Tillfälligheternas spel

Så hette ett album från Tomas Ledin från 1990. På den tiden var jag ung och snygg. Numera är jag bara och. Men det var ju inte alls det jag tänkte skriva om (det skulle i vart fall bli ett väldigt kort inlägg).
Nej, nu ska det handla om ett praktiskt fall av sannolikhetslära, samt om orsaker och dess verkningar. Bara för att ta ett exempel ur mängden, måste ju sannolikheten för att jag skulle flytta ned till, och bli permanentboende på, Apelsinblomskusten för ett 20-tal år sedan kunnat betraktas som närmast obefintlig, gränsande till löjesväckande liten.

Orsak och verkan. Sammansatta kedjeeffekter. Tillfälligheternas spel.

Nå, det är ju här som tillfälligheterna spelar sitt spel. Ni vet, att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. En orsak och en (kanske) oväntad verkan.
I mitt fall, för att göra en kort historia lite längre, under högskolestudierna skulle några kurskamrater och jag utföra en praktisk studie av organisationen på ett valfritt företag. På tredje försöket fick vi napp efter att slumpmässigt bläddrat igenom telefonkatalogen efter lämpliga offer, och vi utförde således studien på ett lokalt tillverkningsföretag som ingick i en större svensk koncern med omfattande internationell verksamhet. Efter avslutade studier, skickade jag iväg ett antal jobbansökningar till samma antal företag jag vilka jag tidigare hade haft kontakt med, och bland dessa fanns detta tillverkningsföretag som jag alltså haft en kortvarig, och ganska ytlig kontakt med.
Efter att ha blivit kallad till och genomfört anställningsintervju blev jag så anställd i företaget. Efter två år som trainee, blev jag befordrad till avdelningschef på en tillverkningsenhet på annan ort, där jag tillbringade två år.

Ibland är det svårt att förutsäga verkan

Redan då jag började som trainee var avsikten att jag efter att ha fått grundläggande kunskaper om företagets verksamhet, skulle posteras i någon av koncernens enheter utanför Sverige. Efter fyra år inom företaget blev jag så erbjuden en tjänst på ett kontor i Schweiz, och jag gjorde mig redo att packa. Men innan jag hann flytta ned, lades kontoret ned och flyttades i stället till London. Omständigheterna ville dock att min blivande chef (som hade nått sin position efter en lång kedja av olika tillfälligheter) under inga omständigheter ville flytta till denna fuktiga och dimmiga stad, utan istället ville posteras i Valencia på spanska apelsinkusten, där koncernen hade verksamhet. Så, med någon månads varsel fick jag ändra planerna igen, slänga ut paraplyet ur resväskorna, packa ned kortärmat och börja intensivplugga spanska.
Efter fyra år med i huvudsak administrativa arbetsuppgifter (produktionsuppföljning, ekonomiska rapporter, investeringsbeslut, rationaliseringsprojekt, you name it) togs beslutet att stänga ned den lokala tillverkningsenheten (jag hade alltså bidragit till att rationalisera bort mig själv, i varje fall delvis). Jag erbjöds nytt jobb på en annan enhet hemma i Sverige, men valde att tacka nej (och i detta fall spelade tillfälligheterna alltså inte in, i alla fall inte vad jag vet, men även detta kanske var en tillfällighet)...
Mitt nuvarande jobb, som jag ägnat 15 år av mitt yrkesliv år, hade också den inslag av livets nyckfullhet och oförutsägbarhet... Eller åtminstone en släng av spansk brist på byråkrati. Efter att ha sökt diverse jobb, fick jag tips via en kamrat till dåvarande fröken Apelsinblomskusten om ett företag som sökte ingenjörer. Efter en första kontakt i baren, som låg vägg i vägg med företaget, där chefen kom och letade efter den svenske ingenjören som sökte jobb, via en kaosartad rundtur i verkstaden, där jobbintervjun bestod av den enda frågan om jag trodde att jag kunde konstruera den typ av maskiner som vi var tvungna att klättra över, till en slutgiltig överenskommelse om att återkomma följande måndag för att bli intervjuad av övriga två delägare. Strax efter ankomst på måndagen blev jag istället anvisad ett skrivbord ("där kan du sitta") samt fick instruktioner ("rita den här hydraulikcylindern i 3D"). Ett annorlunda sätt att tala om att jobbet var mitt. Resten är en annan historia.

Tage Danielsson om sannolikhet

På spanska heter för övrigt tillfällighet "casualidad"... Fru Apelsinblomskusten brukar säga "No hay casualidades, solo causalidades", en ordlek där "causalidad" betyder samband mellan orsak och verkan. Alltså, på någon sätt har alltså den ursprugliga orsaken att behöva genomföra en organisationsstudie fått verkan att jag blivit permanentboende på Apelsinblomskusten. Ibland tror jag att jag blir yr i huvudet...

För övrigt noterar jag att detta inlägg publiceras på en skottdag, även det är en ren tillfällight.