Nyligen var vi på begravning. Den avlidne hade gått bort på morgonen, och redan på eftermiddagen ordnades likvaka (velatorio) för anhöriga och vänner på begravningsbyråns bårhus (tanatorio). Den avlidne sminkas upp för att se naturlig och levande ut - det är till och med ett yrke att sminka de döda - då de anhöriga tar sitt sista farväl (jag avstår dock själv från detta).
Eftersom likvakan sker på så kort varsel är det vanligt att anhöriga och bekanta kommer som de är klädda, ofta direkt ifrån jobbet. Det viktiga är att komma.
 |
| Spansk kyrkogård med sina typiska gravplatser |
Själva begravningen brukar ske dagen efter likvakan. Det är snabba bud, och traditionen hänger troligen ihop med värmen, eller avsaknaden av kyla. Oftast är sker begravningsceremonin (misa funeraria) under en gudstjänst, varefter kistan eller urnan förs till begravningsplatsen (cementerio), vilken ofta är placerad utanför tätorten (varför jag skriver begravningsplats och inte kyrkogård). Begravningsplatsen skiljer sig från de flesta svenska kyrkogårdar, då gravplatserna ligger i murar med rader av gravvalv (nichos), staplade på varandra, tre, fyra eller till och med sex rader i höjd.
| Röyksopp & Robyn "Monument" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar