torsdag 8 mars 2018

Målstyrning

Även om min resa mot ekonomisk frihet inleddes tidigare, började jag blogga först i juni ifjol, och i ett inlägg i min miniserie om ekonomisk frihet formulerade jag följande mål:
Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.
Vi befinner oss nu i mars 2018, och med drygt två och ett halvt år kvar tänkte jag kika på om det är realisiskt att uppnå målet. Uppfyllelsen av målet bryts ned i tre huvudkomponenter: passiva inkomster, totala årsutgifter samt tidsfaktorn.
Jag brukar visualisera uppföljningen i olika diagram, som sammanställer större mängder data på ett överskådligt sätt. Nedan visas utvecklingen av mina utgifter samt förväntade utdelningar på månadsbasis.
Uppföljning av utgifter och passiva inkomster.
Uppföljning av utgifter och passiva inkomster.

Utgifter

Vad man direkt ser är en mycket kraftig ökning på utgiftssidan, efter att ha nått en låg nivå i mitten av 2017. Sedan dess har följande hänt:
  • Jag har bytt bil. Jag valde att finansiera hela köpesumman eftersom avkastningsnivån på mina investerade pengar är högre än skuldräntan. Dessa lån kommer att belasta utgiftssidan under cirka 3 år. För övrigt räknar jag att bilbytet blir neutralt för ekonomi (lägre underhållskostnader uppväger högre försäkring och högre bränslekostnad (bensin istället för diesel).
  • Diverse ej återkommande inköp för hemelektronik och hushållsapparater. Dessa påverkar uppföljningen under 12 månader.
Vad gäller bilen skulle jag kunna valt att betala den kontant, vilket varit positivt för utgifterna, men som hade grävt ett hål i balansräkningen. Ändå bättre skulle förstås varit att inte bytt bil överhuvudtaget, men jag är fortfarande beroende av bilen för att ta mig till arbetet, och underhållskostnaderna började skena under det sista året. Om/när familjen Apelsinblomskusten slutar förvärvsarbeta är vår avsikt att ha en bil (vi har för närvarande två), vilket reducerar den fula bruna ytan I grafen ovan.
Under de kommande året är målsättningen att nå 2017 års utgiftsnivå igen, exkluderat utgifterna relaterat för bilköpet. Sparkvoten kommer då fortlöpande att förbättras, då den under det senaste året minskat från närmare 70% till nuvarande 50%.

Passiva inkomster

De passiva inkomsterna har ökat kraftigt under de senaste året - jag har dels haft ett stort nettosparande och jag har dessutom medvetet sökt högavkastande aktier. Dippen för den senaste månaden är relaterad till en omstrukturering av min portfölj, där jag minskat i några av de mer högavkastande aktierna till förmån för säkrare tillväxtaktier. För närvarande täcker de förväntade passiva inkomster cirka 55% av de antagna långsiktiga utgifterna.

Tidsfaktorn

Tid är pengar och pengar är tid. Enligt mina antaganden ser det ut som min målsättning fortfarande är realistiskt uppnåelig, men samtidigt identifierar jag följande potentiella risker:
  • Den antagna utgiftsnivån är för låg. Det är mycket möjligt att det är så, men den är byggd på antagande och en längre uppföljning baserad på vår livsstil. Samtidigt tror jag att inkomstsidan kommer att vara högre än i antagandet - jag tror att vi kommer fortsätta att ha vissa inkomster från arbete under flera år.
  • Oförutsedda händelser. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av en blodpropp i benet, och vet ännu inte vilka konsekvenser detta kommer att få på kortare eller längre sikt.

Slutsatser

Skulle jag själv dra några slutsatser av vad jag skrivit ovan, skulle de vara:
  • Ha tålamod och ha ett långsiktigt tänkande.
  • Undvik att äga bil om du kan, de kostar mycket mer än man tror. 
  • Sköt om din hälsa, för psykisk och fysisk hälsa är viktigare än pengar.

4 kommentarer:

  1. Jag gillar också att sitta och analysera/drömma i excel eller liknande grafverktyg. Jag förstår inte denna mening:

    "Om/när familjen Apelsinblomskusten slutar förvärvsarbeta är vår avsikt att ha en bil, vilket reducerar den fula bruna komponenten i uppföljningen."

    I min lilla överslagskalkyl kommer vi inom 5 år att täcka våra driftskostnader och mer därtill. Problemet är bara att det är såå lätt att bli girig och trycka in mer pengar för att "tänk vad jag kan göra med 100000 kr i utdelningar/månad", det är ju högst oklart om man ens lever då, har man sparat ihjäl sig och glömt bort varför man en gång började snålspara?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm... Vad jag ville säga, men som läsaren inte kan antas veta, är att vi för närvarande har två bilar, och alltså tänker klara oss med en... Ska uppdatera texten så att den går att förstå.

      Jag håller med om att det är lätt att bli girig. Och samtidigt oroar jag mig för att min ekonomiska modell inte är tillräckligt robust. Ungefär som om jag ska konstruera en maskin som ska hålla för alltid, då måste man ju ha ordentliga säkerhetsmarginaler.

      Radera
    2. Ahaa då förstår jag, hade missat att ni hade två bilar.

      JA det där med säkerhetsmarginaler är knepigt. Det bästa man kan göra är att satsa på så många säkra kort sm möjligt, dvs företag med stabil ekonomi, bra med kassa, låga skulder och gärna med lång historik av utdelningshöjningar. Men inte ens där är man säker, titta på Ericsson och HM, två bombsäkra kort. Det går nog inte att helgardera sig på något sätt, även när man slutar jobba måste man vara vaken och ta hand om sin lilla pengamaskin.

      Radera
    3. Jag håller om biten med säkra kort. Jag kom på mig själv med att söka genvägar genom att ta högre risk. Trots att jag borde veta bättre har jag på upprepat en del redan gjorda misstag, dock i mindre omfattning än tidigare.
      Ericsson och H&M har jag både tjänat och förlorat pengar på under de senaste 20 åren, på senare tid har jag försökt fånga den fallande kniven i H&M för att till slut gå ur helt och vänta på säkrare signaler om att det vänder. Jag har faktiskt ganska nyligen köpt en mindre post i Ericsson, med hopp om en vändning av trenden.

      Radera