Pengar upp i rök

Varje år går miljontals euro upp i rök utmed Apelsinblomskusten. Bokstavligt talat. Och nu pratar jag inte om något av de många budgetöverskridande prestigeprojekt, som exempelvis Castellons flygplats som jag skrev om här, utan om den årliga fiestan fallas med dess castillos (nattliga fyrverkerier) och mascletaes (ett högljutt och rytmiskt fyrverkeri på upp mot 120 decibel som normalt avlossas under dagtid).

Under en mascletà försöker man spränga ljudvallen

Fallas firas normalt sett i mars och är känt för sina enorma statyer i trä, kartong och papier mache, som planeras och byggs upp under ett helt år (med budgetar på upp mot 180000€) och för att sedan byggas upp för allmän beskådan under ungefär en veckas tid. Och slutligen för att, som fiestans höjdpunkt, brännas i nit de la cremà på natten den 19 mars.

I fjol tvingades man dock ställa in festligheterna på grund av coronaviruset. Och i år tvingades man skjuta fram Fallas i september, vilket innebär att årets atypiska firande pågår som bäst i skrivande stund och nit de la cremà är idag, söndag den 5:e september.

Falla Convento Jerusalén, som bränns upp i direktsändning klockan 23:00 ikväll

Om man nu råkar diskutera begreppet Fallas med lokalinvånarna och skulle våga påstå att pengarna borde kunna användas på ett mer konstruktivt och samhällsnyttigt sätt, är sannolikheten stor att man blir avfärdad som idiot, bakåtsträvare och festförstörare. Allt på en gång. Samt att man inte förstår Fallas positiva och viktiga inverkan på den lokala ekonomi. Nja, jag vet (numera) bättre än att ge mig in i sådana diskussioner, men kan väl konstatera att det bör finnas en alternativkostnad för denna typ av aktivitet. För övrigt tycker jag att det är ganska trevligt med de lokala festligheterna. Så länge de inte inbegriper tjurar som släpps lösa på gatan och som hotar att köra upp hornen där det gör som ondast.

Nit de foc i Valencia

Och jag måste erkänna att jag gillar de spektakulära nattliga fyrverkerierna (Apelsinblomshund, vår golden retrivertik, håller dock inte med). Jag vet inte om spanjorerna vet så mycket om ekonomi. Men att arrangera fiestas gör de bättre än de flesta. Så, pengar i stora mängder kommer att fortsätta att gå upp i rök även fortsättningsvis. Fast på ett ganska trevligt sätt.

 

Polisväsendet och andra ljudkällor

En sak som jag snart lade märke till efter att ha bosatt mig i Spanien, var att närvaron av poliser upplevdes som väsentligt högre än i Sverige. Nu ska det sägas att jag inte har bott i någon av Sveriges större städer (där polisdensiten troligen är högre), men å andra sidan så är de spanska orter jag bott på (tre stycken i området kring Valencia) inte heller särskilt stora.

I Spanien finns det flera olika poliskårer, och det finns dessutom flera autonoma regioner med egen poliskår. När flera poliskårer anländer till brottsplatsen, vem bestämmer då över vem?

Cuerpo Nacional de Policía

Cuerpo Nacional de Policía (nationella poliskåren) är underställd inrikesministeriet och svarar för medborgarnas säkerhet, handlägger identitetskortsärenden, bekämpar organiserad brottslighet, samarbete med polisen i andra länder etc. Inom den nationella poliskåren finns det flera inriktningar, Grupo Especial de Operaciones (insatsstyrka), Unidad de Caballería (polisrytteriet),
olika specialenheter för it-brott, bara för att nämna några.

Guardia Civil

Guardia Civil (Civilgardet) lyder också under centralregeringen och är operativa i hela landet. Civilgardet är en kår med militär organisation och sköter bland annat gräns- och kustbevakningen. Civilgardet är kända för att vara hårdföra, och även om representanterna samtliga poliskårer bär pickadoller, kan det vara särskilt lämpligt att följa mitt råd att inte mucka gräl med en Guardia Civil.

