Från 0 till 100 på tre år

Bloggen Apelsinblomskusten fyller idag 100 inlägg och det tog nästan tre år att bli hektoinläggare. När jag skrev det första inlägget om ett liv på Apelsinblomskusten i juni 2017 hade jag egentligen ingen riktig plan för mitt bloggande - den främsta orsaken var att få utlopp för behovet att skriva, och att göra det i bloggform var något nytt för mig (jag har tidigare haft flera hemsidor, den första skapade jag 2001, vilket för övrigt är tre år före Facebook).
Efter en rivstart med i det närmaste dagliga inlägg sjönk frekvensen snart - jag beundrar verkligen de som har ork och envishet att kontinuerligt lägga in dagliga inlägg under längre perioder, men i mitt fall tog det alltså nästan tre år att nå 100 inlägg, vilket jag till viss del får skylla på omständigheterna.

Så ska det firas! Okänd pensionär firar Apelsinblomskustens 100:e inlägg!

När jag inte skriver själv, läser jag gärna andra bloggar (det blir mest läsning, jag får erkänna att jag kommenterar sällan varken på andra bloggar eller på twitter, kanske är detta ett karaktärsdrag). Bland mina favoritbloggar hittas naturligtvis Sparo (som med sin bittersöta och ofta så träffande inlägg fick mig att hitta och återvända till bloggvärlden) och den numera inaktiva Stockholm under ytan (jag har ännu inte läst någon av PEOs böcker, men de korta berättelser som hittas på bloggen är mycket välskrivna och läsvärda).
På Apelsinblomskusten försöker jag skriva sådant som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. Och om det blir det läst också av andra, blir belöningen dubbel.
Jag hoppas att jag även i fortsättningen kommer att fortsätta väva berättelsen om livet på Apelsinblomskusten (inklusive diverse utsvävningar och annat småflum som ni får stå ut med), och att du som läser inläggen får ut något av dem, må det vara lite ny kunskap, distraktion, ett småskratt eller kanske ett snett leende. Så, var redo, nu laddar jag om och siktar på att bli dubbelhektoinläggare! Inom tre år eller så.