Efter att i de tre inledande avsnitten ha gått igenom de mest grundläggande koncepten för att bli en framgångrik bilförare i den spanska trafiken, kommer vi i det fjärde avsnittet lära oss hur man bör bete sig för att smälta in i trafiken och kunna tas för vilken infödd trafikfara som helst.
I likhet med det sydeuropeiska kropps- och verbala språket, som kännetecknas av gestikulerande med armarna, fysisk närhet till den man pratar med samt en allmänt hög ljudnivå som grundinställning, bör vi alltså inta en yvig körstil (exempelvis med snabba och oväntade körfältsbyten) samt inse att vi måste göra väsen av oss för att inte sticka ut ur mängden (här kan vi lämpligen använda signalhornet, som till skillnad från körfältsvisaren, bör användas frekvent för att försäkra sig om att den inte slutat fungera eller har minskat sin signalstyrka).
 |
| Lär dig läsa situationen! Föraren har intagit beredskap att vid behov använda signalhornet. |
Jag ämnar förklara vad jag menar med några korta exempel.
- Föraren i bilen framför dig har inte uppmärksammat att trafikljuset slått om till grönt. Lämpligt beteende: tuta irriterat.
- Du närmar dig i skarp kurva med dålig sikt på en smal landsväg. Lämpligt beteende: använd signalhornet för att markera att du ska genom kurvan (oavsett hur låg sannolikheten är att andra fordon kan höra dig).
- Fotgängaren har utan tanke på sitt eget liv börjat gå över gatan på övergångsstället och tvingat dig att stanna. Lämpligt beteende: gestikulera irriterat eller använd lämpligt okvädesord.
- Du har stannat vid ett trafikljus, och då du är inbegripen i ett samtal med medpassageraren, märker du inte att trafikljuset slått om till grönt, och bilisten bakom tutar på dig. Lämpligt beteende: vifta i luften med armarna och om tutandet inte upphör, kan det vara i sin ordning att tuta tillbaka.
Exemplen ovan är baserade på 17 års praktisk erfarenhet av spansk trafik, och även om jag varken kan eller vill utge mig för att vara auktoriserad bilskolelärare, betraktar jag ändå 17 år utan allvarligare incidenter som en mindre bedrift.
 |
| Ett tidsenligt sätt att hantera klagomål utan att använda signalhornet. |
Föregående avsnitt i trafikskolan:
Låter exakt som i Kina, där jag har kört lite bil ute på landsbygden. Signalhornet användes i tid och otid ofta för att varna andra för att "här kommer jag", t.ex. vid korsningar och andra ställen med dålig sikt, eller på natten då det inte finns en upplyst korsning utanför stadskärnan. Märkligt nog har jag sett få olyckor, och de som har inträffat har mest varit med moppar. Nu körde jag endast i nödfall, då det är ytterst oklart vem som får betala vad om en olycka nu skulle ha inträffat, i värsta fallet hamnar man väl i fängelse...
SvaraRaderaI likhet med din erfarenhet av kinesisk trafik har jag sett få allvarliga olyckor, de flesta beror på klantiga förare med begränsade plåtskador som följd. Men det sker trots allt en hel del dödsolyckor, det är vanligt att hedra dödsoffren med blomkransar på olycksplatsen, och i en del korsningar borde antalet kranser indikera att man borde bygga om.
RaderaDock har antalet olyckor med dödlig utgång minskat kraftigt sedan jag flyttade ned hit. Man har använt en kombination av lägre tolerans för alkohol i kombination med fordonskörning, bättre infrastruktur och framför allt högre bötesbelopp och ett poängsystem som till slut resulterar i indraget körkort (piskan fungerar bättre än moroten).
Intressanta motåtgärder, här i Sverige verkar det som om man vill utbilda ihjäl dödsolyckorna med den sk.k "nollvisionen" som i min mening endast gör att fler kuggar körkortsutbildningen och att körskolornas och trafikverkets kassakistor blir fetare och fetare. Körkort, en klassfråga?
Radera