Guardia Civil i aktion

Policía Local

Los Cuerpos de Policía Local (lokala poliskårerna) agerar på lokal nivå och lyder under sin Ayuntamiento (d v s kommunfullmäktige). Generellt sköter denna kår trafikkontroller, och hjälper medborgarna samt utreder brottslighet inom sitt geografiska område.

Cuerpos de policía autonómica

Los Cuerpos de policía autonómica (poliskåren i de autonoma regionerna) arbetar på autonom nivå (d v s ungefär på länsnivå) och finns i Katalonien (Mossos d’Esquadra), Baskien (Ertzaintza), Navarra (Foruzaingoa) och Kanarieöarna (Policía Canaria). De är oberoende men deras ansvarsområde överlappar de övrigt poliskårernas.

En liten jämförelse med andra länder...

Jaha, det var ju en massa olika poliskårer... Men var mitt intryck korrekt att det finns många poliser i Spanien korrekt då? Tja, enligt statistik från 2020 (som jag hittade här) så finns det 360 poliser per 100000 invånare i Spanien). Motsvarande antal i Sverige är 196 per 100000 invånare, så skillnaden är påtaglig. Spanien ligger dock i lä jämfört med exempelvis Grekland med 497 poliser per 100000 invånare. I EU ligger Finland i botten med 136 poliser per 100000 invånare.

Mannen på bilden har lite att göra med artikeln

Är det då bra att ha få eller många poliser? Det beror väl på hederligheten hos medborgarna. Har du aspirin i medicinskåpet så är det väl troligtvis av en anledning... Så tyvärr är det kanske så att antalet poliser är större än Medelhavsländerna av den trista anledningen att laglydigheten är lägre än exempelvis i de nordiska länderna.

Och vem bestämmer över vem då? Tja, varje poliskår har sin jurisdiktion, så mellan Policía Nacional och Guardia Civil finns det på papperet ingen rivalitet. De lokala poliskårerna är helt klart underställda de två föregående, men med de autonoma poliskårerna kan det nog uppstå konflikter. Jag dock bestämt mig för att inte skaffa mig personlig erfarenhet av hur polisväsendet fungerar i praktiken...

Spansk trafikskola del 6: Spansk vänstersväng

Dussintals läsare har bara under det senaste året skrivit och tackat för lektionerna i min spanska trafikskola och jag har under samma tidsperiod mottagit tusentals epostmeddelanden som påpekar det stora antal uppenbara faktafel som karaktäriserar inläggen. Hur som helst, nu är det dags igen för ett nytt försök att analysera och bidra till en bättre förståelse av den till synes kaotiska och laglösa spanska trafiken. Idag kommer turen till vänstersvängen, som har blivit så känd att den utanför landets gränser helt enkelt kallas för spansk vänstersväng.

Den spanska vänstersvängen har alltså exporterats till andra länder, däribland Sverige, och syftet är att minska riskerna vid vänstersväng genom att använda en avfart åt höger, för att därefter korsa vägen efter att lämpligtvis först ha kontrollerat trafiksituationen.

När man frågar spanska bilister om den spanska vänstersvängen vet dock få eller inga vad det hela handlar om. Hur kan detta komma sig?

Jaha, hur var det nu igen? Påbjuden eller förbjuden vänstersväng?

På spanska brukar man kalla den här typen av sväng för giro indirecto, det vill säga indirekt sväng. Och ofta refererar man till dessa manövrar i de för landet typiska delade rondellerna (glorietas partidas eller raquetas).

I en racket vet man hur man kommer in men inte alltid hur man kommer ut.

Och när jag nu talar om delade rondeller eller racketar blir det naturligt att hänvisa till lektionen om cirkulationsplatser. I den lektionen kommer jag möjligtvis att infoga en hänvisning tillbaka till den här texten, för att skapa en cirkulär korsreferens. Och på detta visa sätta in läsaren i den spanska bilförarens tankesätt.

Ibland vet man ej om man ska svänga åt höger eller vänster

Om ni känner er förvirrade efter att ha läst denna lektion, så är det ändå inget emot hur ni kommer att känna er när ni ger er ut i den spanska trafiken. Så på så sätt är ni nu mer förberedda än tidigare.

Nedan hittar du länkar till föregående avsnitt i min spanska trafikskola.

