En liten räkformad historia

Den är ganska liten, vit och formad som en räka. På ett så målande sätt beskrevs den, menisken. Denna lilla del av kroppen hade under många år levt ett undandraget liv i skymundan utan att jag egentligen var medveten om dess existens. Jag hade visserligen under ungefär 25 år tid dragits med problem i vänsterknäet - vid en viss kroppställning kändes det som knäet skulle hoppa ur led. Efter varje tillfälle kunde jag knappt stödja på benet, men efter 4-5 veckor var det som vanligt igen och jag kunde börja löpträna igen. I efterhand är det klart att det var en galenskap att inte söka läkare för problemet, men då det inträffade så sällan tillmätte jag det inte så stor betydelse.

Här är den, räkan.

Detta ändrades dock när jag fick en djupgående ventrombos (DVT) i vänsterbenet, på vanlig småländska vill det säga en blodpropp, cirka 30 cm lång. Drygt 18 månader senare, då proppen var fullständigt upplöst och venerna återställda, fick jag göra en magnetröntgen på knäet, och det visade sig att menisk var trasig. Exakt hur trasig var svårt att bedöma, och läkaren förklarade att beroende på skadans art, skulle man antingen försöka sy ihop menisken eller ta bort de trasiga delarna.

Jodå, visst är den lite räkformad. Observera dock att detta är ett spanskt knä.

För en dryg månad sedan opererades jag så. Operationen gick väl och med hjälp av kryckor kunde jag lämna sjukhuset samma eftermiddag. Jag hade faktiskt inga smärtor överhuvudtaget under dagarna och veckorna efter operationen, och under sjukskrivningen såg jag redan fram emot kommande lätta löppass.
Nyligen fick jag vid ett uppföljande besök hos kirurgen som opererade mig veta att hon hade tagit bort hela yttre menisken i vänsterknäet. Hela! I ungefär samma mening fick jag veta att jag inte bör utsätta knäet för belastning eller stötar framöver, vilket kan direktöversättas till att jag förmodligen gjort mitt sista löppass, annars ökar risken exponentiellt för skador på den inre menisken och artros.
Nu är jag knappast ensam om detta öde - i mina sökan på det världsomspännande informationsnätet har jag hittat många i liknande situation med varierande grad av problem (från de som efter operationen kunnat spela fotboll till andra fall med kroniska knäbesvär). Framtiden får utvisa hur det blir i mitt fall, men jag kommer i alla fall inte att spela fotboll (det gjorde jag för övrigt inte tidigare heller).
Farväl min lille räkformade vän. Jag kommer att sakna dig.