Så kan det gå...

...samt hur det gick...
Mitt senaste inlägg på bloggen skrevs i februari 2019,  det vill säga ganska exakt för ett år så. Vid denna tidpunkt hade jag begärt tjänstledighet under två år, för att göra en nollställning av hjärnan - detta efter flera års svår leda på jobbet som kulminerade i samband med att jag fick en blodpropp i mitt vänstra ben.
Så vad hände sedan? Eftersom du läser det här inlägget kan du sluta dig till att jag i alla fall inte trillat av pinnen (även om det skulle kunna vara en spökskrivare som är i farten). Eftersom jag misstänker att ingen orkar läsa hela historien med alla dess detaljer, kommer här en skoningslöst nedbantad version.

Apelsinblomshund njuter under en solig februaripromenad

Efter fem veckors tjänstledighet började jag, trots husrenoveringsprojektet, bli rastlös. Jag erbjöds en tjänst på halvtid i samma företagssfär och arbetade på distans hemifrån under 3 månader. Jag gick sedan upp till 60% och arbetade ifrån företagets lokaler under ytterligare 3 månader.
Efter 6 månader blev jag tvungen att välja mellan att avsluta tjänsten eller att den skulle övergå till heltidsanställning. Jag valde det förra och föreslog att jag skulle återgå i tjänst i det jobb jag varit tjänstledig ifrån. Så i slutet på september avslutade jag parentesen och återgick jag till min ordinare tjänst och har arbetat heltid sedan dess, trots att min chef är en papperstiger som till fullo anammat ledarstilen "management by Excel". Beslutet gick fullständigt i stäv med mina tidigare planer, men med lite perspektiv känns det som jag gjorde rätt, både vad gäller tjänstledigheten och att sedan återgå till jobbet. Framförallt har jag lärt mig att det går lättare än vad man tror att genomföra förändringar (även omfattande sådana), bara man har tillförsikt, tror på vad man gör och är envisa.

En spansk papperstiger

Företaget genomförde för övrigt i december sin andra flytt på 18 månader till nya lokaler, med påföljande effektivitetsminskning som automatisk påföljd. Här fattas genomtänkta beslut, skulle man kunna säga. Papperstigern har för övrigt sparkats ett snäpp nedåt, riktningen är rätt men sparken skulle kunna varit kraftigare.
Under perioden från februari förra året tills nu har jag under lediga timmar arbetat med vårt husrenoveringsprojekt - målet är inflyttning under första kvartalet 2020 varpå vårt radhus ska läggas ut till försäljning. Jag har samtidigt aktivt fortsatt att följa aktiemarknaden och min portfölj har haft en mycket bra utveckling under 2019, vilket har hjälp till att motverka de stora hål i plånboken vårt husrenoveringsprojekt har inneburit.
Vår trogna golden retrievertik Apelsinblomshund (som egentligen heter något annat) har diagnosticerats med artros i ryggraden, vilket påverkar bakbenen med förslitningar på menisk och ledband. Det handlar förmodligen om en medfödd defekt som drabbat henne vid enbart 5 års ålder och artros är dessvärre obotlig, och vi får inrikta oss på att ge henne så mycket livskvalitet som möjligt.

Apelsinblomshund är god vän med alla

Vad gäller mitt problemknä har läkarkåren efter numerösa och grundliga undersökningar kommit fram till att yttre menisken i mitt vänsterknä är skadad, vilket orsakat de problem och troligen även blodproppen. I skrivande stund är jag nyopererad, sjukskriven och ägnar mesta tiden åt att följa börsen samt rehabilitering.
Och sedan då? Efter att initialt ha fått en liten nytändning på jobbet, påmindes jag snart om de orsaker som drev mig att begära tjänstledighet och vilken på lite sikt troligen kommer att driva mig till vansinne en ny förändring. Mer om detta i ett annat inlägg dock.