• Spansk trafikskola del 5: Användning av körriktningsvisare (2020-03-02) 
• Spansk trafikskola del 4: Användning av signalhornet (2018-01-28)
• Spansk trafikskola del 3: Stopp- och väjningsplikt (2017-08-28)
• Spansk trafikskola del 2: Cirkulationsplats (2017-08-19)
• Spansk trafikskola del 1: Trafikljus (2017-08-13)

 

 

 

 

 

 

Portföljfördelning 2021

Jag har länge sett mig som investerare med ett långt tidsperspektiv. När jag tittar tillbaka på historiken sedan jag gjorde mina första aktieinköp 1995 kan jag dock konstatera att ordet långsiktighet knappast kan förknippas med min handel under åren fram till 2018, vilka präglades av stor omsättning av olika bolag i portföljen. Totalt sett har jag gjort transaktioner i 177 olika aktieslag under åren.

Under 2019 och 2020 gjorde jag ett flertal försäljningar för att finansiera renoveringen av vårt nya hus, vilken gjorde djupa avtryck i balansräkningen. Under andra halvan av 2020 återgick vi efter detta ekonomiska blodbad så till att på nytt ha positivt kassaflöde och kunde sålunda börja köpa aktier på nytt. Den enskilt viktigaste händelsen vad gäller vår ekonomi under de senaste åren inträffade dock i slutet av maj i år då vi sålde vårt radhus, vilket i balansräkningen innebar att stora belopp kunde överföras från anläggningstillgångar till kontanta medel, vilka sedermera till stor del har placerats i olika värdepapper. Det ska säga att vi gjorde en realisationsförlust vid försäljningen av radhuset - den spanska fastighetsmarknaden ser helt annorlunda ut nu är då vi köpte - men vi är trots det mycket nöjda med utfallet.

Jämfört med mitt senaste inlägg om portföljfördelningen i februari 2019 har det hänt en hel del. Antalet värdepapper har gått från 13 till 37 - under tiden har några försvunnit, flera är kvar samt ett stort antal har tillkommit. Ja, jag vet att texten i grafen är väldigt liten. Det går dock att klicka på bilden för att se originalstorleken. Eller skaffa glasögon :-)

Som framgår så ligger jag väldigt tung i nordiska storbanker och därefter är jag politiskt inkorrekt med några högutdelande tobaksaktier. Några andra tunga sektor är energi, försäkring, livsmedel, telekommunikation och läkemedel. Senaste inköpet är en slatt Xpeng för att hoppa på elbilsrallyt (har man inte råd med en elbil kan man ju åtminstone äga några aktier i sektorn). Sedan känns det ju alltid bra att kunna säga att jag äger McDonald's. Och CocaCola.

För övrigt kan jag konstatera att Prospect Capital, som någon läsare påpekade var i skämmigaste laget att äga, har gått från att vara ett av mina sämre värdeslag till att nummer ligga i toppen med en totalavkastning på närmare 50%. Det lönar sig med tålamod, hoppas att några av mina andra aktier kan göra en liknande resa.

Vad gäller direktavkastningen på portföljen ligger den för 2021 på 6,4% brutto (5,0% netto). Det ska nämnas att jag inte räknar med återbäring av finsk källskatt i mina kalkyler (främst från Nordea, men även Sampo och Fortum), det får bli en positiv överraskning den dagen den kommer. Jag jagade länge högutdelare, men på senare tid har jag köpt in mig i olika utdelningshöjare med låg utdelning, vilket har snittat ned avkastningen men samtidigt har minskat risken. Framöver räknar jag med att totaldirektavkastningen kommer att fortsätta sjunka så sakteliga i takt med att jag ökar andelen i bolag med lägre direktavkastning.

För närvarande är 33,5% av portföljvärdet  allokerade till värdepapper i amerikanska dollar (USD), medan motsvarande andel i euro (EUR) är 30,2% och slutligen svenska kronor (SEK) 28,7% - övriga valutor är några småslattar med danska kronor (DKK) 3,9% och brittiska pund (3,6%).  Då våra utgifter nästan uteslutande är i Euro hoppas jag egoistiskt på en förstärkning av dollarn och det brittiska pundet samt en försvagning av Euron.

