora bönor  (25 g)
• Vita bönor (25 g)
• Vatten
• Olivolja jungrupressad (5 msk)
• Bombaris (125 g)
• Salt
• Under säsong, en halv kronärtskocka i skivor

Tillagning

Vi värmer oljan i paellapannan, och när den börja osa, lägger vi i kyckling- och kaninbitarna, och bryner dem så de får en gyllene färg under medelvärme.
Därefter, lägger vi i grönsakerna skurna i bitar och fräser dem ett par minuter.
Fortsättningsvis, genom att göra ett hål i mitten av paellan, bryner vi tomaterna och när dessa börjar få färg, lägger vi i paprikapulvret - var försiktig så att det inte bränns vid - då får paellan dålig smak.

Paellan under tillagning

Vi rör om alltsammans och häller i vatten upp till kanten på paellapannan.
Vi låter paellan koka i 30 minuter, och smakar av med salt.
Vi håller nu i riset och färgsättningsmedlet eller saffranpulvret och ser till att riset fördelas jämnt över hela paellan och låter sedan koka kraftigt tills att riset är klart och buljongen har avdunstat helt och hållet.
Vi låter paellan vila några minuter och... till bords!

Råd för tillagning av riset i paellan

• Man bör använda ungefär dubbelt så mycket vatten som ris då det är dags att hälla i riset i paellan - i regionen kring Valencia brukar man använda nitarna på insidan av handtagen som referens.
• Vi kraftig kokning avdunstar buljongen snabbare och om ni tror att riset kommer att bli alltför hårdtuggat, sänk temperaturen och om ni märker att det blir för mycket buljong kvar, höj den.
• Det är bättre med för mycket buljong, eftersom man alltid kan slå av en del om man märker att det blir för vattnigt. Dessutom är en vattnig paella fullkomligt ätbar, medan en hård paella inte ens duger åt grannens hund.
• Om riset har blivit lite för hårt, kan man ibland åtgärda detta genom att täcka över paellapannan med aluminiumfolie och låta den stå några minuter.
• I vilket fall som helst, det bästa rådet är att pröva sig fram, om ni fortsätter att tillaga paella varje söndag så ska ni se att paellan till slut blir smaskens.
• Det finns de som tycker om att lägga i en rosmarinkvist i mitten av riskoket - detta ger en mycket god smak... men använd bara en liten kvist eller annars dödar rosmarinen alla andra smaker.

Att söka skugga

Som jag skrev i mitt första inlägg på bloggen, är sommaren väldigt varm här på medelhavskusten. Som tur är har vi en hund, en golden retriever, som vet hur man söker upp de svalaste ställena.
Hon vet precis var i huset man ska lägga sig för att kyla ned sig. Och ute på apelsinfälten har hon sina favoritställen, i naturlig skugga från naranjos (apelsinträd) eller nísperos (japansk mispel).

Vår hund har det bra i skuggan av nísperon

Vi människor har mycket att lära oss av djuren. I stället för att njuta av svalkande skugga, föredrar vi att steka oss under obarmhärtig sol bland tusentals likar, packade som sillar på stränderna.

Arabiska ord i spanskan

Det spanska namnet på Apelsinblomskusten är Costa del Azahar. Om du tycker att azahar (apelsinblom) inte låter speciellt spanskt, så beror det på att ordet har arabisk härkomst. Det finns över 4000 ord med arabisk härkomst, vilket avspeglar det stora avtryck det arabiska språket och kulturen lämnat i Spanien.
Ta till exempel vardagliga ord som aceite (olja), alcalde (borgmästare), azúcar (socker), elixir (samma betydelse på svenska), sandía (vattenmelon) eller zanahoria (morot).

Morotsolja.Aceite (olja) och zanahoria (morot) är två ord med arabiskt ursprung som här mot all förmodan och mot bättre vetande kombinerats.

Det finns även ett stort antal namn på order eller regioner med arabisk härkomst, till exempel Andalucía (Andalusien, från "Al Andalus", det arabiska namnet på iberiska halvön), Portugals Algarve (från arabiskans "al gharb", västerlandet) och Guadalquivir (från "al-wādĩ al-kabir", den stora floden).
Det vanliga uttrycket ¡ojalá! (låt oss hoppas) kommer från "wa shā’ llah", vilket betyder om Gud vill.
Här i regionen är det vanligt med agua de aljibe, där agua betyder vatten och aljibe är en konstruktion med arabiskt ursprung för att förvara vatten, helt eller delvis underjordisk. Andra arabiska påfund är café (kaffe), álgebra (algebra) och ajedrez (schack).

Schack (ajedrez) är ett spel som uppfanns av araberna. Det är okänt om araberna spelade med döden.

Promenad i apelsinfälten

En av fördelarna med att bo vid Apelsinblomskusten är närheten till apelsinfälten. Själv bor vi några hundratals meter från fälten, och jag ser alltid fram emot promenaderna med vår hund genom apelsinfälten.