Vad tror ni om min portfölj och hur ser ni på det kommande börsåret?

Allt på svart... Eller rött?

Varför ska man snålspara? Och gneta på dag efter dag?

Skulle det inte vara en fantastiskt bra idé att ta med sig alla sparpengar till kasinot och sätta allt på svart vid roulettebordet? Eller rött? Och om man förlorar, ja då kan man ju belåna sig och dubbla den ursprungliga insatsen, tills man slutligen vinner, för till slut måste man ju vinna?

Scen ur Torrente 2 - Misión en Marbella

Om det inte vore för den där eländiga nollan, som rent statistiskt gör att banken alltid vinner. Sedan är det väl så att det finns en begränsning av den maximala insatsen, så där gick den fantastiska planen åt skogen. Men vi drömmer om en fantastisk avkastning på minimal insats på minimal tid.

Jag har en arbetskamrat som arbetar som programmerare. Han drömmer också om att flerdubbla sitt kapital och som den programmerare han är har han letat upp en handelsplats som tillåter hemsnickrade insticksprogram för att analysera stora mängder data i realtid och utföra stora mängder transaktioner inom förutbestämda kriterier. Hur har det gått? Tja, kanske man tenderar att berätta mer om de affärer som lyckats än de som gick snett, och än så länge är han kvar på jobbet...

Själv har jag bestämt mig för att använda "time in market" framför "market timing". Detta verkar göra livet enklare och resultatet så här långt är åtminstone inte sämre än mina försök att göra kortsiktiga klipp.

Vilken strategi väljer ni? Hög risk med hög potentiell avkastning på kort tid? Eller så kallade värdeaktier med långt investeringsperspektiv?

Olika slag av värme samt värmeslag

Det verkar som många hyser en längtan att bo, eller åtminstone vistas, utomlands (läs utanför Sverige) hela eller en stor delar av året. Antalet resor till solen vittnar ju inte minst om detta, och bara i Spanien finns det cirka 50000 svenskar som är bosatta större delen av året, främst längs Medelhavskusten och med en övervägande del pensionärer.

Jag är en av dem, alltså inte pensionär utan utlandsboende, men till skillnad från de flesta fick jag utlandsboendet "på köpet" då jag flyttande hit 2000 i jobbet. Jag har alltså inte aktivt valt Spanien eller området kring Apelsinblomskusten som bostadsplats, utan det var en konsekvens av omständigheterna vid min dåvarande anställning.

Om jag hade fått välja fritt, hade jag då hamnat här? Nja, förmodligen inte, men frågan är dock inte så lätt att svara på. När man besöker en plats är det ju lätt att bli förälskad vid det första intrycket (samma sak gäller för övrigt med det motsatta könet), men det är ju inte säkert att detta första intryck är representativt för en längre tid (samma sak gäller för övrigt med det motsatta könet). Efter att ha levt i området över 20 år har jag lärt känna och uppskatta det, samt fått möjligheten att betrakta och uppskatta Sverige från ett annat perspektiv.

Om man nu inte har möjlighet att lära känna den nya bostadsplatsen under en längre tid (och helst under flera årstider) så finns det numera tillgång till faktakällor på det världsomspännande nätet som kan ge nyttiga kunskaper om vädret. Med tanke på de senaste veckornas värmebölja i området så sökte letade jag fram följande information för helåret 2020 i Meteoblues väderarkiv

Väderstatistik i mitt närområde

Texterna kring grafen är på spanska, så nedan följer en kort förklaring:

• Den övre grafen visar max-, medel- och mintemperaturer (orange linjer)  samt luftfuktighet (blå linje, skala till höger).
• Grafen i mitten visar nederbörd i mm.
• Den nedre grafen visar vindhastighet (kurva) och riktning (punkterna i respektive kvartil, riktning enligt skalan till höger).

Statistiken  bekräftar alltså det jag redan visste, nämligen att det är för varmt under juli och augusti, att mars, april samt oktober och november är de behagligaste månaderna, att det regnar sällan (men när det regnar då dj-vlar!) samt att det blåser ganska mycket i öst-/västlig riktning, framför allt under de delar av året då det behövs minst. Fast sammanfattningsvis ganska behagligt om man ser på det under hela året.

Apelsinblomshund vet var de svalaste platserna finns

Gräset är ju alltid grönare på andra sidan (de läsare som bor i Sverige ska veta att jag längtar efter den svenska sommaren), så det gäller att lära sig uppskatta och njuta av det man har. Och funderar ni på att flytta utomlands, gör hemläxan noga eftersom det är svårt att korrigera om det inte blev som det var tänkt.

Självmål samt andra mål

En bra sak med att formulera mål och sätta dem på pränt är ju att man i efterhand kan gå tillbaka och kolla om man till vilket grad dessa har uppfyllts.

Målfoto är ej detsamma som foto på mål.

Jag skrev i den här bloggens begynnelse så här om min målsättning avseende ekonomisk frihet

Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2020.

Tiden flyger, som bekant, och då vi befinner oss i augusti 2021 kan jag konstatera att målet inte är uppfyllt. Med nuvarande passiva intäkter och rullande årsutgifter ligger täckningsgraden på ungefär 85%.

Har jag misslyckats? Var det målsättningen som var för ambitiöst formulerat eller var det i själva genomförandet som det brast?

Svaret är liksom livet inte trivialt, men följande händelser har definitivt påverkat:

• Mina antaganden om uthållig utgiftsnivå var något optimistisk. Baserat på fler års uppföljning och mer konservativa antaganden har jag sedermera reviderat upp den cirka 25%.
• Jag fick i mars 2018 en djup ventrombos (dvp), på ren svenska en blodpropp, i mitt vänstra ben. Detta ledde till att yttre menisken i samma ben opererades bort två år senarer vilket i sin tur fick till följd att jag fick avsluta min hobbylöparkarriär. På ett djupare plan satte det också sina spår och sådde visa tvivel om min egen odödlighet. Jag begärde tjänstledighet under två år, men redan efter tre månader jag jag tillbaka på deltid för att senare återgå i full tjänst.
  
• Som en positiv följdeffekt köpte vi i slutet av maj 2019 den villa som vi numera bor i. Renoveringsarbetet som följde kan ni läsa mer om här och i följande inlägg. Både husköpet och framför allt renoveringen satte djupa spår i balansräkningen.
  
• 2020 gick, som väl knappast ingen kan ha undgått att påverkas av, i coronavirusets tecken. Värdet på vår portfölj sjönk uppemot 40% men slutade året på minus 20%.
• Däremot har 2021 hittills varit ett mycket bra år. I mars tecknade vi dessutom avsiktsavtal om försäljning av vårt radhus och försäljningen slutfördes i maj. Jag har investerat en stor del av försäljningsbeloppet, men vi har fortfarande cirka 11% i kontanta medel i balansräkningen ifall skiten träffar fläkten på nytt.
• Framtidsutsikterna är mer oberäkneliga är vanligt. Vår portfölj innehåller till exempel ganska stora andelar svenska bankaktier, och det är för närvarande oklart hur mycket kapital som ska skiftas ut till aktieägarna samt tidpunkt för detta.

Så... Sammanfattningsvis är det nog rättvist att säga att jag brustit i både målformuleringen (som inte tagit höjd för oväntade händelser) och genomförandet (som har tagit sig andra vägar än i det ursprungliga antagandet).

Ett vanligt sätt att hantera sådana här avvikelser är att revidera målsättningen, och eftersom jag redan allokerat en felmarginal på fem procent på innehållet på bloggen tycker jag därför att det är helt rimligt att skjuta fram tidpunkten till 2022 utan att för den skull behöva förlora i trovärdighet :-). Den nya målformuleringen lyder sålunda:

Våra totala passiva årsinkomster ska, på en uthållig nivå, täcka eller överstiga våra totala årsutgifter senast under kalenderåret 2022.

Det handlar alltså om två års försening. Jämför man man med tunnelbygget genom Hallandsåsen, vilket jag gärna gör i detta fall, är förseningen i det närmaste försumbar. Sannolikheten för att målet ska uppfyllas är dock mycket större nu är tidigare - en annan fråga är nu om vi ämnar utnyttja möjligheten till frihet när den bjuds eller om vi ska fortsätta hamstra pengar. Mer om detta senare.