Det är skönt i skuggan när solen ligger på

 Apelsinträden är lägre än vad de flesta tror, de brukar av praktiska själv beskäras för att inte överskrida en bekväm apelsinplockningshöjd (eftersom apelsiner måste handplockas), men de ger en ändå en behaglig skugga för vår hund.

På spaning... Apelsinfälten är som ett nöjesfält för en hund.

Under promenaderna varvar jag ned efter jobbet och både hunden och husse sätter kroppen i rörelse.

En kaffe, tack

Liksom i Sverige är kaffekulturen på frammarsch i Spanien. Nu för tiden kan man ju knappast gå in på ett fik och beställa en vanlig kaffe - nej, helst bör man specificera kaffebönornas ursprung, rostning, blandning och malning.
Men i de flesta spanska barerna så beställer man oftast en av följande varianter:

• Café solo. En liten, stark kaffe serverad i kopp från dockskåpsservisen. Den italienska (och mer internationella) varianten är expresso.
• Café largo eller café americano. Med samma mängd kaffe som café solo, men med lite mer vatten.
• Café cortado (eller bara cortado). Hälften kaffe och hälften mjölk. Serveras ofta i glas istället för kopp.
• Café con leche. Ungefär 1/4 kaffe och 3/4 mjölk. Serveras varm i större kopp (större än de gamla hederliga kaffekopparna men mindre än temugg).
• Bonbón. Hälften kaffe och hälften konderserad mjölk. En enormt söt kaloribomb.
• Carajillo. Café solo med en skvätt alkohol, till exempel whiskey eller rom.

Sådan blir min cortado INTE när jag gör den själv (bild från http://mundodelcafe.es/tipos-de-cafe/)

Samtliga varianter kan dessutom beställas som descafeinado (koffeinfritt), de sobre (från pulver), de máquina (bryggt i maskin, oftast i kombination med descafeinado), con hielo eller del tiempo (med iskub under sommarmånaderna) och/eller con sacarina. Det är alltså helt legalt att beställa en café cortado descafeinado de máquina y del tiempo con sacarina.
Sjäv brukar jag ta en café con leche på förmiddagen, en café solo efter maten och egenbryggt café americano (i svensk stil i stor mugg) på eftermiddagarna och kvällarna.

Nu ska det smaka med en kaffe!

En person som vet hur man bäst avnjuter en avslappnande café con leche är Ana Botella, före detta borgmästare i Madrid. Klippet nedan är från presentationstalet för Madrids OS-satsning 2020.

 

Ett liv på Apelsinblomskusten

När jag jag erbjuden att flytta med jobbet till Spanien i början på 2000-talet var det många som var lätt avundsjuka. Jag menar, spanska medelhavskusten är ju ett populärt turistmål för den gemene svensken, och att bo här och samtidigt få betalt låter ju nästan för bra för att vara sant.
Efter snart 17 år så har jag ju naturligtvis konstaterat att det finns stora skillnader mellan att bo i Sverige och i Spanien, både vad gäller språk, kultur och klimat. Jag kommer att återkomma till detta i kommande inlägg, och jag nämner här bara några av de allra mest upperbara skillnaderna.

Om det bara inte vore så attans varmt...

Det stod snart klart för mig att det inte är samma sak att bo på en plats för att arbeta, som att vara där på semester. Jag flyttade ned i hetaste augusti, och jag lärde mig snart att söka skugga samt var de svalaste platserna finns.
Klimatet vid Apelsinblomskusten är, enligt min uppfattning, riktigt behagligt under några månader på våren (mars-april) och hösten (september-oktober). Under resten av året är det antingen ganska ruggigt och fuktigt på vintern och på sommarn är det alldeles för varmt och fuktigt.

Peñíscola - en pärla på Apelsinblomskusten

De där spanjackerna pratar ju spanska

För att integrera sig är det absolut nödvändigt att lära sig språket. Själv studerade jag spanska stenhårt i början och läste in en DELE (Diploma de Español como Lengua Extranjera) för att kunna kommunicera med mina spanska arbetskamrater och på fritiden. Engelskan är ett språk på frammarsch och kanske fungerar det i de större turistfällorna, men ska du bo här bör du kunna förstå och tala spanska. Själv fick jag senare stor användning av spanskkunskaperna när jag bytte jobb till ett mindre, lokalt företag.

Behöver du kanske rådfråga Professor Kara?

En annan kultur

I Sverige finns det ett flertal fördomar om Spanien och spanjorerna, till exempel nyckelord som mañana (om punktlighet), siesta (om arbetssamhet på eftermiddagarna), fiesta (om att ta första bästa ursäkt för att ställa till fest), fútbol (man talar man inte om vädret, man talar fotboll) och toros (säga vad man vill om tjurfäktning, men det gör man inte). Som de flesta fördomar, är dessa påståenden både överdrivna och generaliserade, men det finns ett uns av sanning, ingen rök utan eld, och så vidare. Liksom med språket är det bästa att försöka anpassa sig, och när man gjort det så ser man att spanjorna har ett ganska avslappnat och skönt förhållningssätt till livet.

Har ni fest, eller? Grillfest på gatan. Ja, varför inte?